Det sista året på Hogwarts =D

När Gemma och de andra i Hufflepuff hade lagt sig så kunde de fortförande höra springande personer i korridorerna som låg intill sovsalarna. Det var inte lätt att somna efter allt adrenalin som hade rusat i kroppen.
Efter någon timma hörde Gemma hur det kom lugna andetag från både Hannahs och Susans sängar och hon förstod att de till slut hade somnat. Själv låg hon och tänkte på alla de andra som kanske hade blivit påkomna, och vad de nu blev utsatta för.
Det var först när det började ljusna utanför slottet som Gemma lyckades komma i någon slags slummer. Men hon vände sig av och an för även i sömnen kände hon sig jagad.

"Just det ni ska passa er för Bellatrix dotter." sa Alex hotfullt till dem och skrattade det skratt som liknande moderns när de förflyttade sig så Alex kom in i uppehållsrummet.
Hon gick upp till sin säng och ssomnade inom några minuter, lungt och stilla.

När Gemma vaknade var alla andra sängar tomma vilken hon tyckte var lite skönt. Då kunde hon ligga kvar och tänka ostört. Hon undrade hur många som hade blivit infångade igår, OM nu några hade blivit det. Men oddsen spelade emot Gryffindorarna och Ravenclawarna. Hon hoppades bara att alla var oskadda och att ingen hade blivit relegerad.
En en bra stund satte sig Gemma upp på sängkanten och började klä på sig. Magen kurrade högljutt och hon undrade vad klockan egentligen kunde vara.

Alex vaknade och gick in i duschen och duschade av sig. Hon var själv så hon kunde ta det lungt, det var ju ändå lördag. Alex undrade vad det hade hänt med de andra, hade de blivit tagna? Hon torkade sig och drog på sig korta shorts och ett linne. Hon log åt sin spegelbild, hon var vacker, smal och sexig, hon visste att hon var det. Träningen av quidditch hade gjort henne vältränad.
Men hennes blick mörknade då hon såg märket på armen, men nej hon tänkte inte dölja den längre.

Gemma steg in i Stora salen, som var nästan tom, och fram till Hufflepuffbordet. Hannah och Susan satt där med Ernie Macmillan och såg ut att diskutera något allvarsamt med huvudena tätt ihop.
Med en olustig känsla i magen gick Gemma fram till dem och slog sig ner. De tystnade på en gång och såg emot henne.
- Har du hört vad som hänt? frågade Hannah snabbt med andan i halsen?
- Nej, svarade Gemma kort och drog till sig ett rostat bröd med marmelad.
Hannah, Susan och Ernie såg nedslagna ut.

Alex gick upp för trapporna och in i stora salen hon såg Gemma och de andra vid Hufflarnas bord och styrde stegen dit. Men hon satte sig inte ty detta var inte hennes bord längre.
"Har ni hört vad som hänt med de andra? Klarade de sig?" sa Alex oroligt och blickade upp mot lärarbordet där Snape studerade dem.

Gemma tittade frågande på de tre andra och först verkade de inte vilja svara utan slängde nervösa blickar på varandra. Men till slut vände sig Hannah emot Gemma och Alex.
- Sju stycken klarade sig inte undan igår, viskade hon och slängde en skrämd blick emot lärarbordet.
Gemma slog handen för munnen samtidigt som hon drog efter andan.
- Vilka? lyckades hon flämta fram.
- Terry, Michael, Anthony och Luna från Ravenclaw, svarade Susan med viskande röst.
De tre tittade återigen på varandra och verkade inte vilja fortsätta. Återigen var det Hannah som tog modet till sig.
- Och Lavender, Ginny och Neville från Gryffindor...
Som på en given signal fastnade gruppens skrämda blickar på Alex.

Alex bleknade markant när hon hörde Nevilles namn och satte sig ner på hufflarnas bänk men hoppa genast där ifrån. Det kännde sig som att sitta på glödande kol, förmodligen något att få eleverna inte umgås med varandra.
Hon tog krampaktigt tag i Gemmas axel och såg med blekt skrämt ansikte på henne. "Vad ska vi göra?" kved hon fram.
Saker som gällde henne själv brydde hon sig inte om, om hon själv upplevde smärta. Hon brydde sig inte, hon var van, man vänjer sig tillsist även med smärtan från crusio. Men om det hände någon annan.....inget fick hända Neville.

Gemma var stum. Hemska bilder av eleverna från DA dök upp i hennes huvud där de var upphängda i kedjor utan mat och vatten. En annan som avlöste den första var hur syskonen Carrow utförde hemska förhäxningar och förbannelser på dem.
Hon mådde illa och kunde inte äta mer frukost även om hon hade varit hungrig precis nyss. En rysning for längs med hennes ryggrad och hon såg sorgset på Alex.
- Vad kan vi göra? utbrast hon. - Med den korruptionen som råder på skolan går det inte att prata med vem som helst. Först och främst måste vi ju ta reda på var de är.

"Vet inte, men något måste göras." sa Alex och tänkte febrilt. "Jag kan alltid prata med mamma." sa hon sedan tveksamt och Hannah, Susan och Ernie drog häftigt efter andan, ett svagt leende syns på Alex läppar av deras reaktion.
"Hon är som sagt inte så farlig och visst hon gillar inte att jag och Neville är tillsammans. Men hon accepterar honom, mest för att han är renblodig." sa Alex och ryckte på axlarna.