19 år senare [Privat roll]

James hörde Caras skrik och vände sig hastigt mot henne, hon höll om sin arm. Han gav henne en Jag-Vet-Hur-Det-Känns blick och fortsatte med sina elever.
"Sådär! Duktigt. Men det är en av de enkla besvärjelserna. En annan väldigt enkel är kroppslåsnings förhäxningen, Petrifikus Totalus. Den utförs så här." han vände sig mot en av Gryffindårarna, som såg chockad ut. Han gav henne ett flin och snärtade till med trollstaven, hon blev genast rak som en planka. "Motbesvärjelsen är Finite Incantatem." sade han med ett vift.
"Vad håller du på med?! Du kan väl inte förhäxa oss hur som helst?!" skrek flickan som han demonstrerat på.
"Tror du att Dödsätarna tänker likadant? Och du kom väl hit för att lära dig?" sade han med armarna i kors. Flickan muttrade något. "Prova på varandra nu."

eleverna tittade på Cara
"professor är du okej?" frågade en av eleverna.
"Ser det så ut?" fräste hon och ställde sig upp "Jag skall döda honom, tror han jag är någon hund" protesterade hon. Cara antog att enda sättet att få det att sluta var att besöka sin far. Hon transferarade sig där ifrån och hem till honom.
"Jag hade faktiskt lektion" sa hon surt när hon stod i hans arbetsrum.
"Och skulle jag bry mig om det?" frågade han och Cara suckade.
"Vad vill du?" frågade hon
"Jag har ett uppdrag åt dig" svarade hennes far.
"Jag är inte din hund!" sa hon bestämt
"Du valde sida!" hennes far ställde sig upp och såg argt på henne.
"Ja, men inte för din skull!" sa hon kallt och reagerade inte när han blev arg
"Jag vill att du dödar Minivera. Jag tänker ta över skolan igen, den som styr barnen styr framtiden" sa Voldemort och Cara suckade, hon satte sig trött ner.
"Om jag gör det, låter du mig vara då?" frågade hon

Han såg Cara försvinna, och hennes elever se förvirrade ut.
"Fortsätt öva!" ropade han till dem. "Sådär, nu har ni lärt er den. Nu kan vi avancera lite mer."
"Men professorn, finns det inga andra simpla trollformler?"
"Tror ni att dödsätarna använder enkla trollformler?" pojken förblev tyst. "Just det. Vi kan börja med Levicorpus besvärjelsen, en icke-verbal endast formel. Gör den här rörelsen" han demonstrerade mot Gryffindoraren med staven, som genast hängdes upp-och-ner "med staven och forma orden Levicorpus i era små olärda hjärnor. För att få ner dem" han behövde fram en tjock kudde under Gryffaren "tänker ni Liberacorpus och drar trollstaven neråt." sade han och fick henne att falla ner på kudden. "Prova själva nu."

Hennes far tittade på henne.
"Vi får se" sa Voldemort och hjälpte Cara upp. "Gör bara som jag vill så får vi se vad som händer" sa han. Cara nickade, hon reste sig upp och transfererade sig från huset, men hon åkte inte tillbaka till skolan. Hon transfererade sig till ett cafe. hon behövde tänka långt bort från allt. Hon beställde in en kopp tee och funderade. Om hon dödade McGongall kanske hon hade en chans att bli fri, men om hon gjorde det, hade hon inte en chans att återvända till den goda sidan. Vilket betydde mest för henne? Hon la huvudet på bordet och undrade vad hon get sig in på? Hon suckade, det här var inte vad hon hade tänkt sig när hon återvände? Men varför hade hon egentligen återvänt? Inte för sin egenskull, hon hade inte gjort något för sig själv den senaste tiden, nu tänkte hon tänka på sig själv och det betydde att hon behövde döda McGonagall

James visste inte vart Cara befann sig, men han tänkte att det var bäst att fortsätta som om allt var planerat. Han gick till ett behövt fönster och skickade iväg ett förtrollat pappersflygplan med ett meddelande om vart de befann sig till Florence, som antagligen skulle vara en bra vikarie sålänge.
"Bra. Jag skulle lära er Sectumsempra, men det är inte passande i detta rummet. För blodigt." sade han. "Vi kan prova Impedimenta, eller stopp-förtrollningen. Du." han vände sig mot en Ravenclaw. "Spring mot mig." han lydde, och mitt i elevens språng snärtade James trollstaven och eleven stannade upp mitt i språnget, likt en staty.

