Panemspelen - Zack Havensbee

Har totalt glömt denna xD

Me to

Hahah.. men när kommer det mer? c:

MEER!!! Ò.Ó

Hehe, vet faktiskt inte...

Okej...

Ahaha, hittade just ett gammalt påbörjat kapitel hemma x) Minns inte alls vad jag hade för idéer med den här ffen, men skitsamma. Lägger upp det då? o.o Haha

Okej, jag tror att den skulle handla om syskonen Iam och Kitzen Lewenser i Panemspelen... Aja, skitsamma C:

Ska jag lägga upp? O.o

^ Ja, lägg upp!

Haha, nån har kommenterat! Unbelievable!
Typiskt, tummarna är slut

Kapitel 1
Zack rev sig på hakan medan han funderade över Panems nya utveckling. Panemspelen var en brilliant idé. Om bara en vecka skulle de första spelet gå av stapeln, det var redan sensation i Distrikten. Allt tack vare honom.
Självbelåtenheten strålade från honom, han tyckte sig se att alla tittade på honom med beundran i blicken.
För han var verkligen ett geni. Han hade på ett vis återinfört Hungerspelen igen, nu skulle han få chansen att skrämma distrikten rejält i ytterligare några år. Skillnaden skulle också vara att distrikten inte skulle vara tillräckligt starka för att göra uppror. Zack sköt ifrån sig tankarna på sitt gamla hem, fattiga Distrikt tre skulle han aldrig återvända till. Tiden då han satt hemma och drömde var över. Nu var han Panems bäste president genom tiderna.
Det fanns bara en fördel med att ha vuxit upp i Distrikt tre istället för i Huvudstaden. Han hade lärt sig att använda tekniken.
*

Ute i Distrikten var stämningen inte alls lika munter. För många var arbetsdagen nästan slut och människorna var trötta efter en hel arbetsdag och längtade efter att få komma hem och vila.
I Distrikt 11 hade Iam Lewenser just avslutat ett hårt övervakat arbetspass på åkern mitt emot sitt hem. Han svepte den mörkröda luggen ur ögonen och strök svetten ur pannan medan han gick igenom de stora grindarna som hindrade folket från att ta sig in i trädgårdarna. Han höll upp armarna för att låta Fredsväktarna se att han inte hade någonting med sig ut. Stöld från åkern medförde dödsstraff som Fredsväktarna hade befogenhet att utföra på fläcken. Iam ryste när han mindes sin första arbetsdag då en liten pojke försökt smuggla med sig en apelsin i byxorna. Fredsväktarna hade skjutit honom i bröstet och sedan släpat upp honom på en skottkärra som om han vore en transportvara som inte uppfyllde deras krav. Tanken på att ännu en oskyldig hade mist livet på grund av en apelsin fick Iam fortfarande att rysa så fort han fick syn på en apelsin.
Iam gick igenom grindarna, omåttligt lättad över att inte ha blivit stoppad. Han hoppade över den lilla stenmuren som angränsade till hans hem och befann sig bakom den lilla timmerstugan där han bodde.
Han längtade efter att få gå ut i skogen, träden var hans fristad. Han kunde sitta uppe i ett träd hur länge som helst, känna doften av skog och frihet, känna vinden mot ansiktet och drömma sig bort till bättre tider. Framför allt kunde han tänka ifred. Där brukade han sitta och fantisera om den Regimen, Regimen under Hungerspelen, Regimen förr, Regimen när Distrikten var fria och hur Regimen hade förändrats igen. Hungerspelen hade visserligen stoppats, det var ju bra. Men maktbegär hade alla människor, mer eller mindre iallafall. De nya Presidentkandidaterna hade mer och mer representerat ”Makten är min”, ”Jag är Kungen och ni är Slavarna” och ”Mer, mer, mer!”. Alla ville ha mera minsann. Hade man ingen makt ville man gärna ha lite, kanske så lite att man kunde bli någorlunda respekterad. Hade man mer makt ville man ha ännu mer, hade man mycket makt ville man ha ännu mer, hade man makt över hälften av distrikten ville man ha makt över allt och alla. Sådana var Presidenter. Det hade inte ändrats, även om allt annat i principen hade det. Dessa tankar seglade genom Iams huvud på några minuter när han tänkte på sin fristad skogen. Han skakade på huvudet för att fokusera tankarna och började gå runt timmerhuset.
Han drog upp den tjocka ekdörren och tittade in i det stökiga huset. Lukten av mat träffade honom genom hallen. Underbart! Han snörde av sig läderstövlar och försökte ställa dem på skohyllan, de ramlade ner i röran av skor på golvet. Jag måste ta och fixa den där snart... Tänkte han surt och stirrade på den sneda skohyllan. Han ryckte på axlarna och gick in i köket.
Men ryggen mot honom stod hans mor och lagade mat, riktig mat, inte den där tunna och torra sorten som de hade ätit på sistone, affärerna gick kanske bra igen.

jättebra!