Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log litet mot henne och kramade hennes hand lätt, man kunde rätt lugnt säga att hon var som en stor distraktion för honom då han knappt kunde tänka klart med henne i närheten. Hon var alldeles för vacker för att man skulle kunna tänka på annat när man kunde ägna sig åt henne istället.
"Vi borde nog gå och äta", sade han med ett snett leende, han behövde antagligen nåt annat att tänka på lite än henne.

Aubrey släppte taget om hans hand och började gå mot sitt rum. Hon ville klä på sig först. Då det var gjort fortsatte hon vidare mot matsalen, tog för sig av frukosten innan hon satte sig ner vid ett bord där några andra jämnåriga satt. Vilket inte var henne emot då hon nog uppskattade sällskap av andra också.

Philip såg efter henne innan till sist han också reste sig för att klä sig. Efter att ha gjort det gick han också och tog mat, slog sig ner vid samma bord som Aubrey.

Efter en snabb check up så kunde Aubrey konstatera att ingenting intressant hade hänt under förmiddagen, och inget system visade heller att något fuffens försiggick. Träning tänkte hon inte ägna sig åt idag utan hon planerade istället att ta sig en tur runt i stan, kanske shoppa lite. Det hade hon ändå inte gjort på ett bra tag med tanke på hur de senaste månaderna i hennes liv hade sett ut.

Philip hade inga större planer för dagen, utan tänkte att han kanske kunde få med sig nån vän på att träna eller något annat roligt. Mycket annat hade han inte planerat, fast hans rum var nog i ganska desperat behov av en städning.

Aubrey lämnade institutet efter att ha tagit en sväng förbi sitt rum igen. Det kändes på något sätt befriande att gå längs med gatorna och låtsas som om hon var en normal människa, istället för att springa och ha bråttom för att hon var ute på uppdrag. Nu när hon var ensam hade hon också tid att reflektera över allt möjligt, och plötsligt sköljde en stor våg av saknad efter hennes föräldrar över henne. Istället för att styra stegen mot köpcentrumet hon planerat att gå till, började hon istället gå mot hennes barndomshem.

Efter frukosten ägnade Philip en del tid åt träning, återvände sen till sitt rum för att åtminstone göra ett försök till att städa, något som var långt ifrån hans favoritsysselsättning. Vilket innebar att det inte hände särskilt ofta heller. Men han gav det åtminstone en stund innan han istället bestämde sig för att leta upp Aubrey, han var redan trött på städningen. Dock kunde han inte hitta henne på rummet, så han gav sig vidare i institutet på jakt efter henne.

Efter att ha spenderat en god stund hemma hos sina föräldrar, gav hon sig tillsammans med hennes mamma av till köpcentrumet. Det var alltid trevligt att spendera kvalitetstid, speciellt med tanke på att de inte träffades så ofta längre. Eller på senaste tid hade det ju inte riktigt blivit av eftersom Aubrey haft fullt upp med att anpassa sig till sitt nya liv som skuggjägare.

Philip hade kollat runt en stund utan att ha hittat henne, innan han fick höra att någon sett henne lämna institutet. Inte för att han var särskilt orolig för henne, de hade ju inte fått in några alarm om demoner och han visste att hon kunde ta hand om sig själv. Det var nog mest bara för att han hade tråkigt och var lite sällskapssjuk som han letade efter henne. Men om hon nu inte var här kanske han skulle ge sig iväg och hälsa på sin pappa en stund. Han försökte ta sig dit så ofta han kunde, även om det inte blev särskilt ofta. Då kunde han kanske ringa Aubrey på vägen också. Sagt och gjort, snart var han påväg mot faderns bokhandel samtidigt som han ringde upp Aubrey bara för att.

Då hon kände hur mobilen vibrerade fiskade hon upp den från sin ficka, bestämde sig för att ignorera samtalet. Inte av någon särskild anledning egentligen men hon ville spendera tid med sin mor nu när hon hade den chansen. Philip såg hon ju jämt och ständigt på institutet ändå, några timmar utan att prata med eller se varandra skulle de säkert klara av.