Men jag älskar ju dig [HG][SV]

Ingen orsak^^

braaa!

Kapitel 4 - Tillkännagivandet

Dörren öppnades. Det var säkert Alice. Om hon bara visste hur trött jag var på henne nu.
''Jag vet att det är jobbigt''. Det var inte Alice. Det var Rebecka.
''Alice skickade hit dig'' sa jag tyst. ''Eller hur?''
''Nix'' svarade Rebecca. ''Jag gick hit alldeles själv''.
Jag kunde inte låta bli och le ner mot kudden.
Det var tyst en stund.
''Är du verkligen sjuk?'' sa jag lite tyst.
Rebeccas min blev plötsligt allvarlig. Men jag kunde urskilja ett leende i hennes läppar.
''Nej, det är jag verkligen inte.''
''Varför låtsas du som det då?'' frågade jag.
Hon kollade ner mot mig.
''För att få respekt'' viskade hon och strök bort en ljus slinga ur mitt hår.
''Du behöver mat om du ska va med i Hungerspelen. Det blir inte så kul om du ska svälta ihjäl redan första dagen'' säger hon. Jag fnissar till.
''Nä, det vore ju inte så kul'' säger jag.
Sen skuttar jag ut ur rummet efter Rebecca.
Alice ser lite förvånad ut när jag kommer tillbaka men hon säger ingenting. Hon gör bara en sjukt fånig min som jag får lust att skratta åt. Tresh sitter också och håller sig för skratt.
För första gången på hela resan ler jag stort. Rebecca ler stort tillbaka. Då lägger man märke till hur vita och perfekta tänder hon har.
''Så ska det se ut, Caroline!''säger hon.
Alice min ser ännu fånigare ut. Jag ler så att jag får ont i käkmusklerna.

Jag blir jätteglad när ni säger att ni tycker den är bra, men ni får jättegärna ge kritik!
Jag blir glad av sånt med förstår ni

Bra!

Jritik, hm... Skriv LÄNGRE!!!!!

En står applåd till Sanna1324567 som gav den första kritiken! Haha!
Längre? Det är svårt men jag ska försöka

Jag tycket också det var jätte bra!

Men också att du ska skriva längre.

Ska försöka få till ett lite längre kapitel den här gången så att alla ska bli nöjda!
Kapitel 5 - Louis Howe


''Vad skrattar ni åt?'' frågar Alice mig,Rebecca och Tresh ilsket.
''Inget, kära Alice'' säger Rebecca och gör en likadan
min som Alice gör. Tresh skrattar ner i duken.
''Nu räcker det!!'' skriker Alice argt och vi tystnar tvärt.
''Vill ni se vilka ni ska tävla mot eller?'' spottar Alice fram. Plötsligt känner jag den där obehagliga känslan i magen igen. Jag hatar den. Man känner sig nästan illamående. Alice sätter på den enorma TV:n med en liten fjärrkontroll i myrstorlek.
Först en tjej från distikt 1 som tydligen heter Glimmer. Usch. Vilket hemskt namn. Dom från distrikt 2 ser riktigt läskiga ut. Daimond Clove och Mark Cato. En 15 årig tjej med illrött hår från femman. En handikappad pojke från tian. Han såg inte speciellt glad över att bli dragen. Jag fattar att jag är minst av alla spelarna. Jag kommer dö efter
20 sekliunder. Det vet jag. Någon Katniss Everdeen från tolvan offrar sig för sin lillasyster. Inte för att jag bryr mig. Men sen så ska en kille bli dragen.
Tjejen drar en lapp. Plötsligt helt från ingenstans kommer en vindpust och tjejen tappar lappen.
''Undrar vem som har sån tur?'' säger hon.
Hon drar en ny lapp.
''Louis Howe''
En tolvårig kille kommer fram på scenen.
Effie som tjejen heter ger honom en kram.
Han ser väldigt sammanbiten ut.
Faktist exakt så som jag såg ut.
''Då är du inte ensam tolvåring Caroline!'' säger Alice förtjust.
Det kommer lite eftertexter och sen är det slut.
Alice följer mig till mitt rum.
''Sov gott!''säger hon. ''Det är en stor dag imorgon.
Sen går hon iväg. Nu förstår jag verkligen att det är på allvar.
Andas Caroline. Njut av dina sista dagar som levande.

Bra!

Jättebra!

Var det Peetas lapp?

Jättebra!!