Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura och Sev såg tyst på varandra och sen på Cara. "Du borde kanske tala med klaus och Damon om det där." sa Laura. Var Cara hungrig så kunde de inte längre hjälpa henne.

"Jag vet jag måste prata med dem men jag vill inte" suckade Cara
"Önska mig lycka till" sa hon trött och lämnade rummet och gick för att leta efter Damon och Klaus

"Lycka till" log Laura lätt och de såg efter henne.
"Så hungrig?" frågade Sev och Laura log och ställde sig upp. "Visst jag har saknat din mat." skrattar hon och de går till köket.

Cara hittade dem ute på verandan
"Cara" sa Damon och hon tittade på dem "vi är ledsna" sa han och hon nickade.
"Jag förlåter er inte, men jag har förstått att jag behöver er hjälp för att lära mig allt" sa hon enkelt och de nickade
"Vi lär dig allt sweetheart" sa Klaus och hon suckade

Laura satte sig i fönstret när Sev gjorde sig redo för köket. Det var som förr, gammla tider, hon hade saknat det.

"Du är hungrig eller hur?" sa Damon och Cara bara nickade
"Ja det finns tre alternativ, antingen färskt blod från en människa, eller så blodpåsar eller som svagare vampyrer, djur" sa Klaus
"Jag vill ha det enklaste så jag tror jag kör på blodpåsar" sa hon och ryckte på axlarna hon hade ingen lust att jaga folk.
"mot sjukhuset" sa Damon och de transfererade iväg sig

Dörren far upp och två ungdommar kommer in men stanar tvärt när de får syn på henne och Sev. "Förlåt." säger en av dem och bugar åt Sev och försvinner sedan ut och Laura stirrar efter dem.
"Känner du inte igen dem?" säger Sev roat och hon skakar på huvudet. "De gick i första årskursen under ditt sista år, i Slytherin och nu dödsätare." säger han och rycker på axlarna och fortsätter med maten.

Cara såg på sjukhuset och följde sedan efter de andra två till blodbanken och de gick in. Hon kände genast all blodlukt och huvudverken och alla känslor kom på en gång och hon slog händerna för huvudet
"Det är okej Cara" sa Klaus
"Nej det är inte okej, jag hatar det" skrek hon och han lyfte upp henne i famnen och hon försökte att inte skrika eller explodera av alla känslor.
"Ta flera sorter så går vi" sa Klaus till Damon och han nickade och de lämnade snart sjukhuset

Laura skakar på huvudet åt dem, hon förstod fortfarnade inte meningen och tjusningen i att vara dödsätare. Men det var deras val inte hennes.
Snape var klar och hon satte sig vid bordet och han granskar henne. "Så vad för en berömd Quidditchspelare hit? I löndom, ingen vet vart du är."
Laura ser på Sev och suckar och berättar sedan allt, för varför dölja det? Nog för att hon kunde dölja det, men hon tvivlade att det skulle funka på Sev.

Cara kände hur de landade utanför huset och hennes sinnen kändes lite lättare men hela huvudet dunkade fortfarande och Klaus bar in henne i köket
"Är hon okej?" frågade Severus
"ja" svarade Damon enkelt
"Nej jag är inte okej, mitt huvud exploderar eller det känns så" fräste hon
"Det går över" sa Damon vänligt och räckte över henne en blodpåse och hon stirrade på blodet och Severus gav henne ett glas men hon stirrade fortfarande bara på blodet