Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Tack jag tänkte lagt upp kapitlet idag men datan har hängt sig så jag ska försöka fixa det och se om jag hinner lägga upp idag :p

Hoppas det

Nu har jag i alla fall fått startat om den :p

Hoppas den funkar nu

Ja den verkar vilja vara med

Bra

Till Datorn
Vad kul datorn, du får jätte gärna samarbeta med oss

Haha ja det hoppas jag verkligen den gör!! xD

Åsum!

Tack

så där nu har jag fått klar tnästa kapitel och jag vet inte om det alls var vad ni hade väntat er men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva i det här kapitlet men jag hoppas det får godkännt i alla fall jag tycker det är helt okej

Kapitel 5: är han verkligen tillbaka?

Share "Ja åter sitter vi här och jag antar att ni vill vet vad som hände? Ja det kan jag mycket väl förstå, eran mugglarvärld kan inte vara särskilt spännande, men tryck på knappen då"

Jag såg på mina vänner och sen på dödsätarna som hade blivit fler. De marscherade i grupp brände eller trampade ner allt som kom framför dem.
"Vad är det som svävar i luften ovanför dem?" sa Mioni
"Jag tror att det är mugglare" sa jag och Mioni flämtade till och jag struntade i det, jag hade förstått hur det var hur det hade varit när pappa hade haft makten och vad dödsätarna hade gjort och vad de tyckte om mugglare "Bäst vi rör på oss" sa jag och vi började gå in i den mörka skogen och travade oss fram
"Helvete" tjöt Ron till
"Vad hände?" frågade Hermione oroligt och tvärstannade och Harry gick in i dem och jag han precis stanna innan jag gjorde samma misstag "Ron vart är du? Å det här är ju idiotiskt! Lumos" sa hon och ett ljus kom fram ur hennes stav och vi såg Ron ligga racklång på marken och vi såg på honom
"Jag ramlade över en trädrot" sa han ursäktande och reste sig upp
"Tja med de stora fötterna är jag inte förvånad" skrattade en välbekant röst och jag vände mig om och såg att det var Draco
"Du är okej" sa jag lättat och kramade om honom och han log lite
"Klart jag är, det är inte jag som är smuttskalle och hänger upp och ner och visar trosorna för alla" sa han nonchalant och lutade sig mot ett träd och såg argt på Mioni och Ron såg på honom och sa sen något som jag antog var ett svärord. Det var på ett konstigt språk men budskapet var tydligt
"Vad ful du är i munnen Weasley" sa Draco och hans ögon glimmade till "Ni borde kanske gå innan de hittar henne" sa han och riktade sina ögon mot Mioni och jag såg lite oroligt på dem
"Vad menar du med det?" sa Harry surt och jag ville bara slå honom i huvudet för att han var så trög
"Vad tror du Potter? De är utan efter mugglare" sa han och log elakt "Du har väll inte lust att visa dina trosor för alla, Granger? För i så fall kan du ju stanna här och ge oss ett gott skratt"
"Hermione är en häxa" sa Harry argt
"Säg till honom Cara" sa Ron
"Onej det här får ni barn sköta själva" sa jag bestämt och Draco såg på dem
"Ni får säga vad ni vill men om ni inte tror att de ser skillnad på magiker och folk med smutsskalleblod kan ni ju stanna här" sa han och log elakt
"Håll käften Malfoy" sa Ron
"Strunta i det Ron" sa Mioni och stoppade honom från att hoppa på Draco och jag bara skakade på huvudet. Jag vände på huvudet när jag hörde några smällar i närheten och ett flertal människor skrek och Draco skrattade till
"Vilka lättskrämda stackare" sa han roat "Din pappa sa väll åt er att söka skydd här va? Vad sysslar han med? Försöker han rädda mugglarna?"
"Vad är dina föräldrar då?" frågade Harry irriterat "Där borta på andra sidan med maskerna kanske?" Draco vände sig mot Harry men log fortfarande
"Tror du verkligen jag skulle tala om det för dig om de nu var det?"
"Jag slår vad om att det är din pappa som går i täten" sa Ron och plötsligt skrek folk till och vi vände oss mot skriken och en massa människor kom springande mot oss och Draco tog tag i mig och drog med mig bakom träden så vi inte blev nersprungna och jag log tacksamt mot honom och försökte se de andra men de var borta
"Är dina föräldrar där?" frågade jag tyst och såg på dödsätarna som kom efter folkmassan
"Pappa är där i alla fall, jag tror inte min mor kände för det" sa han och log elakt och jag såg på honom
"Och Voldemort då?" frågade jag honom nyfiket och Draco såg lite oförstående på mig "Ja jag menade mer om han låg bakom det?"
"Nej det gör han inte, de ville bara skrämma folk. Jag är ledsen om du trodde det" sa han till mig och jag viftade bort det
"Det gör inget, jag bara hoppades" sa jag tyst och såg sen på lägret som stod i lågor och vi gick ut på vad som såg ut som ett krigsfält. Över allt låg det trasiga tält, föremål som brann och medvetslösa människor som jag hoppades inte skulle vara döda
"Var det så här det var när Voldemort hade makten?" sa jag frågande och såg mig omkring och förstod mer och mer av den andra bilden som människorna såg av min far
"Vanligtvis brukade det vara värre, men det var inget dåligt jobb med tanke på tiden vi hade" sa en välbekant röst och jag vände mig om och stod öga mot öga med Lucius, inte för att jag såg hans ansikte men jag visste att det var han och några andra dödsätare som jag inte hade nån aning om vilka det var, men de såg fientligt på mig
"Oroa er inte för dem, hon är Snapes brorsdotter" sa Lucius och folk började genast muttra men Lucius tystnade dem och skulle just säga något när ett ljussken lyste upp himlen och jag vände mig mot det och såg en gigantisk döskalle med en orm som kom ut ur munnen
"Det är hans märke" sa en dödsätare lågt och backade lite och jag förstod att det måste vara pappas och jag log lite
"Det kan inte vara han! Han är död" sa Lucius lågt och tog tag i Draco och dödsätarna började försvinna från platsen och Draco såg oroligt på mig
"Jag klarar mig, oroa dig inte" sa jag och de försvann och jag stirrade upp på märket. Kunde pappa verkligen vara tillbaka? men varför flydde då dödsätarna? Jag såg efter dem men de var ingen kvar, sen såg jag en massa ministermän springa mot platsen och jag följde försiktigt efter dem. Om det var pappa vad tänkte de egentligen göra? tänk om de grep honom. Jag ökade stegen, jag ville inte se honom försvinna igen. Jag kom fram till en glänta och tvärstannade när jag såg vilka som var i mitten. Men det är omöjligt? De kan inte vara dem som skickat upp märket? Vad är det här? jag kände mig helt förvirrad och bara stod stilla och betraktade dem och undrade vad som hänt här?

"Ja och vad som hände får ni veta nästa gång. Men jag måste säga att det var ytterst kul och se dödsätarna förstöra allt. Nej men nu tänker jag göra annat än att underhålla er"

*kash*