Runaway (Rollspel)

joseph ignorerade alling som de sade och vände sig istället till Sam.
"Nu då ni hittat mig så vad tänker ni göra?"muttrade han och såg på fjortonåriga Ariana som fortfarane blängde på honom.
"Föra dig till Mikael och låta honom döda dig!"sade hon nonchalant och Joseph himlade med ögonen.
"Då dödar han er också", svarade Joseph och såg sedan mot Janet, May och någon annan som kommit fram till dem. "Ni borde gå innan min käre syster river huvudet av er."
Ariana gjorde en grimas åt Joseph innan hon satte sig ner på staketet och beskådade människorna.

((Nu har jag en random fråga: Sina det något som kan,stoppa 'hjärnkontrollen' ??))

(( jopp om man har en viss växt som man dricker, eller har på sig, så kan inte 'hjärnkontollen' fungera. Växten heter vervain... och ifall vampyren rör vid växten, eller smycket som växten finns inuti om man har växten inuti ett smycke, så bränns vampyren på den ))

((Så den är inte dödlig för vampyrer?))

(( nej, men den gör så att styrkan försvinner en aning. Josephs familj är de första vamyrerna i hela världen, vilket betydet att endast ett trädslag helt och hållet kan förgöra dem, white oak. Mikael är den enda i världen som har en bit från det trädet eftersom han brände ner det enda trädet för mycket länge sedan))

((Oki *fundera på om Janet hat några dolda smycken*))

Janet nickar, varför kan allt inte bara ha varit en dröm? Eller att hon kan vara död redan? May har redan börjat gå när Janet uppfattar vad som sagts. May vänder sig dock om.
"Hej då Sam" säger hon och Janet tar tag i henne och går iväg med May.

((May har säkerligen psykiska men xD))

(( haha ))

"Bra, kan vi gå över till att plåga Joseph nu?"frågade Ariana ivrigt och såg på Sam som såg efter Janet och May.
"Fysiskt, nej, psykiskt, jo", svarade Sam och Josephs flin försvann med ens. Han visste genast vad hans bror menade.
"Nej", viskade han och lade huvudet på sned", du skulle inte."
"Försent", sade Sam och höjde menande ögonbrynen. Hjärtat sjönk i bröstet på Joseph då han satte sig ner på staketet och såg sedan på Elijah som sorgset nickade.
Caroline, hans Caroline. Mikael hade skickat iväg henne för 900 år sedan, han hade inte sett henne sedan dess. Joseph hade verkligen älskat henne.
"D-du har dödat henne", sade han ihåligt innan han ilsket hoppade på sin storebror, han slog, sparkade, bet medan Sam försökte få Joseph av sig.

Janet och May går tillbaka till strandplatsen. Janet ser sig inte om. May har fortfarande på sig baddräkten.
"Låt mig gissa, du har en handduk också?" Frågar Janet ironiskt och försöker att inte låtsas om sin blodiga läpp.
"Mm ska vi gå redan??" Funderar May sorgset och Janet nickar spakt. "Vart ska vi då?" Undrar May. Det har dock inte Janet en aning om, kanske kan dem stanna ett tag iallafall. Bara för att Janet måste planera.
"Vi stannar ett tag till." Svarar Janet till slut och en överlycklig May rusar ned i vattnet igen. Janet vet inte vad hon skulle göra om hon förlorar May. May var hennes allt trots att hon inte var mycket yngre än henne själv. Men det finns fler saker Janet inte skulle kunna förlora som det konstiga halsbandet...
"Halsbandet..." mumlar Janet och börjar leta igenom sin väska för att till slut ta upp en sliten kedja med en berlock ut i toppen. I berlocken fanns någon konstiig växt som enligt Janet inte var speciellt fin. Men den hade trots allt vart hennes... gammelgammelgammelgammelmormors så det var väl bara att behålla.

((I found necklace))

((Niiice!! ))

"Joseph, du dödar honom!"utbrast Ariana som försökte dra i sin äldre bror men Joseph brydde sig inte. Sam hade dödat Caroline, Joseph skulle döda Sam.
"Ariana, ta det lugnt, Sam kan inte dö av honom", sade Elijah lugnt och drog undan sin syster så att bröderna kunde fortsätta slå på varandra. Joseph bröt av Sams högra arm så att han föll ner på marken och försökte få benen tillbaka på plats.
Joseph började sakta cirkla runt Sam.
"Vet du vad?"började Joseph och sparkade till Sam i käken så att han flög bakåt in i staketet. "Jag börjar få riktigt nog på dig!"
"Caroline lever", suckade Sam och skrek till då han fick armen på plats igen. Joseph slutade mitt i rörelsen att borra in en träbit i hjärtat på honom.
"Lever?"frågade Joseph och Sam nickade medan han ställde sig upp. "Du har alltid varit den starkaste, snabbaste och kvickaste av oss alla, så jag kan lika bra berätta det åt dig innan jag bryter fler ben."
Joseph log överlägset.

((Jag upptäckte att Janets mammas släkt e från typ... 17-18 talet XD *I'm awesome*))

Janet slutar betrakta det gamla halsbandet och ska precis lägga ifrån sig det när en stark vindpust blåser förbi och hennes luva faller av. Utan vidare sätter hon på sig halsbandet igen innan hon drar på sig luvan. Hon tänker iallafall inte och gå runt som ett fån och låta folk veta vem hon är. Janet tittar upp och ser precis May dyka och komma upp igen med ett stort leende på läpparna.
"Bekymmerslös..." mumlar Janet och undrar om hon någonsin varit bekymmerslös.