Untold, deep and burning feelings. [SV]

vad bra då kan jag nog fortsätta läsa

Du skriver jättebra, verkligen!
Mer när du har tid.

Kapitel 2.

Bellatrix och Tom: (Bellatrix synvinkel)
Jag satt i uppehållsrummet, i den skönaste fåtöljen (som jag föredrog att kalla min egen), med Cissy, Mary, Tom, Lucius, Kate och Evan, mina allra närmsta vänner.
Framför mig låg en minst sagt en enorm hög med läxor, som jag inte alls hade någon lust att ta hand om. Det fanns mycket intressantare saker än läxor, till exempel att läsa om Inferier, vilket jag gjorde just för tillfället.
”Bella, du borde verkligen göra dina läxor.”, sa Cissy och kikade fram på mig genom sin hög av böcker och pergament.
Till svar gav jag henne en enkel men klar mördande blick, och hon teg.
Tom, som satt i soffan, också bakom en bok, yttrade sig för första gången på flera timmar och sa:
”Narcissa har rätt, Bellatrix, du borde göra dina läxor.”
Jag kunde inte blänga på honom, inte ens svara med en spydig kommentar om att han borde bry sig om sig själv eller kalla mig Bella. Dels för att hans idiotiska bok (den handlade visserligen om svartkonster men den var i vägen hans underbara ansikte) skymde den största delen av hans ansikte, och dels för att jag aldrig riktigt kunde ge honom en ärlig mördande blick.
”Ja, jag kanske borde det.”, suckade jag och lade ifrån mig boken på soffbordet, som var fullt av pergament, böcker, bläckflaskor och massa annat material. Cissy flinade åt mig, jag förstod att det var för att hon visste att jag var lite ”svag” för Tom, och jag kastade en tjock bok rakt på hennes blonda tjockskalliga huvud, något som fick henne att skrika och därmed mig att le brett.

Läxan var inte alls svår (inte för att jag brukar tycka läxor var svåra), och det tog bara en timme.
Klockan var nästan midnatt, och uppehållsrummet nästa helt tomt, när jag vek stängde min bok med en smäll, och upptäckte att det bara var jag och Tom kvar i rummet.
”Vart tog alla vägen?”, undrade jag förvirrat och tittade med rynkad panna på Tom.
”De gick och lade sig… för en timme sedan.”, svarade Tom lågt.
”Ååååh.”, sa jag förvånat. ”Det märkte jag inte.”
”Nej, du sov.”
”Gjorde jag väl inte!”
Tom ryckte på axlarna till svar, och jag blev osäker på om han ens lyssnade. Jag var för trött för att fortsätta diskutera, så istället kvävde jag ett flin och sa:
”Jag går och lägger mig nu, borde inte du också sova?”
”Nej, jag ska läsa ut boken först.”, sa han och gjorde en gest med boken, som han höll i sin hand.”, och när han såg mitt ansiktsutryck (det var minst 150 sidor kvar av boken) tillade han: ”Jag har lärt mig upppiggnings-besjärjelsen, som jag kan använda på mig själv imorgon.”
Jag insåg att jag var så trött att jag inte ens orkade svara: ”Men det ska vi ju lära oss i årskurs 7, du går ju bara i årskurs 6!”, och gick istället direkt till flickornas sovsalar, utan att bry mig om att plocka ihop alltihopa.

”Frida har rätt, Julia, du borde göra dina läxor.”

Älska Bellas attityd! ♥
Fast Tom e min favvo O_O

Igen, jättebra!

bra men jag föredrog att läsa det i tredjeperson när du började i tredjeperson men du gör som du vill ^^ ett tips är bara att hålla sig till samma ^^

MERAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Åherregudåherregudåherregud! o.o
Gud vad bra!♥

Du skriver superbra! Du har bra story, spännande innehåll, beskrivande meningar och bra fantasi.
Det här kapitlet var bättre än det första för att du höll dig till samma personer, och inte olika hela tiden.

mer