Privat Roll

Jag hör hennes tankar, jag slutar genast och sätter snabbt på mig klänningen och springer därifrån, jag roppar i gråten; "¡Lo siento!" jag stänger dörtren och sätter mig i ett hörn.

Stella följer efter henne och ser på henne. "Där är orsaken till att jag inte vill att du ska läsa mina tankar." sa hon med lugn och känslokall stämma. Hon hade levt med det så länge att det inte känndes längre.

Jag känner tankarna snurra. Jag ställer mig upp och går it till rosträdgården.

Stella går in i rummet igen och sätter sig i fönstret och stirrar ut i den praktfulla slottsträdgården.

Jag sätter mig på en vit marmorbänk och ser ut över alla rososr. Vad hade jag gjort! tänker jag sakta. Jag ville inte vara elak eller något men jag ska aldrig röra henne mera.

Stellas ögon är fästa på en punkt långt borta i horisonten. Inget skulle någonsin bli som förr mer, det var därför hon inte hade velat att Alice skulle läsa hennes tankar. Nu måste Alice känna samma äckel för henne som hon kände för sin egen kropp, som hon kände inför sig själv.

Jag känner mig konstig och svag. Jag hade förlorat kontrollen mot Stella.

Stellas ögon fylls sakta med tårar, tårar som inte har kommit, som aldrig har kommit ur hennes ögon. Hon har aldrig gråtit sen hon var liten, och fick stryk för det. Men nu glider de sakta ner för kinderna.

Jag ser på alla rosorna och tycker dem luktar gott. Jag visste inte att jag kunne luckta eller något sådant. Jag tar en ros och ställer mig vid ån. Jag släpper sakta rosen och den glider iväg på de blanka vattnet.

Stella reser sig upp och försvinner ut. Här tänker hon inte stanna, i ett land där hon inte förstår ett ord och med Alice som vet allt. Som avskyr henne, varför var hon tvungen att läsa tankarna? Som vanligt känner Stella äckel inför sig själv, hon hatar sig själv. Nu tänker hon gå ut och letaa reda på varulvar, så de kan slita henne i stycken. Självmordstankar har hon haft hela sitt liv, men de har gått att få bort med droger. Nu är de åter här starkare än förr, och hon orkar inte leva mer, Stella går mot byn.