One Way Out. [SV]

mycket bra!

OHH
Kan inte vänta måste få höra nu!!!!

awesome PrisonerOfAzkaban

Kapitel 30.
Hermione Granger:

Hermione började förklara och såg ibland på professorn och ibland på Draco när hon pratade. Ibland när det var någonting hon glömt bort fyllde Draco i. Hon berättade hela deras historia från början och avslutade med ”… så vi undrar om vi skulle kunna få hålla bröllopet här när examerna har slutat och endast sommaren återstår.” Hon tittade in i professorns ljusblå ögon som betraktade henne bakom de halvmåne formade glasögonen. Sedan vände han blicken mot Draco och åter mot Hermione igen. När Hermione nästan började tro att han aldrig skulle svara sade han till hennes lättnad
”Jag ser ingen andledning till att hindra er från att hålla det på Hogwarts om ni så önskar.” Tydligen var det inte bara Hermione som hållit andan, för hon hörde en lättnadens suck från Draco. Professor Dumbledore log. ”Så länge som ni är säkra på att det är gifta er som ni vill.”
Hermione och Draco såg på varandra och sade samtidigt ”Det är vi.”
”Så bra. Då kan jag inte göra annat än att gratulera, och som min plikt som er rektor, be er att gå till sängs, eftersom klockan redan är kvart över tio. Om någon av de andra professorerna undrar vad ni gör ute efter den vanliga tiden så kan ni visa dem den här” sa han och räckte fram ett pergament stycke som han bara några sekunder tidigare krafsat ner någonting på med snirklig stil.
Draco och Hermione tackade och gick.
”Det gick ju bra!” pustade Draco när Bronsfågeln åter slutit sig så att den täckte trappan och gjorde den tillfälligt osynlig.
Hermione nickade, oförmögen att säga någonting på grund av den bubblande lyckan som spred sig inom henne, från hårtopparna ända ner till tårna. Ett fånigt leende bildades på hennes läppar och hon gick med flygande steg, hon kände sig lätt som en fjäder, och så fort att Draco fick småspringa för att hinna med.
”Men vänta då!” klagande han. ”Jag måste ju gå här har du glömt!” Utan att Hermione märkt det hade de just passerat korridoren som ledde ner till källarhålorna och vidare till Slytherinarnas sällskapsrum. Han skrattade när Hermione började överösa honom med meningslösa ursäkter och tystade henne genom en kyss på munnen. Nu var det hennes tur att le.
”Vi ses imorgon, Mrs Malfoy!” skrattade han och hon log generat när han vände ryggen till och fortsatte ner.
Resten av vägen till Gryffindors sällskapsrum gick hon med lika fjäderlätta steg innan, och hon kände att nu kunde ingen eller inget förstöra hennes lycka, inte ens Ron och hans putta humör.


Det här kanske vart ett tråkigt kapitel, men i nästa lovar jag att det ska hända någonting!
Måste också passa på att göra reklam för en berättelse jag skriver, det är ingen fanfiction, men som ni gjärna får läsa. Hehe. Här finns länken!^^
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=16269&page=1

mer

Asbra!!!!! ♥

azome!

Awesome!! Du är sjuuuukt duktig!

awesome !

Tack så mycket finisar, ni gör mig verkligen överlycklig! ♥
Jag skriver på nästa kapitel nu, så med lite tur kommer det ikväll