rollspel femte året.

*väntar på Alex, vad hon skulle tyckas göra o.o*

(Nu ber jag så mycket om ursäkt för att jag inte skrivit på ett bra tag men min data har varit helt F**KED och min mobil e så himla jobbig att skriva på så XD)

"Jävla, helvetiska, satmara!" Mumlar Angel argt och kastar en ilsken blick på Sack som har rusat fram till sina kompisar som just kommit in i salen. Han verkar försöka få dem förstå att Angel använt Silencio på honom. Men hans korkade idioter till kompisar kan inte förstå det.
"Miss Fox, gå genast och ta bort förtrollningen från mr. Sack." Hör Angel McGonnagall säga och hon går bort mot honom med en irriterad suck.
"Finite" Säger hon och riktar staven mot honom. Han börjar genast rabbla ord som en galning.
"Hör på, Sack, förolämpa inte mina vänner annars kanske man hittar dig dinglande upp och ned i tjejernas toalett. Uppfattat?" Sack nickar frenetiskt och Angel går tillbaka till Gryffndors bord med ett nöjt leende på läpparna.

Cassandra bet sig i läppen. Fint. Just fint. Tack och hej, leverpastej. Varför just nu? Varför, varför, varför?
Det var Peter. Det var Peter som gick där med det bruna håret rufsigare än vanligt och de blåa ögonen blinkande. Ögonfransarna fladdrade till och Cassandras hjärta hoppade över ett slag. Så vacker han var... Peter... Så vacker...
Hon kände hur hon rodnade och gömde huvudet i en bok medan Angel kom gående med ett glatt flin.

Angel slår sig ned bredvid Cassandra och märker hennes rodnad. Angel tittar runt lite försiktigt och ser en kille med rufsigt hår som verkar få ett antal tjejer i närheten att stirra.
"Varför rodnar du? På grund av killen-jag-inte-vet-namnet-på?" Frågar Angel förstrött Cassandra och iakttar killen. "Borde jag veta namnet på honom??" Säger Angel lågt för sig själv och lägger huvudet på sned.

Cassandra rodnade ännu mer när hon märkte att Angel frågade ut henne.
"Han heter Peter...", mumlade Cassandra och smygtittade på de klarblåa ögonen och de oeändligt långa ögonfransarna.

"Jasså... nepp,ringer ingen klocka... går han i Gryffindor?" En tjej som rest sig och gått fram till killen skymde sikten. "Kommer snart.." Fortsätter hon glatt och gör en vid båge runt killen. Han ser att tjejen är någon som hon tror heter Maya, eller Josephine.
"Hej Peter! Vad har du nu?" Frågar tjejen och redan innan hon öppnat munnen vet Angel att hon blinkar som en tok bara för att 'flirta' med honom. Angel glider med ett uttråkat flin tillbaka till Cassandra.
"Gillar du honom? Du har nog lite motståndskraft om du gör det..." Konstaterar Angel torrt.

"Han är bara så... pirrig", mumlade Cassandra. Egentligen ville hon skrika, slå och kasta saker på Angel för att hon hade förolämpat Peter men hon tvingade sig att inte göra det. Hon är en vän, tänkte Cassandra gång på gång. Hon är en vän. Och det är inte Peter. Peter hade aldrig ens talat med henne förut. Cassandra kastade en blick åt Peters håll och såg honom just fladdra med ögonfransarna mot tjejen som just hade flirtat med honom. Cassandra kände ett styng av smärta och vände tillbaka blicken.

"Jag kan få hit honom du vill..." Säger Angel med ett vänligt leende, hon har börjat le mycket på sistone. Hon hoppas att hennes bror kommer tillbaka för att få se det. "Eller så kan jag se till att något händer tjejen..." Fortsätter Angel hotfullt och hennes ögon får en mörkt grå ton när hon kastar en blick på tjejen som nu kråmar sig framför Peter som en katt framför någon med tonfisk. "Hon verkar vara en sån där Jag-bryr-mig-inte-så-länge-jag-får-vad-jag-vill-ha typ." Dömer Angel och betraktar Cassandra istället.

"Nej, gör inte det", sa Cassandra hastigt. Det skulle bara ge problem. "Ehm... Vi börjar snart... lektion med paddan", stammade Cassandra fram för att byta samtalsämne. "Vi borde nog skynda oss... Annars"
Cassandra nickade menande och reste sig.

Angel reser sig ungefär samtidigt som Cassandra och ser att den där Peter tittar rakt på henne.
"Du... han tittar åt ditt håll." Säger Angel rakt på sak när Peter går mot dem. "Ses..." Angel vinkar och går ut ur Stora Salen, hon hoppas att Peter tycker om Cassandra. Även om Angel aldrig riktigt brytt sig ordentligt vill hon ju att Cassandra ska vara glad...