Den trasiga tidomvändaren SV

JÄTTEBRA OCH JÄTTESPÄNNANDE

spänande!!!

Meer

Älskar det!

Snälla Weasley Ginny, Spamma inte. Fattar att du gillar den här, älskar den me. Men du behöver inte skriva hela tiden. Tack.

Har bara gjort så 2 gånger, men sorry. Ska försöka sluta från och med NU!

ok tack

Kapitel 25

Harry kollade på sin pappa och sedan på Hermione, vad skulle han svara på sin pappas fråga vad skulle komma att hända med framtiden om han berättade som det var i framtiden. Han bett sig i läppen och brydde sig inte om Hermiones oroliga blick, och svalde.
- Jag är din son, vi är från framtiden, eran så kallade vän Slingersvans, kommer att föråda dig och mamma till Voldermort. Sa han och svalde nu var det sagt, han kunde se Hermiones oroliga blick och Rons nästan skräckslagna blick, han såg också att James tycktes vara en aning chockad över nyheten och sedan skakade han på huvudet.
- Det där är inget att skämta om Harry, vi får prata om det i morgon, jag måste efter...
- Måntand, tramptass och Slingersvans, jag vet Tagghorn. Sa Harry och kollade på honom, och gick sedan tillbaka upp till skolan med Hermione och Ron efter sig, och dom pratade inte med varandra förrän dom kom in i vidbehovrumet som Hermione tog till orda.
- Harry fattar du vad du har gjort? Du har äventyrat hela framtiden, helt och hållet du ska vara glad att James trodde att du skämtade om en sån sak.
- Hermione ta det lugnt kom igen, han misstänker inget.
- Inte?!? Du nämnde ju för sjutton alla marodörernas animagus namn, fattar inte du att han kommer berätta det för dom andra, och sedan så är det total kört, du måste prata med Dumbeldore om det här.
- Kom igen nu Hermione, du gör en allt för stor sak av det här. Sa han och kollade på henne och rykte med axlarna.
- Men om du nu absolut vill att jag ska prata med Dumbeldore, ja då får jag väl göra det. Sa han och reste sig upp, och lämnade vidbehovrumet och gick iväg upp till Dumbeldores kontor, och sa lösenordet och gick upp för spiraltrappan och knackade på Dumbeldores dörr.
- Kom in. Hörde Harry Dumbeldores lugna röst, och Harry undrade om Dumbeldore skulle vara lika lugn när Harry berättade vad det var som hade hänt ute på skolgården, han öppnade dörren och såg Dumbeldore sitta där bakom sitt skrivbord.
- Ah Mr Potter kom in. Sa Dumbeldore, och Harry gick fram till honom, och satte sig ner på stolen framför Dumbeldore.
- Så vad har du på hjärtat då? Sa Dumbeldore och kollade på Harry, som svalde och var mycket nervös och visste inte vad han skulle säga.
- Jag har råkat försäga mig om framtiden, till James Potter och jag vet inte men han sa att det var ett skämt som jag hade sagt. Sa han och väntade nu på att Dumbeldore skulle komma att säga något.
- Detta är väldigt allvarligt Harry, och jag hoppas du verkligen förstår allvaret i det hela.
- Ja professorn, men kan det verkligen skada om dom får reda på vad som händer? Jag får ju behålla mina föräldrar i livet.
- Just det, och då kanske Voldermort lever fortfarande, och vem vet hur världen kommer att se ut då. Sa Dumbeldore och la ihop fingertopparna och kollade på honom med mycket allvarlig blick.
- Jag förstår professorn, jag ska göra allt jag kan för att få det att se ut som ett skämt allt ihop

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

MER