Någon som vill rolla Hungerspelen?

( Naw :3 ♥ )

Vicinia log glatt mot Mars och skaran av barn runt honom. Danvis hade förstått vad hon menade och Mars slappnade av och åter var han sitt trevliga vänliga jag, Det som skulle fungera i 11an där man inte mätte i styrka utan snarare kunskap och vänlighet. Hon kände ett par armar om hennes midja. Danvis storasyster Sinya på elva år, kramade om henne."Hej på dej." ler Vicinia glatt. Sinya pratar på precis som sin bror och Vicinia kan inte annat än le. Men nästa år var Sinya gammal nog att gå med i slåttern och Vicinia skulle minsann göra henne beredd. Efter en stund går Sinya över till Mars och man kan se nyfikenheten i hennes ögon.

Vuxna var mer reserverade med att ta imot Mars, men han ignorerade dem. En liten flicka, knappt tillräckligt gammal för att gå, hade just kravlat fram och satt sig på hans fot med armarna runt benet. Då Mars tog ett steg skrattade hon glatt.
Danvis klättrade upp på Mars axlar och anmärkte hur långt han kunde se därifrån, nästan till huvudstaden. Mars skrattade och gick över till Vicinia. Flickan som höll i hans ben skrattade ljust.
"Fint, nu kommer ingen någonsin mer vara rädd för mig", sade Mars lågt, men han log.

"Precis vad jag ville åstadkomma." log Vicinia och gjorde High Five med Danvis som skrattade högt över vad han ådstakommit. "Och ta det lugnt med de äldre, det kommer i sublim tid." ler hon mjukt och kysser honom. Sedan tar hon upp flickan vid Mars fot killar henne på magen så att hon kiknar och letar med blicken reda på mamman. En 20-årig flicka kommer emot dem utbyter några ord med Vicinia ler mot Mars och tar emot flickan. "Vi kanske ska gå hem till oss nu." säger Vicinia och ler åt vad härligt det låter.

Mars log vid hennes ord och återgäldade kyssen, något som fick blickarna runt att vekna. Mars nickade och tog hennes hand i sin efter att ha lyft ner Danvis som om han inte vägde mer än en katt.
"Jaa, låt oss gå hem", sade Mars och fick syn på borgmästaren, som skyndade fram.
"Följ med mig, så visar jag vägen", sade han med ett brett leende, som dock inte riktigt nådde hans ögon. Mars nickade och lade en arm runt Vicinias midja.

Vicinia ser kyligt på borgmästarn som åter igen är framme och fjäskar. Som om inte hon visste vart segrarbyn låg, hon hade ju trots allt bott i 11an hela sitt liv.
När de lämnat torget bakom sig och kommer in på en stor bred väg ser de huserna. Stora fina lyxiga hus alla tomma utom ett. "Hill" ropar Vicinia till den gamla gumman på över 80 år. Släpper Mars hand springer fram till gumman som satt på trappan och kramar om henne. Hill, 11ans enda levande vinnare och hennes handledare. Hill hade vunnit spelen för 70år sedan, då bara en liten flicka på 10år.

Mars följde efter Vicinia genom byn. Husen runt omkring kunde som artigast kallas ruckel, och så som människorna såg de ut att kunna falla ihop av en vindpust.
Mars såg upp mot husen då Vicinia rusade iväg. Till och med de verkade skörare här en i tvåan. Fast kanske det berodde på att de flesta var tomma.
"Hill är vår ända levande vinnare", berättade borgmästaren, i onödan, för Mars kom ihåg henne. "Eller var hittills." Mars nickade otåligt och gick över till Vicinia.

Hill ställde sig upp och kramade om Vicinia som fick böja sig rejält. Hill var liten och böjd av ålder och dess krämpor. Men hon var senig och lika stark som förr och hennes ögon glittrade liksom de gjort på henne i ung ålder. "Du tog dig igenom det, och du dödade, jag är stolt." Log hon mot Vicinia. Deras plan hade varit att Vicinia skulle spela den svaga, den som ingen skulle bry sig om. Dock hade Mars kommit med i bilden, de hade inte väntat sig att någon skulle slå sig ihop med henne. Och även fast inte Vicinia vann, så hade hon kommit längst av alla deltagare genom åren från 11an, ja förutom Hill då.
När Mars kom fram till dem sträckte Hill genast fram handen och log, "Välkommen till 11an, min son hoppas du skall trivas."

Mars log då han betraktade Vicinia och kvinnan. Men då Hill vände sig mot honom höjde han förvånat på ögonbrynen och fattade hennes lilla hand, som han enkelt kunde sluta in i sin.
"Tack, det gör jag säkert", svarade han med ett leende och släppte sedan handen, som kramat hans förvånansvärt hårt.

"Hon ser inte ut att vara något men hon är stark och slug. Så vann hon spelen." flinar Vicinia mot Mars. "Jag körde med samma taktik, och det funkade ju, jag kom tvåa." ler hon och säger adjö till Hill och går mot deras hus, hållande Mars i handen.
Hon stannar det och ser imponerat på det, tänk att hon ska få bo här, här ensam med Mars, kunde det bli bättre?

Mars log och sade adjö åt Hill, innan han hand i hand med Vicinia gick till deras nya hem. Huset hade en egen, vanskött gård, men någon hade sopat den minimala verandan.
Mars lyfte upp Vicinia på sina armar och skrattade då han bar henne genom dörren. Det var en tradition i tvåan, då ett par fick deras första ägna hus, att mannen bar sin fru över tröskeln. Inte för att Mars och Vicinia var gifta, men det kändes bra att göra det här.