Krukan i Gryffindors sällskapsrum

Här har du en person som inte är uttråkad, jag väntar gärna

Här kommer mer.

Kapitel 7
_____________
Min "panna" var svettig och jag vred mig i spasmer. De behandskade händerna och de otäckt dreglande munnarna åter uppspelade sig i min hemska mardröm. Jag vaknade med ett ryck, faktiskt i en rätt passande tidpunkt. Klockan hade nämligen redan slagit sju. Jag tittade mig omkring och såg att jag inte alls befann mig på den härliga fönsterbräda som jag ägnat hela mitt tidigare liv på utan på en helt annan fönsterbräda i en helt annan miljö. Jag befann mig inte i det röda och glada rummet med de guldiga lejonen där människorna bara skrattade. Det rummet jag befann mig i nu var kallt och badade i grönt ljus. På de kala väggarna fanns det ormar som också var gröna och från de silvriga sofforna kom viskningar och inte skratt. Fast ett skratt fanns i det märkliga rum jag befann mig i. Det ända glada ljudet kom närmare och närmare. Jag tittade bort för en sekund och när jag tittade tillbaka igen så stod de tre glädje spridarna framför mig. De var väldigt olika varandra, en var tjock en var lång och den sista som stod i mitten var smal och blond.
- Kolla vad vi har fått, Crabbe, sa den långa pojken. Den tjocka av de tre som tydligen hette Crabbe väntade med att svara sitt ja till han tuggat ut sin stora tugga av choklad muffinsarna med rosa glasyr som han hade händerna fulla av. De tittade ner på den smale och blonde killen som stod i mitten. De blev väldigt förvånade när de såg hans ansiktsuttryck. Han log.

Muffiiiiiiiiiiiiiiiiiiins! O_o, vilken mardröm!
Men, jätteroligt som vanligt!

Bra!

Yeah, alla har inte slutat läsa i alla fall.
Här kommer mer.

Kapitel 8
______________
Den blonde killen tog ännu ett steg fram och viftade åt de andra två att gå. Han kände försiktigt på mina blad det var väldigt skönt tyckte jag. Han kände även på jorden, sen sprang han iväg och jag lämnades kvar ensam med mina tankar om monster. Jag som hade börjat tycka om den killen som så skönt hade smekt mig på bladen. Jag skulle just börja gråta när han kom tillbaka och i ena handen höll han en vattenkanna. Skulle jag bli vattnad nu? Allt vatten jag fått av Sprout den senaste tiden hade gått åt till alla tårar som runnit ned för mina "kinder".
- Jag heter Draco, sa han medan han vattnade mig. Till och med jag förstod att man inte kunde heta "Draco". Jag förstod att han menade Drako.
- Jag ska kalla dig för Kruckis, sa han. Jag smakade på namnet, Kruckis....Kruckis det lät fint i mina "öron". Drako gick tillbaka med vattenkannan men kom tillbaka fortare än kvickt. Han sa åt mig att vänta där jag var sedan skulle han komma tillbaka med en överraskning. Eftersom att jag ändå inte kunde gå så stannade jag på min fönsterbräda. Han kom inte tillbaka den dagen men tidigt nästa morgon vaknade jag av att Drako stod framför mig och viftade med ett litet paket.
- Jag öppnar det åt dig, sa han. Mina "ögon" stod ut som pingisbollar och jag stirrade så intensivt på det lilla paketet medan det öppnades att mina pingis-stora "ögon" nästa ramlade ut ur sina hålor. Snart var hela presentpappret bort och Drako lyfte sakta på locket. Jag stirrade ännu mer intensivt nu (vilket egentligen borde vara omöjligt). Locket hade nu lyfts bort helt och jag Drako tog upp saken som låg i asken han visade upp den för mig. Jag "hoppade" till av förtjusning för det som låg i Drakos hand var en nyckelpiga.

Jättebra!

Oj, hade jag inte kommenterat?? Jag läste ju imorse Super iallafall

Jag ska skriva mer så fort jag kan. Men nu ska jag äta.

Ja, skriv mer så fort som du bara kan! Skriv så att tangentbordet glöder! Glad alla hjärtans dag förresten.

Nu kommer mer.

Kapitel 9
_____________
Jag var just i färd med att börja en tredje lek med min nya röd, svarta kamrat när Drako kom fram till min fönsterbräda. Jag blev både glad över att han kom, eftersom att han var en av mina enda vänner, men ändå ledsen över att han avbrutit min och nyckelpigans lek. Han lät oss ändå leka färdigt "under hökens alla vingar" innan han öppnade munnen och började sjunga en sång om hjärtan. Jag blev tårögd*, det var så vackert att jag blev avundsjuk över hans underbara sångröst. När han tystat ned den makalösa musiken. Tog han fram ett kort han haft i fickan och höll upp det framför mig. "gla ala järtans da" stod det. Jag la märke till att han inte var den typen som var duktig på att stava, Sprout hade skrivit sina kort till mig med en mycket bättre stavning.
-Glad alla hjärtans dag, sa han och log.
_________________
*Jag kan egentligen inte bli det eftersom att jag inte har några ögon, men vi säger som att jag kan det nu.

------------------
Hinner inte skriva mer.