We are left, they disappeared. (Rollspel)

Jackie följde efter de andra, mest för att hon var rädd och inte hade något att göra. Hon ville bli bättre kompis med alla men skulle då enligt hennes andra "vänner" bli en tönt. Och hon var ju populärast i klassen. Men hon gjorde det ändå.

Nikki undrade om de andra hade märkt att de var borta? han var ju svår att missa? han undrade hur han ens kunde blivit så populär? ja han var väl en bra skådespelare. han slöt ögonen och kände snart hur någon hoppade upp i hans knä och skrattade lite åt Mokona
"Ja du vill väl ha uppmärksamhet kan jag tro" flinade han och kliade vargen bakom örat

"Ja... huset ska tydligen vara hemsökt av en ond greve som ska hemsöka alla som beträder området..." Säger Simon och låter som en lärare. Han låter ofta som en lärare. Det kanske är därför som han betraktas som en nörd.

Nem flinade.
"Tja, ni är ju redan straffade som är tvungna att tillbringa den här tiden med mig", sa Nemi och skrattade.

"Ja, för mig är det inget straff riktigt." Svarar Simon sakligt. "Så om det verkligen är så kommer jag vara den enda som blir hemsökt... Aj då." Fortsätter han och funderar på varför Nemi sagt så, hon är ju ganska schysst.

Nemi log stort.
"Och jag", sa hon. "Det är ju jag som är plågan, så då måste jag också bli plågad! Plåga plågan, liksom." Hon flinade.

"Verkar logiskt." Säger Simon och försöker att verka självsäker. Det fungerar inte riktigt som han vill eftersom han inte är det, självsäker. "Men det verkar ologiskt samtidigt eftersom jag aldrig riktigt tyckt du betraktas som en plåga." Lägger han till. Det är sanningen också.

Nemi tittade skepiskt på Simon.
"Du skojar?", sa hon. "Alla gånger jag har tittat på dig och kastat någon taskig kommentar? Alla de gångerna jag har gett dig en mörk blick eller hånlett? Vet du, jag är inte en bra syster. Jag är en plåga, det vet du."

"Nej. Du är ingen plåga, du är min syster. Det är sånt syskon gör mot varandra. Sedan så är du inte precis den enda som gör det." Den sista meningen döljs i Simons 'allvarliga' röst. Den mörka rösten när man knappt hör vad han säger.

Nemi bet sig i läppen.
"Förlåt, Simme", mumlade hon tyst och skämdes.
Hur dum kunde man vara?
Hur många gånger hade hon sett Simon bli mobbad och sen bara låtit det ske? Tusen antagligen.