Eragon [Privat rollspel]

Aureus följer dom via luften. Hon letar rätt på Murtagh och Angela via sinnet.
"Hindra Tungdil att följa efter. Jag vill inte att han dör"

Eftersom Murtagh har så mycket kontakt med mig just nu som han kan utan att någon av oss får reda på den andras hemligheter hör jag Ailys ord som på väldigt långt avstånd. Hur kunde hon veta att det var just det jag tänkte göra?
"Vi MÅSTE göra något. Jag vill inte att hon ska dö heller", nästan skriker jag.
Kvinnan som tydligen heter Angela trycker nert mig på marken så jag tvingas sitta ner, och hon och Murtagh sättre sig till mig.
"Lugna dig Tungdil. Vi ska göra något, men vi kan inte bara storma efter utan måste tänka oss noga för innan", muttrar Murtagh.

Aily möter Alex blick. Han ser skräckslagen ut.

Jag kan inte tänka klart. Jag kan inte ens lyssna på vad Angela, Murtagh, drakarna och tillochmed katten planerar för att befria Alex och Aily. Jag sitter bara där och hoppas att de skyndar sig.

Hon ler och tränger sig in i hans sinne.
"Vi klarar oss" säger hon.

Ór verkar nästan lika deppig som jag känner mig. Jag vet hur mycket hon tyckte om Aureus och beundrade honom. Jag försöker lugna Ór, men det lyckas inte särskilt bra eftersom hon känner att jag redan tänker mig alla som döda eller ännu värre.

Han ler också.
"Dom andra verkar komma på något" säger Aureus.
"Brazul, kan du försöka hindra dom?" frågar Aily.

(kul att Tungdils svordomar börjar smitta av sig på Aily nu)

De båda andra verkar ha en vag idé om hur vi ska kunna hjälpa våra vänner, men jag klarar inte att lyssna när det försöker förklara. Jag hör bara att det säger något om förklädnad och mitt skägg och hår.

[Yepp]

Aureus flyger iväg.

Jag ser Aureus på himlen och stormar upp och springer honom till mötes. Jag Frågar honom hur de lyckades rymma, men då ser jag att det bara är Aureus utan någon av människorna på ryggen. Besviken sjunker jag ihop.