19 år senare [Privat roll]

Eleverna kastar klumpigt förtrollningar över varandra och Florence suckar. Hon vrider sig mot en vägg, så att ingen kan se hennes ansiktsuttryck, och släpper ut all sin frustration. Hon gör alla miner hon har velat göra den senaste tiden i rummet. Efter att ha fått avreagera sig en stund går hon tillbaka till eleverna och väljer sitt offer, en femteårselev som verkar ha mest kontroll av alla i gruppen.
"Agumenti!" säger Florence högt och träffar eleven med en vattenstråle i nacken. Han vrider sig om och stirrar på Florence.
"Vad var det där bra för?! Jag höll på att vinna!" säger han irriterad.
"Om det här hade varit en riktig strid hade du varit död nu. Bara för att du duellerar med en trollkarl betyder det inte att andra kan lägga sig i. Jag kan mycket väl vara på din duellants sida och smyga mig på dig för att avsluta jobbet."
Pojkens min stelnar till och hans ansikte blir lätt rosa.
"Fortsätt nu, det är inte slut på tid än." säger Florence och tar några steg tillbaka igen.

James flinade åt Florences lär-taktik, och bad sina elever att sluta. Han återväckte de som var lamslagna, avaktiverade kroppslåsningar och fick dem att falla ner från deras svävande tillstånd.
"Sådär. Ni tror säkert att ni är redo för en Dödsätare nu, eller hur?" sade han uppmuntrande, flera nickade. Han visade upp sin hand. "De tyckte inte att jag förtjänade att bära märket längre, men jag är precis lika bra med en som två händer." sade han. Han såg deras ansiktsuttryck när de räknade ut innebörden av hans ord.
"D-d-du är en... En..."
"Dödsätare." fyllde han i. "Och var är det rätta ordet. Så, tre stycken borde utmana mig tillräckligt." sade han och kallade till sig tre av eleverna. "Tre. Två. Ett." han snärtade lätt med staven tre gånger, och alla tre hängde upp-och-ner i luften. "Igen?" frågade han dem. Denna gången lät han dem ha sitt lilla roliga.
"Stupefy!" han parrerade den.
"Petrifikus Totalus!" en snärt.
"Impedimenta!" ett vift.
"Snälla, kan ni inte bättre?" sade han förnedrande.
"Expelliarmus!" han lät den träffa, såg triumfen i elevens ögon, såg eleven sänka staven, sträckte sig snabbt efter sin reserv-stav som nu låg jämte fläderstaven och snärtade iväg en lamslagning mot eleven.
"Sänk aldrig staven innan du är säker på att fienden är besegrad." sade han och livade upp elevens kropp igen. "Fortsätt." han viftade och snärtade med staven som ett fäktnings-svärd, gjorde utfall och blockeringar, med arm-stumpen bakom ryggen och ett helt neutralt ansiktsuttryck. Han snurrade staven i en spiral och avväpnade den ena, sedan gjorde han en Cunfundus på den andra, och den tredje utsattes för en väl placerad Locomontor Mortis.

Cara öppnade ögonen, hon bestämde sig för att det var lika bra att göra det nu innan någon började fatta misstankar. Eleverna skulle med allra största säkerhet börja prata. Men sedan log hon, om hon använde en trollformel som hon fått lära sig för många år sedan i Andorra så kunde det här bli enklare än vad hon räknat med. Allt hon behövde göra var att kopiera en persons utseende, och till skillnad från polyjouice elixiret hade hon ingen tids bestämelse och det tog inte månade att förbereda. Det hade i och för sig tagit henne månader att lära sig den men nu när hon kunde den var det inga problem. Hon bestämde sig för att om hon skulle likna någon så skulle det vara en lärare, någon hon inte tyckte om, så som Trelawney. Hon ändrade snabbt utseende och började gå mot Miniveras kontor. de elever som passerade henne gav henne undrande blickar men hon låtsades enkelt att hon var Trelawney, hon förutspådde några dödsdomar och snart stod hon utanför kontoret. Hon uppgav lösenordet och gick upp för trappan och in genom dörren.
"Trelawney vad kan jag hjälpa dig med?" frågade Minivera vänligt men uttråkat.
"Jag ser din död? Du måste vara varsam" sa hon och gick emot henne, om hon låtsades spå hennes död så skulle Minivera inte ta henne som ett hot.
"Det är nog ingen fara och jag lovar att vara försiktig" sa Minivera uttråkat.
"Det kommer inte räcka, någon av dina gamla elever kommer snart låta dig se grymmen" sa hon och tog fram en kniv ur tröjärmen. Innan Minivera hade hunnit reagera hade hon hört in den i hennes hjärta. Cara såg den gamla kvinnan falla ihop och drog ut kniven. Hon kunde fortfarande mörda människor utan att reagera. Hon kände blodet träffa hennes ansikte. hon hade inte räknat med att hjärtat skulle slå några sista slag innan det stannade. Cara log sedan, det var utmärkt om människor såg Trelawney med blod skulle de genast arrestera henne. Cara lämnade fort kontoret och sprang mot norrtornet. Människor runt henne skrek och pekade på henne. Nästan framme vek hon in i en mörk korridor, förvandlade sig tillbaka. Torkade bort blodet och smög tillbaka till sitt rum. Hon stängde dörren bakom sig och satte sig i fönstret. Allt hon behövde göra nu var att vänta.

