We are left, they disappeared. (Rollspel)

Nikki vaknade strax av att det blev kallt och han drog fram en tröja och tog på sig, han såg de andra prata en bit bort men han var inte säker på om han skulle prata med dem eller inte. viss hade han lätt för att prata med folk men han hade egentligen ingen lust. men om de skulle vara fast här var det kanske bäst att sammarbeta allihop.
"kom Mokona, nu skall jag leka den populära killen som det inte är något fel på" sa han till vargen som viftade på svansen och han gick bort till dem andra
"något emot i fall jag slå mig ner?" sa han och satte sig utan att invänta deras svar

Tom har under tiden som alla har tömt biblioteket på hämtat sin fotboll ur sin packning. Han går ut på trädgården och undrar var den där väggen börjar. Thomas kan itne motstå frestelsen av att långsamt gå framåt och sedan slungas bakåt några decimeter. Skumt.
Thomas väger bollen i handen och ser på dom andra som befinner sig ungefär där han är. "Är det någon som vill köra Klockan?" frågar han högt så att han försäkrar sig om att alla hör. Egentligen har dom inte tid med det då dom ska försöka leta rätt på deras klasskamrater, men Thomas är fortfarande lite chockad över allt som har hänt och behöver vila sig lite grann och vad är bättre än att spela fotboll?

Ebba sitter lite längre bort och funderar på den största frågan hon hittills kommit på; hur de ska hitta mat. Hon hade inte frågat frågan till de andra, hon visste inte varför, hon hade bara ingen direkt lust.

Nikki såg på de andra
"Om vi skall vara fast här kan vi lika väl försöka att komma överens" sa han neutralt och Mokona gläfte till och han log lite "du tycker det med va?" sa han och vargen nickade antagligen inte alls vetande om vad han sa

"Jag har inget större problem med någon av er." Säger Simon och borstar av något från jackan. Det var egentligen inget men han vill inte direkt visa någon hur mycket han egentligen avskyr att vara här.

Nikki såg på Simon, han hade kanske inte alltid varit så snäll mot honom och han ångrade det, han var kanske inte den värsta av dem men ändå
"du har rätt att hata mig i alla fall, aug hade gjort det om jag var du" sa Nikki och överraskade sig själv över orden

När Jackie hörde Nikkis ord bestämde hon sig.
Hon klev fram.
"Förlåt jag med. Förlåt för att jag har varit nedsättande mot er alla. Det är inte riktigt jag." sa hon med stark röst och hoppades att de andra skulle förlåta henne.

"Hata är ett starkt ord." Svarar Simon enkelt. "Jag hatar inte dig. Jag får inte ut något av att hata någon av er." Fortsätter han och låter otroligt akademisk, som han alltid gör. Det kanske är anledningen till att han inte har några vänner för den delen. Aja, han talar iallafall sanning till en viss del. Han hatar inte någon av dem. Men han ger inte heller något sken av att han gillar någon av de som är samlade heller. Han står ut med dem. Så länge han måste, det har han sagt till sig själv i år nu. Han lyssnar knappt på Jackie, men förstår att hon menar allvar.

Nikki bara såg på honom, det varandra storsint av honom, han hade hatat klassen om han var Simon, i och försig gillade han inte någon direkt i klassen heller.
"jag ber i alla fall om ursäkt" sa han och såg på Jackie som gjort det samma
"är det nån av er som vet hur vi kommer här ifrån då?" sa Nikki hoppfullt

"Nej, tydligen inte, annars hade jag varit långt borta nu" svarade Jackie lika "tufft" som vanligt.
"Ledsen" sa hon tyst och rodnade.