prs rollspelare & wolfy

Han hävde sig upp på benen för att minska avståndet mellan dem, blickade leendes ner på henne.
”Herrejävlar vad vacker du är,” mumlade han utan att riktigt tänka sig för, det var den första tanken som dykt upp i hans huvud.

Evelyn tittade upp på honom, förvånades av hur lång han faktiskt var. Hon vek undan med blicken då hon rodnade som ett fån när hon hörde vad han sa.
"Du kan få filten." sade hon blygt och släppte den direkt. Hon drog armarna runt sig själv och backade ifrån honom lite.

Jax kunde inte låta bli att skratta mjukt och hjärtligt åt hur gullig hon var när hon blev blyg.
”Tack ska du ha,” flinade han och tog emot filten bara för att vira den runt hennes kropp så att hon skulle ha det varmt. Han drog sedan in henne i en kram.

Evelyn rodnade ännu mer åt den bedårande gesten och gömde ansiktet i hans bröstkorg. Hon hade otroliga skuldkänslor men försökte verkligen tränga bort dom. Hon tittade upp på honom efter en stund och log svagt.
"Ska vi gå ner och lägga oss? Jag är lite trött." sade hon tyst och smekte försiktigt hans mage.

”Givetvis, en prinsessa behöver sin skönhetssömn.” Jax la en arm kring hennes midja för att ta med henne ner till hytten han tidigare sett henne försvinna till, antog att det var där hon brukade sova.

Evelyn rodnade ännu en gång och himlade med ögonen åt honom. Hon la sig ner i sängen och drog ner honom över sig.
"Hur lång är du? Du känns som en jätte." fnittrade hon och pillade med hans hår.

Det roade honom kanske mer än det skulle att se henne rodna så mycket över hans ord. Absolut det gulligaste han sett under dagen.
”Två meter,” svarade han stolt. Det var först på senare år som han börjat tycka mer om sin längd, det var förvånansvärt hur ofta han kunde använda den till sin fördel.

"Oj." var det enda hon kunde få ur sig. Hon hade inte förväntat sig att han skulle vara så lång, men hon klagade inte. Hon flyttade in mot väggen så att han skulle få plats bredvid henne.

”Hur kort är du?” ville han veta. Ett retsamt flin prydde hans ansikte då han lade sig tillrätta bredvid henne. Sängen var lite för kort för honom men att sova obekvämt en natt skulle han inte dö av. I värsta fall fick han lägga sig raklång på golvet istället.

"Jag är inte kort! Men typ 160." sade hon och log svagt. Hon smekte hans arm och granskade honom med ett leende på läpparna. "Vi kan ta mina föräldrars rum, deras säng är lite större." skrattade hon och satte sig upp.