(Hahaha, du är fan awesome xD)
James fortsatte lite till innan han bestämde sig för att ta en paus och lämnade eleverna till sitt duellerande. Han passerade korridorerna, som var förvånansvärt tomma för att vara Hogwarts. Han gick ner till köks-korridoren, och var precis påväg att kittla päronet då han hörde Trelawneys röst någonstans ifrån.
"Nej... Snälla! Jag vet inte vad ni pratar om!" nästan skrek hon. "Jag skulle aldrig skada någon!"
"Du måste väl minnas vad du gjort, kvinna!" skrek en auror, som James såg när han steg ut ur korridoren igen. "Flera ögonvittnen har sett ditt blodiga ansikte springa ifrån rektorns kontor, och Minerva McGonagall ligger död uppe på golvet nu! Knivhuggen!" mannen nästan spottade Trelawney i ansiktet, som såg ut som om hon var på vippen att gråta. James lade ihop ett och ett och gick i rask takt upp uggletornet, tänkte igenom hur han skulle formulera sina ord, och gick sedan mot Caras rum, och knackade på.

(haha jag vet *host*)

Cara tittade mot dörren och funderade, antingen var det någon elev som hade lagt ihop två och två, vilket hon tvivlade på. Det kunde även vara en auror som skulle fråga henne om hon märkt något underligt, men det var inte heller troligt. Nej det troligaste var James eller en dödsätare. Hon gick för att öppna dörren och log mot James
"Jag är inte förvånad det minsta" sa hon och släppte in honom, stängde dörren och såg på honom "Te?" frågade hon då hon hällde upp till sig själv och sedan åter satte sig i fönstret

"Du har en fläck blod där." sade han och pekade på halsen, där en liten röd fläck syntes. "Jag tar gärna lite. Varför gjorde du det? En order från din far?" frågade han, mer seriös än han varit på länge.

Cara kände efter och såg sedan på blodet, hon öppnade fönstret och lät regnet skölja bort blodet innan hon stängde fönstret igen. Cara trollade ner en mugg från en av hyllorna och ställde den på bordet åt James. Cara tittade på honom och himlade med ögonen.
"Ja jag brukar inte gå runt och mörda mina lärare för att jag tycker det är roligt" sa hon enkelt "Men det trodde jag du förstod" sa hon och tog en klunk av teat

"Man vet aldrig." flinade han retsamt. "Men detta blir väldigt lägligt, om jag ska ta över skolan före Voldemort." sade han och drack lite själv. "Du vet att du skulle kunnat använda Tergeo till det där?" sade han när han sett henne skölja av blodet.

Cara såg allvarligt på James.
"Jo vissa saker vet man. Jag må vara hans dotter men jag är ingen mördare bara så där. även om han nog hade önskat" sa hon enkelt. Hon tittade på honom "Gör som du vill, se till att inte bli dödad bara. Jag vet inte riktigt vad jag skall köpslå med i så fall för att hindra honom" sa hon enkelt och tittade ner på märket och sedan på James
"Ja men vad är det roliga i det? Cara gillar att göra det på speciella sätt" sa hon enkelt

"Ääh. Jag har fläderstaven och två horrokruxer. Vad är det värsta som skulle kunna hända?" sade han muntert och tittade ut genom fönstret. Han gick fram och såg på när de förde bort Trelawney med ett leende. "Hur gjorde du det? Du kan definitivt inte ha haft tid till att brygga polyjuice elixir på så kort tid." sade han nyfiket.