Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura drog sig tillbaka under deras bråk. Förr hade hon fört dem samman, men det känndes ganska korkat att gå mellan nu. Mellan mörkrets herre och en nykläckt vampyr, vilket kunde sluta hur som helst för hennes del.
Voldemort försvann med ett sväng på sin mantel och lämnade henne och Cara åter ensamma i rummet.

Hon såg argt efter sin far och slängde igen dörren
"jag hatar honom verkligen" sa hon argt och såg på Laura och sökte tröst. Hon ville inte att alla skall tvinga henne att göra saker

"Jag vet," svarar Laura och går fram till henne då Voldemort försvunnit. "Jag gillar inte något av det här, men att dricka påsblod är väll bättre än att döda människor. Eller hur?" sa hon mjukt och la armarna om henne i en kram.

Cara suckade
"Inget av det är egentligen något bra. jag gillar inte nått av det. Det är själva grejen att vara tvungen att leva på blod som jag inte gillar." hon suckade lite men reste sig sedan upp "Nej vad sägs om att bara du och jag hittar på något?" frågade hon vänligt

"Jag vet." svarar Laura bekymmrat men ler smått. "Men du får ta det bästa utav två dåliga saker." sa hon tröstande och ser på henne en aningen sorgsen. "Som att sova? Cara jag är dödstrött." säger hon och ser på Cara. "Men antar att du inte behöver sova?" säger hon frågande.

Cara bara fnös, bästa av två saker.
"Vad skulle det vara? jag kan inte vara i solen, jag måste dricka blod för att överleva, jag tål inte träkulor och andra trä vapen och jag kan inte dö" sa hon sorgset. just nu såg hon inget bra med att vara vampyr. hon såg på Laura och log "Nej jag behöver inte sova. du kan ta min säng, jag skall ha ett samtal med vissa personer" sa hon surt och reste sig upp och gick ner mot köket

"Jag vet, jag är ledsen. Men man får väll göra det så possetivt det bara går."
Laura nickade och kröp ner i Caras säng när hon försvann. Hon höll i sin stav, bara som en säkerhetsåtergärd. Hon ville inte sova i mörkrets herres eget hus med galna vampyrer och vad vet vad utan att kunna försvara sig. Fast sammtidigt kände hon sig ändå ganska så trygg. Hon stod under Caras beskydd och ärligt så trodde hon heller inte att Voldemort skulle bli särskilt glad om någon skulle göra något mot henne.

Cara fann dem allihop i köket och hon såg argt på dem men satte sig sedan ner på en stol.
"Mår du bättre?" frågade hennes far och hon gav honom en vass blick.
"Du har inte min tillåtelse att prata med mig!" fräste hon och såg sedan på vampyrerna "finns det något sätt för mig att kunna gå i solen?" frågade hon
"Vi kan ge dig ett smycke som gör att du tål sol" sa Damon och hon nickade. och reste sig upp och lämnade rummet. de andra såg på henne men hon vände argt bort blicken och tittade ut genom fönstret

Laura somnade tillslut, dock ingen långvarig sömn. Antingen var hon rastlös eller så...ja hon kunde helt enkelt inte somna lungt. Så hon steg upp och började gå genom huset för att leta upp Cara, om hon inte kunde sova kunde hon lika gärna vara vaken som alla andra i det här huset tycktes vara.

Damon kom tillbaka med en ring och hon såg på den silvriga ringen med en smaragd i och hon satte på den på fingret.
"Jag hoppas för eran skull att den fungerar" sa hon kallt
"ta det lugnt Sweat herat den funkar" sa Klaus och hon orkade inte ens säga emot honom