Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia ryckte på axlarna som svar åt hans blick. "Du kan ändå inte göra något annat." sa hon enkelt och log. "Ja, det har vi, ett härligt halvår tillsammans." och låg sedan alltjämt stilla då Mars läppar fördes över hennes hals och nedåt.

De följande månaderna passerade i glädjeyra. Mars hade aldrig varit lyckligare än nu med Vicinia, även om han jobbade ute på fälten dagarna. Det höll honom dock i god form, speciellt då de med Vicinia hade råd att köpa mat.
Människorna i elvan var länge misstänksamma mot Mars, med undantaget för de små pojkarna. De kom ofta på besök för att höra sagor eller träna med Mars.
Litet hördes från huvudstaden och då segerturnén närmade sig, blev Mars allt mer rastlös.

Vicinia levde som vanligt i 11an, hon jobbade med frukterna och klättrade högt upp i träden för att skörda frukten. Dock fanns vissa skilnader, hennes så kallade hus, som mer var ett fallfärdigt ruckel bodde hon inte längre i. Utan i ett stadigt hus i segrarbyn, de hade jämt mat på bordet och hon var lyckligare än hon hade varit på länge. Hon hade inte skratta så mycket sen hennes bror hade dött. Trädgården var inte längre vanskött utan det växte fina blommor där.
Men snart närmade sig segertunern och hon märkte att Mars blev mer och mer rastlös, men dock verkade han trivas i 11an.

Nu var det bara två dagar innan han skulle resa och hans team skulle komma vilket ögonblick som helst. Och med dem huvudstaden, och alla dess nycker.

Mars skulle inte arbeta den dagen, inte när hans team skulle anlända. Efter all arbete var han brunbränd, men hans händer var fyllda med valkar, något teamet inte skulle gilla.
Mars stod i köket och såg ut på trädgården som Vicinia skött om. Han hade fått ett brev från presidenten, med påminnelse om deras överenskommelse. Mars hade bränt upp brevet innan Vicinia fick se det, men han tyckte inte om att gömma saker för henne.

Vicinia var uppe i det högsta av äppelträna och kasta ner äpplen till dem där nere. inte för inte hade hon valt det trädet idag. Hon ville hålla koll när teamet kom och vad som hände. Dock kunde hon inte stå där hela dan hennes arbetspass var långt ifrån slut.
Plötsligt hör hon det ovana ljudet från bilar då de stiger ur och kommer fram till deras hus. De lata huvudstadsbona, kunde inte ens ta sig från station till deras hus utan bil.
Vicinia suckade men fortsatte sitt arbete, Mars skulle ändå inte bli klar försen långt om länge.

Mars hörde bilarna närma sig och drog sig tillbaka till verkligheten. Han gick fram till dörren och drog upp den, och till sin förvåning log han vid åsynen av dem. Med sina färggranna hår och löjliga dräkter var de alltigenom huvudstadsbor, men trots det var de unga kvinnorna roligt sällskap.
Mars bjöd in dem och erbjöd dem färska frukter, men teamet ville sätta i gång genast. De skulle ha fotograferare på plats följande dag till intervjun om Mars talang. Han hade skrattat sig tårad åt den bisarra idén att han behövde någon annan talang förrutom den han redan hade, men slutligen hade han gett upp. Till allas förvåning hade han valt sång till sin talang.
Det var redan eftermiddag då teamet var nöjt, efter timmar av polering och rakning, och tiotals olika krämer och smörjor. Mars granskade sig själv i spegeln och log roat åt den guldskimrande hyn. De hade fått inspirationen från hans bruna hy och gyllene hår, och faktiskt smort in guldpulver över hans hy.

När det började mörkna var Vicinia äntligen klar med arbetet för dagen och hon kunde gå hem. När hon kom in i segrarbyn möttes hon av ett gällt skri och tre färgsprakande kvinnor kom emot henne, det var Mars team. Hon hälsade glatt på dem och kramade om dem. Sedan började de genast klaga över hur hon såg ut och att hennes team skulle gråta sig fördärvad om de skulle sett henne. Vicinia sa inget utan gick in i huset för att leta reda på Mars.

Mars kramade kvinnorna adjö och stod framför spegeln borttappad i sina tankar. Med en suck drog han fingrarna genom sitt hår och gick till köket för att dricka ett glas vatten.
Genom fönstret fick han syn på Vicinia, som stod bland hans team. Ett leende spred sig på hans läppar då han såg dem på sitt dramatiska sätt chokeras av hennes utseende.

Vicinia sade adjö till teamet glad att de inte som de sa hade tänkt att förbarma sig över hennes utseende. Hon hitta Mars i köket, guldglänsande och mer huvudstadsaktig än någonsin. "Så guldig du är." flinar hon och kramar om honom hon skulle sakna honom.

Mars log brett då Vicinia steg in och skrattade åt hennes kommentar.
"Jag försökte hindra dem, men du vet hur dom är", sade han och kramade hårt om Vicinia. Han skulle verkligen sakna henne medan hon var borta.
"Hur var din dag?"