Privat Rollspel

"Jaha, Mikael. Ska hon också bli inblandad i de här katastrofen med alla fluingar, inklusive dig och tysta morsan där borta, eller ska vi ljuga bort de?" Allt kändes ganska hopplöst just nu och allt han ville göra var att få saken med Hanna ur världen. På det ena eller andra sättet.

"Jag kan ordna det." Säger Odette flinande och klättrar ned från hyllan. Hon överväger att snappa åt sig mobilen igen, fast sedan inser hon att det är hon som orsakat problemet. "Ses senare." Konstaterar hon och försvinner ut genom dörren för att sedan leta upp Hanna.

"Odette!" Jason vet att detta inte kommer att sluta bra!

Odette har hittat till Hannas hus, snabbare än väntat. Men att hitta en stor vit tvåplans-villa bland andra småhus är nog det lättaste som finns. Hon ringer på klockan eftersom hon redan har en plan. Odette är inte excellent på att tvinga folk, men hon vet hur man gör och det är faktiskt en otroligt enkel sak sak som hon ska få Hanna att göra. Fippla med minnen är bara en rolig småsak.

Hanna rycker till när det surrande ljudet från dörrklockan ekar genom huset. Hon spiller dessutom ut sin foundation.
"Åh!" Utropar hon irriterat och försöker torka upp det innan det surrar igen och hon ger upp för att se vem som vill henne någonting. Hon öppnar dörren och blir sedan otroligt förvånad över att se Odette-blodsugaren. Om hon nu suger blod... det kanske var en mardröm. Knappast, Hanna drömmer inte mardrömmar. Men plötsligt kan hon inte minnas någonting om gårdagen.

"Du har inget minne av igår kväll. Du är övertygad om att du föll illa när du gick ut ur taxin igår och det inte har någonting med mig, Odette, att göra. Du svimmade efter att jag, Odette, dragit ut dig från festen." Säger Odette med drömmande men ändå befallande röst.
"Mm..." Mumlar Hanna till svar med dimmiga ögon innan blicken klarnar, men då är Odette redan borta.

"Jaha, så när får vi våra fria viljor." Jason hör hur någon bakom honom uttrycker orden och ännu en gestalt kommer inte i rummmet.
Fan.

Pride ser sin storebror dyka upp i rummet. Fet, tjock och rund är bara tre benämningar på honom. Sedan kommer Odette in genom ett fönster helt utan för varning.

"Hej lillebror." Hälsar Odette på Gluttony när hon kommer in genom fönstret. Hon blir genast attackerad av den feta demonen och krossas mellan hans barnsliga hälsning och väggen. "Gluttony! Backa!" Säger hon genast med en ilsken röst och han backar genast undan med en oskyldig och orolig min. Odette himlar med ögonen åt sin otroligt mänskliga broder som hänger på henne så fort de är i närheten av varandra. En riktig barnunge.

"Får jag gissa tre gånger vem detta är?" Frågar Jason och slänger sig ner på golvet.
"Så... Vem fattas?" Jason orkade inte längre och sarkasmen börjar krypa fram.

Odette börjar räkna på fingrarna.
"Gluttony, Lust, Pride, Greed, Envy, Wrath..." Mumlar hon tyst för sig själv. "Sloth." Säger hon.
"Han har säkert tappat bort sig på vägen, den korkade idioten." Flinar Greed från andra sidan rummet. Odette kan inte annat att hålla med. Sloth är bra IQ-befriad. Men det är ju Gluttony också. Gluttony som nu klänger på Odette som knappt kan röra sig.

"Sloth. Idiotiskt." Jason märkte plötsligt att han inte hört något från sin mor på ett tag och vände sig om.

Lust smög närmare och närmare ängeln utan att någon lagt märket till henne. Vem bryr sig om att hålla ett löfte? Inte gör Lust de i alla fall. Hennes plan var att använda sin närvaro till bra saker. Men när sonen hennes upptäcker henne så brister hon ut i en rad svordomar som bara används i helvetet.

Mikael rycker genast till när demonkvinnan utbrister en lång harang av helvetiska ord och av någon anledning tar han sin tillflykt vid Odette. Han blir förvånad över att han valt henne av alla andra i rummet. Men nu står han iallafall vid den korta demonen som för tillfället blir kramad av den rundare demonen. Han ser nästan ut som en boll.

"Släpp mig!" Utbrister Odette irriterat och knuffar bryskt bort sin yngre bror som hon är säker på försöker stoppa blodflödet till hennes överkropp. Gluttony ser sårat och förvirrat på den hjärtlösa Odette i någon sekund innan han sätter sig ned på golvet och funderar. Odette gnuggar ögonen som blivit läskigt lysande röda för en stund och betraktar Lust. Patetiskt, hon hade bara kunnat gå fram och mörda honom. Hade det verkligen varit så svårt?