Vart är vi? [privat roll]

Cara tittade på dem och bad dem vara tysta, men för sent två pilar kom flygande och Cara suckade. Hon svarade med att kraxa som en kråka innan hon sköt iväg pilar åt det hållet de andra två kommit

Xantha spände sin båge när pilarna började skjutas och såg på Cara om hon skulle skjuta.

Cara log när hon hörde ett krax tillbaka
"De lever" sa hon lättat och började gå mot ljudet "låt mig prata nu" sa hon och de kom fram till en grupp krigare. Cara höjde handen i en hälsning och bugade sedan och inväntade att mannen skulle göra samma sak. snart kom svaret och hon log.
"Ärade Cara det var länge sedan du besökte våra marker" sa mannen
"Ärade Haltor, det var för länge sedan våra vägar korsades" sa Cara vänligt

Xantha och Loki höll sig ett steg bakom Cara och granskade krigarna och dess ledare. Men de tog slutligen ett steg fram och ställde sig vid henne. De höll tyst och lät Cara sköta samtalet.

"Vilka är dessa som du har med dig på din resa?" frågade Haltor och Cara log
"Detta är Xantha och Loki" svarade Cara "Det är mina vänner"
"Vänner?" sa mannen skeptiskt
"Mycket har hänt sedan vi senast sågs, inte bara mig utan även ert land" sa hon undrande

Xantha nickar leende till Haltor och de andra med. Hon börjar bli otålig, hon ville väll också tala? Men hon höll tyst hon ville veta vad som hänt med landet.

Haltor såg olyckligt på dem.
"Männen du nämnde besökte oss och de var allt annat än glada att vi hjälpt dig" sa Haltor
"Jag beklagar djupt" sa Cara
"Det är inte du som skall beklaga dig" sa Haltor och log mot dem. "Men kom vi går till vårat läger" sa han och Cara nickade och följde efter honom. De sa inget och Cara var djupt insjunken i tankat. hon var inte förvånad att männen som jagat henne hade kommit och förstört landet.
"jag är hemskt ledsen för det här Cara" sa Haltor och hon kände hur någon band hennes händer och sedan hur allt slocknade.

Xantha och Loki följde efter dem men sen hände allt snabbt. Män kom upp bakom dem, Loki han undan och försvann. Men Xantha blev kvar och fick även hon händerna bakbundna. Var det för att de inte ville visa vägen till deras läger? Eller vad? tänkte Xantha innan hon kände något hårt i bakhuvudet och svimmade.

Cara vaknade upp i en bur. Hon såg att Xantha var bredvid henne och hon tog ett lugnande andetag. Hon kände att händerna fortfarande var bakbundna och hon ställde sig upp och såg till att få händerna framför sig. Hon skulle antagligen inte få av sig repen men det var bekvämare så här. Hon funderade på varför de gjort så här? tänkte de överlämna henne?

Xantha vaknade upp, hon kände att hon var bakbunden och det bultade av smärta i bakhuvudet. Hon slog upp ögonen och drog djupa andetag för att behörska paniken som ville rusa fram. Hon och Cara var i en bur, var inte Cara vänner med dem?