Privat Rollspel

Wrath skrattade ännu mer. Lite otäckt...
"Ättlingen! JAG MINNS FAKTISKT INTE! Hahah! Nånting i alla fall! Antingen skulle de vara negativt för oss eller positivt! minns inte! AHAHA! Ni får väl ta reda på de!" Wrath började röra sig emot köket.
"Har du någe vodka, pojk?"

Alla kvarstående demoner börjar syna pojken.
En del med hatisk blick. Pride är den enda med en nästintill överasskad blick verkar det som och Odette har en till hälften oroad, till hälften uppspelt istället. Hon vet inte vad hon ska tycka men det känns konstigt inuti henne. Som om något är fel - vänta? Vad? Har hon ett samvete nu? Aldrig. Hon är Odium, hatets demon, hon känner inget medlidande, ingen kärlek, inget rätt-eller-fel-tänk. INGET. Hon känner bara, och endast, hat. Så varför känns det så konstigt? Hon pressar irriterat undan känslan och suckar.

Jason kände sig iakttagen, lite illa till mods.
"Kylskåpet, Wrath."
"Vad är ett kylskåp?"
"De vita skåpet."
Jason suckade.... Klockan är var mycket... Jason tänkte börja meningen med ´snälla ni´' men kom sedan på vilka han pratade med.
"Nu tänker jag och Odette, för hon har för en gång skull inte så mycket val, för jag är trött, åka till hotellet, för all del, gör er hemmastadda i min lägenhet men vi hörs av imorgon."
Han vänder sig mot Odette.
"Kommer du?"
Sedan vänder han på klacken och går ut igenom dörren.

Odette halvt om halvt skuttar efter Jason.
"Om det gör dig bättre till mods så tänker jag inte låta de skada dig än så länge." Säger Odette drömmande med huvudet en aning på sned. Det är sant. Precis som allt annat hon sagt. Hon har inga planer på att låta honom dö än. Eller bli skadad. Må så vara att hon är fri från plikter men det var därför hon kom hit från början. För att skydda sin mäster.

"Dedär "än" gör väl mig inte så glad men jag tycker om att du känner lite medtanke för mig." Sa Jason när de kom in på hotellrummet.
"Vet du hur en dusch fungerar? Kom så kan jag visa dig."

"Dusch?" Säger Odette frågande och följer efter Jason in i ett av de mindre rummet i själva rummet. Det är så vitt att Odette helt undviker att vara härinne.

"De här är en dusch!" Sade Jason och satte på vattenkranen.
"Istället för att tvätta oss nån annanstans tvättar vi oss här. Du reglerar värmen genom att dra kranen åt sidan, och du reglerar mängden genom att dra den uppåt? Okej? Du får duscha nu! Jag lämnar dig här!"

Odette nickar kort åt Jason och måste - självklart - undersöka vattnet som strilar ned i jämna strömmar ned från den silvriga konstigt formade saken däruppe. Odette går in i själva kabinen och tar inte ens av sig kläderna utan tar ned den och börjar spruta lite överallt. Hon blir snart dyvåt, men hon bryr sig inte riktigt för tillfället. Hon tycker det är bara väldigt underhållande att se vattnet komma ut i olika hastigheter eller med olik temperatur när hon vrider på några konstiga kranar.

Jason går ut i de stora rummet. Tittar lite skeptiskt på dubblesängen och lägger sig ner.

Plötsligt inser Odette att hon kanske inte borde ha kläder inne i duschen - det verkar inte så iallafall. Hon... hon vet inte riktigt men hon drar av sig de våta kläderna iallafall och ställer sig upp den här gången när hon sett något intressant högre upp. Det står något om bastu-funktion på den och finns ännu en ratt. Hon når den inte och klättrar försiktigt upp på väggen men när hon drar i den börjar det plötsligt tjuta förfärligt och ånga skjuter ut som en raket och fyller hela kabinen med ånga ganska snart.