Cara betalade för det osmakliga teat och började gå längs gatan ner. Om hon skulle döda McGonagall var hon tvungen att vara säker på att hon skulle komma levande ut från Hogwarts, hon var tvungen att se till att Minivera dog, vilket betydde att hon var tvungen att göra det öga mot öga. Cara litade inte ett dyft på att gifter eller att någon annan skulle klara av att göra det. Möjligtvis James men hon tänkte inte be honom. Nej hon tänkte lösa det här själv. Hon tänkte bevisa att hon klarade saker själv. Hon tittade på klocka och suckade, den började bli mycket. alldeles för mycket för att hon skulle kunna vara borta mycket längre utan att någon misstänkte något. Hon anade att hennes elever reda fann henne misstänksam

Florence fumlar med lite olika blad och blommor som Neville nästan trycker upp i hennes ansikte. Hans ansikte lyser av glädje, någon som äntligen delar hans passion! Dock är inte Florence direkt passionerad av växter, hon vet bara att växthuset ofta är tomt. Tomma rum är något som hon finner ypperligt intressant, i alla fall när hon behöver vara ensam... Vilket inte riktigt fungerar för tillfället, Neville är alldeles för exalterad.
Undertiden som Neville gräver fram lite jord som hon ska få observera hör hon någonting som susar in i rummet genom ett fönster. Hon håller fram handen och ett pappersflygplan landar mitt på hennes handflata. Hon tittar sig omkring, vem kan ha kastat det?
Pappret får Florence försiktigt vika upp, hon vill inte göra en massa ljud i onödan. Hon läser noggrant och nickar.
"Neville?" säger hon och stoppar hastigt undan brevet. "Jag går nog tillbaka till skolan nu, tack så mycket för att du visade mig runt."
"Åh, vad synd. Du är varmt välkommen tillbaka i alla fall! Det är så trevligt med sällskap!" säger han väldigt fort. Han går fram för att skaka hand med Florence och inser sedan att hans händer är fyllda av jord. Hon traskar snabbt tillbaka till skolan och upp till vid-behov-rummet.

James välkomnade henne när hon steg in i rummet och visade Caras föredetta grupp, och gick sedan över till sin egen. Han beskådade deras framgång och berömde dem, smått irriterat, han gillade inte att berömma folk för att utföra de mest enkla trollformler i trolldomens historia.
"Ok, innan jag visar er sköld-trollformlen låter jag er duellera mot varandra några gånger där ni använder de nya trollformlerna ni lärt" han harklade sig "er."

Florence harklar sig och tittar ut mot den lilla gruppen av ungdomar som stirrar förvirrat på henne.
"Hm, hejsan. Jag ska vara vikarie för Miss. Riddle ett tag. Ni kan väl para ihop er två och två och duellera lite. Kom ihåg att ta det lite försiktigt, jag vill inte behöva ta med er tillbaka till flygeln." säger hon snabbt och drar på munnen "Farligare saker där ni kan skada er gör vi en annan dag."
Hon tar några stek bak och hennes fotsteg klickar högt. Hon gör en liten gest med armarna och nickar.
"Se så, börja nu då! Vi har inte all tid i världen på oss."

Cara landade i Hogsmead och började gå upp mot skolan. Hon märkte knappt när det började regna hon var för djupt insjunken i tankar. Hur var bästa sättet att fly från skolan? flyttnyckel? nej då skulle ministeriet lägga sig i? bara lämna skolan som inget hänt? det kunde gå om ingen kom på henne. För att Cara skulle komma på en bra plan behövde hon lugn och ro. Hon kom fram till skolan och gick genom korridorerna till sitt rum. Hon kände sig lite elak för att hon lämnade James ensam med eleverna men han skulle säkert klara sig. Hon steg in på sitt rum och låste noga dörren efter sig. Sedan tände hon några ljus och satte sig ner för att börja meditera