Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip hade gått och hälsat på sin pappa, han ville ju inte att han skulle behöva vara själv så mycket efter att hans parabatai dött men han behövde också få prata av sig lite om sin oro för Aubrey och att hon skulle hitta på nåt dumt.

Aubrey spenderade de följande dagarna hos Corinne, förberedde inför att kalla Lilith till jorden. De skulle naturligtvis inte vara hemma hos Corinne utan de hade gett sig av till en avlägsen lokal. Demonen var en väldigt vacker kvinna. Hon var lång och smal, med svart hår och naglar lika långa som klor. Hon gav ifrån sig ett skratt då hon fick det förklarat för sig vad människan ville av henne, blev dock snabbt fundersam. Det här var ju något hon kunde dra nytta av.

Philip hade blivit mer och mer orolig när Aubrey inte visat sig på några dagar, hade försökt få tag på henne men inte lyckats. Tänk om hon hittade på något dumt? Han var rejält oroad men hade varken lyckats hitta henne via deras parabatai band eller på något annat sätt. Var hon än var så verkade det vara ganska skyddat ifrån dem sätt de hade för att leta upp henne. Hans far hade hjälpt honom en hel del, han blev också insläppt på institutet för att hjälpa till.

"Jag hjälper dig om du hjälper mig." Lilith vände sig mot Aubrey och studerade henne med vaksam blick. Hon sa inte vad hennes pris var men det tyckte Aubrey fick vara ett problem hon senare tog itu med och oroade sig över. Hon ville bara få tillbaka sina föräldrar. Det var inte rättvist att de tagits från henne på samma gång, inte än. Hon följde med Lilith och flämtade till av smärta då kvinnan drog sin vassa nagel över hennes hals. Nageln var lika skarp som en kniv.
"Luta dig över," förmanade Lilith. Aubrey lutade sig framåt och kände hur hennes blod droppade ner i något. Vad Lilith skulle med det var en annan sak.

Philip hade tänkt ägna dagen åt att leta åt Aubrey, men ett uppdrag kom emellan som han hade varit iväg på fram tills nu tillsammans med några andra jämnåriga killar. Det var dock inte alls samma sak att vara iväg på uppdrag utan Aubrey, han oroade sig enormt för henne vid det här laget. Vad höll hon på med egentligen, och vart höll hon hus? Han försökte åtminstone lugna sig med att han antagligen borde ha märkt något ifall hon var skadad eller något, hoppades han åtminstone.

Då Lilith var nöjd höll hon några fingrar mot såret vid Aubreys hals för att hela det. Därefter vände hon sig mot en glaskista, slog ihop sina händer och såg nästan vänlig ut.
"Äntligen har jag allt jag behöver för att väcka min son till liv." utan förvarning greppade hon ett tag om Aubrey och stack in en vass nagel mot huden vid tjejens nyckelben. Därefter ristade hon in en runa som hon studerade med belåten min, struntade totalt i den smärta som flickan känt tack vare runan och skulle komma att känna också framöver.

Då Philip tillsammans med de andra kom tillbaks till institutet gick han först och lämnade vapnen, tog sen en sväng förbi kontrollrummet för att se ifall dem kanske, om han hade tur, hade fått tag på något om Aubrey. Men som tidigare hade dem inte fått nånting. Han suckade lite för sig själv och gav sig iväg till matsalen, magen kurrade högt av hunger då de kommit hem rätt sent ifrån uppdraget.

Lilith öppnade varsamt locket till glaskistan och studerade hennes vackra son. Därefter tog hon skålen där hon samlat upp blodet från Aubrey, det skulle strax komma till användning. Hon hade gått igenom en lång process och nu var hon äntligen vid det sista stadiet. Avslutningsvis ristade hon in samma runa i Jonathan's hud som i Aubreys. Hon höll därefter andan en lpng stund innan hon gav ifrån sig ett skratt då Jonathan slog upp ögonen. Han levde, han andades.

Philip satt vid samma killar han varit på uppdraget med och åt. Även om de pratade och skrattade, och han också var med i samtalet, så kände han sig ändå ensam numera i institutet utan Aubrey. Det var som om inget var sig likt. Men det var väl också hans känslor för henne och all den oron han hade för henne som förvärrade saken. Efter att rätt snabbt ha ätit upp så gav han sig vidare till sitt rum.

Lilith studerade Jonathan då han reste sig upp från kistan innan hon vände blicken mot Aubrey.
"Från och med nu är era liv sammanbundna till varandra. Så länge Aubreys hjärta slår, lever Jonathan och vice versa. Utsätts den ena av er för smärta så går den andre igenom samma smärta och plåga. Ni är en. Ni är starka tillsammans. Skuggjägarna har inte en chans." Lilith studerade ungdomarna med ett iskallt lugn. Hon drog snart nageln över Jonathans hals för att samla upp lite av hans blod i en skål. Därefter droppade hon sitt egna blod i samma skål, hällde därefter upp det i ett glas.
Hon greppade sedan tag om Aubreys haka för att tvinga i henne blodet. Nu när hon hade demonblod i kroppen var hon en av dem.