Dragonfliers

Ellen vände blicken mot killen vid skjulet. Det var en lång, äldre kille som var rätt muskulös. Men hans ansikte var lite pojkaktigt för Ellens smak.
Hon undrade vad hon skulle börja med. Pilskytte? Ellen gick fram till bågarna. Hon vägde dem i händerna, en längre och tyngre och en lättare med korta pilar. Ellen hade för sig att de kallades långbåge och armborst. Hon valde armborstet och plockade upp en pil. Siktade mot en måltavla. Oj, det var svårt. Strängen var hård och spänd, men Ellen kunde ändå med viss möda dra den tillbaka.
Med ett sjungande ljud flög pilen iväg. Den nådde med nöd och näppe fram till tavlan och klamrade sig löst fast i tavlans kant. Det var ett svagt, dåligt siktat skott. Men Ellen ville ändå bli bågskytte. Det var hennes gren.

Jag följer dem inte ut, jag ville inte förnedra mig inför dem andra. Men då hör jag en röst i huvudet. "Komigen nu Sonya, du kan klara det!" Jag visste direkt vem det var, det var Jake, min drake. Jag ler och sätter mig upp. Det var aldrig någon som brukade säga att jag skulle klara det. Jag går ut ur huset och går till dem andra. "Vad missade jag?" Frågar jag förvånat värt högt. Jag brukade inte prata så här högt till någon men det var dags för förändring. Jag ser Ellen med en båge och Alice med ett svärd. Vad kunde då jag vara bra på? "Ta spjuten och knivarna!" Säger Jake i huvudet på mig. Jag nickar oc ler. Men efter bara några steg märker jag att det aldrig skulle hå att ha klänning. Jag tar upp en kniv och kollar på den. Jag skär av nedre delen så att det vatten kort klänning, den går inte längre en till knäna längre. Jag ler och ser framför mig.

"Bra jobbat", sa killen och gick leende fram till Ellen. Ellen uppfattade ironin i hans röst. Hon snurrade runt.
"Ursäkta", sa hon nonchalant. "Men uppfattade jag nyss sarkasm i herrns röst?" Killen flinade.
"Precis, madame. Men du är faktiskt inte bättre än en darrig apa på det här."
Ellen kokade upp och drog snabbt en pil ur kogret. Hon tryckte den lätt under killens haka.
"Säg aldrig - något sånt där - igen", väste hon. Killen flinade osäkert. Ellen bet ihop och skar ett litet sår i halsen på honom. Lite blod sipprade ut.

Jag bara ser på när Ellen gör så mot den snygga killen. Varför var hon så elak igentligen?! Jag tittar istället på tavlan och kastar en kniv så hårt jag kan. Den träffar på tredje raden av fem. Jag ler och känner att det går att träna upp.

"Förstår du det?", väste Ellen. "Jag kanske inte kan skjuta pil - än - men jag kan döda, jag är inte en oskyldig liten flicka."
Killen log så stadigt han kunde och slet sig ur Ellens grepp. Han var starkare än henne. Ellen började nästan förstå varför hennes namn var målat som det var i hennes stuga. Hon var blodtörstig och hon var nöjd över sig själv.
Då kom en av de vita männen fram och lade handen på ena axeln av killen.
"Det här är Graham! Han är drakskötare och kommer att sköta om era drakar samt hjälpa er med träningen."
Ellen stönade. Fan också...

Graham, lite konstig namn tycker Alice. Hon rycker lite på axlarna och vänder blicken från resten och mot en av halm-dockorna-tränings-sakerna.
Hon riktar svärdet mot den. Hon har ganska bra koll på det här. Hon har inte sagt det till någon, men på fritiden brukar hon fäktas, alltså inte när hon spelar eller lyssnar på musik. Det är ett bra sätt att avreagera sig på.
Hon svingar svärdet i luften några gånger innan hon nästan strimlar dockan.

Jag hör det konstiga namnet men bryr mig inte mer om det. Jag kastar istället en till kniv och den här gången i mitten av tavlan. Jag ler och känner mig...Bra.

Ellen kände sig lite modsjunken när hon såg hur Alice och Sonya redan fick koll på sina vapen. Vad spelade det för roll om hon kunde döda och skada, men inte slåss? Det skulle inte gå att sticka pilar i fienden med enbart handstyrka på stridsfältet.
Ellen funderade på att byta till svärd när hon såg en stor, kraftig stridsyxa vid vapnen. Blodtörsten väcktes inom henne igen och hon gick fram till den.
"Kan jag använda den här, Douglas?", frågade Ellen.
"Absolut, men var beredd på att den är tung", log Douglas.

yay!!

Ursäkta?