Dragonfliers

((Nope, hoppade ur för ett tag sedan... men vad händer?))

((Juste!...
Eh, jo vi är på nåt ställe in nån värld xD Nämen, vi har 'fått' våra drakar och nu är vi i en stuga, i nåt som typ är värsta paradis stället. haha, tusan vad bra man är på att förklara xD))

((Tror jag missat alltför mycket för att kunna hoppa in. XD))

((Hehe, ja det tror jag också xD))

((^ Nej, bara vi är kvar numera.))

"Eh... Ska vi gå ut och se oss omkring?", frågade Ellen försiktigt. "Vi borde ju... Öhm... Lära känna varandra..."
Ellen tittade på sina fötter, som var klädda i tofflor. De var också smutsiga. Ellen steg ur dem och hoppade barfota på stället ett par gånger.

Jag sätter mi9g lungt ner på sängern och lutar mig sen sakta ned, jag tänker inte mera på simon utan låter mina ögonlock falla tungt.

"Nähä", sa Ellen. Hon fattade inte vad de skulle göra för att fördriva tiden som drakryttare. Den frågan fick hon snabbt svar på. En av de vita männen, som sagt att han ville bli kallad Douglas, kikade in i hyddan.
"Ellen, vad har du gjort med din klänning?", utbrast han direkt.
"Piffat till den lite", sa Ellen trotsigt. Douglas log.
"Ni ska ha er första träning nu", sa han och gick ut, men ångrade sig och tillade: "I stridskonst." Ellen höll på att börja skratta av lycka.
"Hörde ni? Stridskonst! Kom ut nu!", sa han glatt.

Alice sätter sig käpprakt upp i sängen.
"Va?" hon ser sig förvirrat omkring. "Stridskonst? Ehh, varför inte"
Hon rycker på axlarna och ställer sig upp.
"Men Alice. Meningen med klänningarna i din koffert var att du skulle byta om till dem" säger Douglas.
"Aldrig att jag har på mig klänning" är det ända hon säger innan hon går förbi honom ut.

Ellen skrockade lågt och gick efter Alice ut. Drakarna låg runt sjön och sov, medan de vita männen hade ställt fram yxstockar, pilbågar, svärd, spjut och yxor. Och måltavlor och dockor.
"Var är Sonya?", frågade den äldste av männen, Harold.
"Hon kommer väl", svarade Ellen.

Alice hörde inte vad de sa, men det var inte så viktigt. Hon gick fram till svärden och greppade ett. Det var ganska tungt. Hon höll det, granskade det och tog det sedan i ett stadigt grepp.
"Vet du hur man använder det?" frågar någon. Alice vrider på huvudet. Vid ett skjul står en pojke lutad mot väggen. Han ser ut att vara lite äldre än hon själv. Han är ganska söt...
"Såklart" svarar Alice så säkert hon kan.

((Bestämde mig för att blanda i lite romans ))