Tillbaka slängda i tiden (Rollspel)

((Heh... jag borde skriva mer här.. XD))

Aurora har klätt om till stallpojkens finkläder. Inte för att de egentligen är så fina.
"Tack så mycket." Säger hon till honom och kramar denne också. Han nickar bara kort till svar innan Aurora svingar sig upp på det mörkgrå stoet och rider mot staden. När hon kommer in i staden hör hon något hon inte trodde hon skulle höra.
"John Viper ligger på sjukhus." Är det inte Jason som är John? Borde Aurora verkligen bry sig? Hon undrar om hon träffar på någon hon känner som är på väg till sjukhuset då hon inte kan vägen.

"Koma, kan tydligen knappt andas", förklarade Ellen. Caroline höll på att snubbla på en vas. Ellen tittade bakåt och då råkade hon springa rakt in i ett bord med röda, smöriga rosor på. Hon svor lågt.
"Det här huset suger, eller hur? Halvlyxigt och fullt av skrot...", sa Ellen och flinade bittert. Hon fångade upp vasen, som Gud barme henne inte gick sönder och slog tillbaka rosorna så minst en av stjälkarna brast.

Roxanne ser oroligt på honom. "Jason" mumlar hon förskräckt när han börjar darra. "Dö inte" säger hon med tårar i ögonen och lägger sig bredvid honom i sjukhussängen. Mot allt vad doktorerna säger, inte för att hon skulle ha lyssnat på dem ändå. Hon kryper tätt intill honom, och lägger armarna om honom "Snälla du." ber hon tyst.

"Ja, hur kan folk bo så här... aaj fan!" tjöt Caroline när hon sprang in i ytterliga en prydnadsvas av sten.
Eller så var det kanske huset som inte var anpassat för att springa i tänkte Caroline.

Aurora styr om hästen.
"Du, var ligger sjukhuset?" Frågar hon en kvinna som rycker till och stirrar på henne.
"Det ligger ditåt, miss." Säger hon med en gest åt det hållet som sjukhuset tydligen ska ligga åt. Hon tackar snabbt innan hon får hästen att styra stegen mot sjukhuset.

Hon blir glad när han pratar men sedan rädd. Han har slutat att andas. Hon går ut i korridoren och mer eller mindre släpar dit doktorn och hanns assistenter. De kollar på henne som om hon var något slags psykfall. "Ja, ja, jag bär mannskläder och beter mig odamigt, lev med det och undersök honom nu. Få honom att leva." fräser hon hotfullt och de ryggar tillbaka.

Aurora binder upp hästen utanför byggnaden innan hon stiger in.
"Hej." Säger Aurora innan hon går rakt förbi vad hon tror är en receptionist och fortsätter in i sjukhuset. När hon tänker på det kanske det finns någon slags medicin här som hjälper mot hennes dåliga lungor.

Doktorn och de övriga läkarna undersöker och försöker rädda Jason. Roxanne går fram och tillbaka över golvet. Hon ville att han skulle leva, hon brydde sig inte om vad som hände bara han levde. Frustrerat slänger hon ett glas i golvet och skriker. En man tar i hennes handled och vrider den bakåt. "Kom med mig, du är en fara för andra." säger han lungt men Roxanne vrider sig ur hanns grepp och knäar honom. "Bara för dem som vågar hindra mig att vara jag." morrar hon illsket och slänger en orolig blick mot sängen där Jason ligger orörlig.

Det var inte långt till sjukhuset nu, men att springa i klackar och lång helevetes-klnning var en utmaning.

Hon visste inte direkt om hon precis hade någon speciell vänskap till Jason men hon ville ju ändå inte att han skulle dö för det.

Läkarna börjar mumla något ohörbart och Roxanne känner sig än mer frustrerad. Inget kan hon göra för att hjälpa honom, hon är helt maktlös. "Vad händer?" säger hon och går fram till dem. Och undrar om de kan något, men fanns det inte kloka gummor och typ magiker eller liknande förr? Hon undrar om hon ska ta kontakt med någon sådan? De verkar ju ha mer vett än några av läkarna här.