Allie & Jamie ♥

....Både Emily och mamma höll om mig, samtidigt som Emilys tårar föll ner på min rosa tröja.
Jag fick som en stöt igenom kroppen efter att den elfte tåren föll ner på min tröja, och fick tillbaka hörsel och känsel. Ljudet av både mamma och Emily som grät och skrek var nästan värre än at varken kunna känna eller höra, och för ett ögonblick ville jag bara försvinna under jordens yta...
En vacker vas som mamma haft efter sin mormor föll ner från en hög hylla och slog ner i golvet och gick i tusen bitar. Massor av poslinsbitar föll över oss, och jag så hur mammas ögon log.
Plöttsligt pörjade hon skratta, samtidigt som tårarna rann nerför kinderna.
"Mamma...?" sa Emily långsamt. Hon hörde henne inte utan smekte min kind. Jag kände hur frusturationen växte, jag hade nästan glömmt av att mamma gett mig beskedet, även om jag visste att det var någonting jag aldrig skulle glömma.
"Mamma!?", viskade jag. "mm..." sa hon samtidigt som hon nickade. "Vad är det?"
Först skakade hon bara på huvudet, men sen svarade hon långsamt, "Du... Du... Du är inte som din pappa, du är som mig!..." Sedan reste hon sig upp och sprang upp för trappan.
Jag och Emily följde henne med blicken tills honm försvann. "Vad menade hon?", frågade Emily mig, och jag skakade på huvudet. "vet inte..."

Jag mamma och Emily satt vid köksbordet. Mamma hade förklarat för mig och Emily om sin barndom på Hogwarts, som hon nu förklarade att hon hade ljugit om innan, och på bordet låg en trollstav och en tjock bok. Emily, som satt en stol ifrån mamma, hade tårfyllda ögon och stirrade otroget på trollstaven, det såg ut som om hon var berdd att andvända den när som helst.
Mamma hade berättat att våran pappa, John, var en så kallad "mugglare", och att båda hennes föräldrar var "renblodiga".
Jag tyckte att allt lät väldigt spännande, men väldigt konstigt.
Ädå hade mamma tagit fram både en trollstav som hon påstid sig haft och en väldigt tjock bok som handlade om Hogwarts och annat...

Skitbra♥

Du är jätteduktig på att skriva♥♥

Taack, önskar jag kunde hålla med dig till 100%... ♥

Vsg♥
Det borde du göra

Åååh, skriv mer, är nyfiken!

tre veckor senare


Jag vaknade på morgonen utav att någon skrek till nerifrån.
Jag satte mig upp och gnuggade mig sömnigt i ögonen.
Någonting skramlade i ett ögonblick på nedervånngen och jag bestämmde mig för att gå ner och kolla läget. Jag satte på mig min vita morgonrock och gick ner för trappan.
När jag gick in genom öppningen till köket och såg vad det var stannade jag mitt i ett andetag. Jag svär på att mitt hjärta frös till is, för jag kunde knappt röra mig och kände mig kall inombords.
Mamma stog på knä med händerna på golvet och spyde upp något genomskillning geléliknade vätska. När jag kom närmare såg jag att hennes ögon rullade runt, som om hon inte såg någonting.
"Emily!" Ropade jag nästan så högt jag kunde.
"Vad?", hörde jag efter bara några sekunder.
"Kom fort! Det har hänt något med mamma", jag hann inte ens ta två andetag innan jag hörde henne springa ner för trappan.
Hon ställde sig omedelbart brevid mig oh tittade ner på golvet, mot mamma.
"Mamma...?", sa hon kvävt, innan jag hörde henne börja snyfta, först väldigt tyst, och sedan började hon låta lite högre, och innan jag hann blinka hade hon satt sig ner på huk och börjat krypa fram mot mamma.
"Aj!", sa hon plöttsligt, och lyfte upp ena handflatan. En vass glasbit stack ut ut hennes hand. När jag tittade nogrannare på golvet så jag att bitar från mammas favoritmugg låg utspritt på golvet brevid henne och runt om.
"Gick det..." började jag, men hann inte mycket längre, eftersom jag såg mamma fallaåt sidan, rakt i glassplittret, och det hördes en hög duns, och henne kropp lade sig livlöst på de hårda klinkersgolvet.
"Mamma!?", sa både jag och Emily i kör.
Emily skakade om hennes axlar och skrek förtvivlat.
Jag brar stod kvar och visste inte vad jag skulle göra, förän n tårarna började rinna och jag äntligen blev, lite, klarare i huvudet.
Jag sprang fram till telefonen vid fönstret och slog nummret till sjukhuset.

"Hej, det här är Harry Twist, du har kommit till sjukhuset i Littlehampton"

"Hallå? Jag ringer om en akuthändelse som just inträffade i mitt hus..."

"Hur gammal är du?"

"Elva, Allie Torner, Gostbeds street...
Någonting hände just min mamma, hon kräktes ut någonting konstigt och sedan bara svimmade, tror jag."

"Vet du vad det var hon gjorde innan"


"Nej, jag låg och sov när jag hörde någon skrika, och när jag kom in i köket stod hon på knä och kräktes ut någon geléaktig vätska och sedan föll hon bara ihop... Och hon rullade med ögonen också!"

"Okej, jag ska skicka en ambulans, vi kommer om ungeför tio minuter."

Samtalet bröts och jag vände mig förfärat om mot Emily och Mamma.
Emily skrek högljut och skakade om mamma, och jag satte mig brevid henne och grät.
Det knackade på dörren...

____________________________________________-


Tyvärr kommer jag inte att kunna vara inne under Måndag, Tisdag, Onstag, Torsrdag, och Ev. Fredag, för att jag ska på ridläger!
Hoppas ni har det bra!

Åh, vad hemskt! :'( Stackars mamman..

Men kapitlet var totally awesome♥

Tack x)

^Vsg :3 ♥

AFASFAGAYIGDWADKAHWSDIA.
mer :_:
Döör av nyfikenhet, kändes först som det var Voldemort som knackade på dörren men såklart inte ehe >:c
Vem är det som knackar på hennes dörr? :_: