Den svenska skolan

Ja! Det gör jag längtar till nästa del!

Jätte Bra Känn dig bevakad!

Jättebra!

Tack så jättemycket, ni gör mig superglad

Kap. 5
Efter att de växlat några hundralappar till trollkarlspengar begav de sig till bokaffären för att köpa alla skolböcker. Till Astrids förtjusning använde man galleoner även i Sverige.

Trots att hon läst så mycket om dem blev hon imponerad av de rörliga bilderna som fanns i hennes böcker.
Men när hon undrade om hon inte behövde bläck och pergament svarade en främmande trollkarl muntert att Harry Potter-böckerna utspelas på 90-talet och att man numera använder självpåfyllande fjäderpennor som räcker i flera månader.
"Och så får ni skrivböcker att anteckna i", tillade han.

På Veras begäring gick de därefter till trollstavsbutiken. Den såg mycket gammaldags ut med dammiga skinnfotöljer och broderade mattor. Butiken var fullproppad med bokhyllor som var och en i sin tur var fullproppad med avlånga askar. "Precis som hos Ollivanders", tänkte Astrid.
Den som ägde butiken visade sig vara en gammal kvinna vid namn Birgitta. Hon var iförd en mörklila klädnad och hade långt, grått hår. När hon talade var hennes röst mycket skrovlig.
"Aha, en ny liten häxa ser jag. Då ska vi se, vilken trollstav som kan tänkas passa för dig. Vilken är din trollstavsarm?"
"Öh", började Astrid innan hon mindes vad hon läst i Harry Potter,"jaha, just det, jag är högerhänt".
"Högerhänt, högerhänt", muttrade Birgitta och gick fram till en av bokhyllorna, drog fram en låda och tog ut en splitter ny trollstav. "Testa den här du, tolv tum pilträ med en drakhjärtesträng i sig", sa hon räckte den till Astrid.
Astrid tog emot den, hon visste att hon skulle vifta med den men tittade ändå upp få Birgitta först. Hon iaktog henne otåligt.
Astrid svängde och en skur av röda gnistor sköt fram ur trollstav. Hon fylldes av en varm känsla och hörde hur hennes familj applåderade. Hon såg förvånat på Birgitta, häpen över att den första stav hon provat passade perfekt.
"Det blir nio galleoner, sa kvinnan raskt och pappa grävde i sin plånbok för att ta fram det.

Resten av dagen gick åt till att köpa en kittel och trolldrycksingredienser, en stjärnkikare, och att bara gå runt i Gloriagränd och kolla. De bestämde att Astrid till att börja med inte skulle få en uggla, för skolan hade massor att låna och dessutom gick det att skicka brev på mugglarvis från skolan.

Väl utanför museet tog de adjö av Jörgen och återvände hem. Astrid var förskunken i tankar hela vägen.
"23 juli", tänkte hon,"23 juli måste jag komma ihåg, det är ett magiskt datum".


Så, hoppas ni gillade det, jag tror det kommer mer imorgon

Jättejättejättejättejättejättebra ♥

Jättebra! *bevakar*

Bra!

Tack igen
Nu kommer kapitel 6!

Kap.6
Under resten av sommarlovet hade Astrid knappt kunnat tänka på något annat än sin nya skola. Hon läste sina skolböcker till långt in på nätterna och putsade sin trollstav flera gånger om dagen.
När Vera och hon åkte och badade var hon bara halvt närvarande, halva hon var nämligen i Gloriagränd och spelade upp 23 juli för hundrade gången.

Så äntligen blev det den 22 augusti och hon säkerhetskollade än en gång att hon inte hade glömt något.
Familjen skulle ta buss till Slussen och därefter gå till Strömkajen. men det var något Jörgen hade glömt att berätta, han hade inte sagt nåtot om var på Strömkajen de skulle träffas.
"Det löser sig, Astrid", sa mamma lugnande och strök Astrid över håret."Vi kan säkert följa efter någon annan".
Eftersom de flesta mugglarbarnen också började skolan den här dagen var inte Strömkajen lika full med folk som annars. Faktum var att det var oroväckande lite folk på kajen.
Men det var Vera som upptäckte det speciella först.
"Där måste det vara!", ropade hon och pekade.
Astrid fattade inte att hon inte hade sett det tidigare. Bara några hundra meter ifrån dem låg en jättelång brygga som var fullproppad med folk. Fastknuten i den låg också flera likadana båtar.
Hon började springa mot bryggan med det långa, ljusa håret fladdrande i vinden.
"Hallå, Astrid vart ska du?", ropade pappa och och hon stannade.
"Men", började hon innan hon fattade. "Ni ser inte, eller hur?"
"Jo, jag ser!", skrek Vera och började dra sina föräldrar mot bryggan de inte kunde se.

Väl där tittade Astrid oroligt på de olika båtarna. Var det bara att hoppa i någon?
Passande nog ropade en röst:
"Tolvåringar i den här båten, tolvåringarna kan komma hit!"

Båten såg ut ungefär som Hanter, en båt Astrid åkt ett par gånger för att hälsa på sin kompis på Grinda. "Fast den här var nog lite större", tänkte hon,"för här kunde man sitta på taket också".
Men sedan riktade hon uppmärksamheten mot sin familj och kramade dem hårt.
"Vi ses till Halloween", sa hon och log.
Mamma kysste henne än en gång och sa att hon måste lova att skicka brev varje vecka.
Sedan var det dags att hoppa i båten.

Hoppas ni gillade det, har ni några synpunkter får ni jättegärna skriva dem

Jättebra!