Running away. (Privat rollspel)

"Blodsförrädare." Svarar Alex och rycker på axlarna. Ett par husalfer kommer tillbaka med 1 bricka vardera full med mat. Alex blir smått förvånad, hur kan de bära så mycket på så smala armar?

Evelyn tog fram sin trollstav och viftade lite med den så att den blev hållbar och lade sedan maten i ryggsäcken.
"Redo?", sa hon till Alex.

Alex lägger ned allt i väskan efter att ha gjort den hållbar.
"Så redo man kan bli, antar jag." Säger Alex. Han tackar husalferna för hjälpen innan han går ut i korridoren.
Nästa problem, hur ska de ta sig ut ur slottet och ut från området?

Evelyn spanade överallt innan hon tog ett steg. Det här skulle verkgligen bli svårt att smyga ut obemärkt.
"Kom", mumlade hon och gick med lätta steg över stengolvet för att komma fram till den stora ekporten?

Alex håller sig i skuggorna. Hans hjärna arbetar samtidigt fram otroligt många idéer till eventuella lögner han måste dra. Antagligen skulle ingen fungera mot Snape. Han vill sucka, men han måste vara tyst. Alex går fram och låser upp dörren innan han knuffar upp den. Gnisslet som hörs får honom spetsa öronen. Hörde någon?

Evelyn stod blixtstilla. Ingen hade hört något, inget hade gått mot dras håll. Hon ville dra en lättnadens suck men lät bli eftersom risken fanns att någon som patrullerade i korridorerna skulle höra dem. Därför smög hon sig vigt ut medan hon försökte att andas så lite som möjligt.

Alex ska precis stänga dörren när han hör steg.
"Var är ni på väg!?" Skriker en röst som inte kan vara någon annans än Amycus Carrows. Alex slänger igen dörren.
"Colloportus." Säger han och dörren är magiskt låst, för stunden. Alex börjar springa mot skogen.
"Kom igen!" Ropar Alex till Evelyn.

Evelyn sprang med hjärtat i halsgropen efter Alex. Hon andades snabbt och höll på att snubbla flera gånger men hon rätade bara upp sig och fortsatte springa in i mörkret.

Alex snubblar på en rot och faller till marken. Han reser sig igen och av en reflex gör han en snabbkoll. Bara för att se att han inte var allvarligt skadad. Då hör han nästa rop.
"De stack in i skogen!" Alecto! Båda två!? Alex börjar springa igen.

Evelyn kände att hon hade fått håll i sidan och andades snabbare. Tillslut kände hon hur hon föll till marken. Snabbt reste hon sig igen men hon snubblade igen. Tårarna brände i ögonen och hon blinkade snabbt för att få bort dem. Nu var det slyt, syskonen skulle tortera henne. Hon hörde stegen komma närmre och reste sig upp men trillade igen.