rollspel femte året.

(Eh... Jag går i Gryffindor! O.o)

(0.0 då ändrar jag :3 har aldrig riktigt fattat var du går >.<'' kalla mig n00b ♥)

"Hej!", sa Cassandra förvånat och tittade upp. Honn såg rakt i några gråa ögon och hon rodnade med hela ansiktet. "Angel..."
Hennes röst var konstig, bedjande och glad på samma gång.

Angel sätter sig ned bredvid henne.
"Vaddå är du kompis med psykot? Är du lika konstig som hon eller??" Säger gryffindorkille och ger Cassandra en ogillande blick. Angel låter det svarta håret falla framför ansiktet, som en ridå för att inte synas.
"Se, hon gömmer sig till och med! Hon passar inte i Gryffindor hon är ju feg!" Fortsätter han och Angel känner igen rösten som Robin Sack, en sjätteårselev...

Cassandra kände hur ilskan brann. Hur handen fattade trollstaven. Hur hon riktade den mot Sack...
"Depulso!", skrek hon och Sack flög häftigt bakåt och slog ner några bägare med pumpajuice. Cassandra andades häftigt medan hon ilsket blängde på Sack med avsmak.
"Du pratar inte så om min vän", väste hon mellan tänderna, fortfarande med trollstaven riktad mot Sack. "Hon är minst lika modig som Harry Potter själv"

"Skitunge!" Svarar Robin och reser sig sakta, som om han är lite skakis. "Slår vad om att du är smutsblod, smu-" Han blir avbruten av...
"Silencio!" Säger Angel och dem normalt känslokalla ögonen blixtrar. "Accio Robins stav." Säger Angel sedan och hans stav kommer flygande. "Tack... väldigt många tack." Säger hon till Cassandra och hennes konstiga leende når ögonen.
"Vad försiggår här!?" Hörs en gäll röst som Angel känner igen från Försvar mot Svatkonster, paddan...

Cassandras hjärta stannade. Snabbt snodde hon runt.
"Öh... Hej, professorn", sa Cassandra. "Vi... öh... har bara lite kul. Vi... råkade uttala en besvärjelse som inte var meningen... öh... bara en olycka, professorn. Bara en olycka"

"En olycka? Det må jag säga! Man ska inte ljuga miss... uhm... det kvittar! 20 poäng vardera! Och straffkommendering båda två, hos mig IDAG klockan 8." Angel ryser av illvillighet och lust av att slå in den äckliga kvinnans tänder men istället nickar hon bara och spelar ödmjuk.
"Jag professor Umbrige. Självklart professor Umbride." och uppehåller en perfekt fasad tills den äckliga paddan ska försvinna så långt bort att hon inte ser, eller hör, orden som kommer att komma ur Angels mun när Bufo Bufo försvinner..

Cassandra kände sig skakad.
"Dumma padda", sa hon mellan tänderna. Hon vågade inte se på Angel, rädd för vad hon skulle säga. Istället tog hon upps sitt schemaoch stirrade på det fast hon redan kunde det utantill.

Lilly går till matsalen för att äta mat. På vägen till salen så träfar hon på en kille som hon råkar springa på.
"Vad gör du?" Sa den mystiga killen
"Förlåt. Det var inte meningen. Jag...öh...såg dig inte." Sa Lilly. Killen tittade på henne som om Lilly var knäpp.
"Jaja. Bara du inte springer på mig igen. Så är det lungt." Sa killen