Någon som vill rolla Hungerspelen?

Tränaren avbröt tillslut kampen, och Mars satt undan svärdet på ställningen. Han märkte att flera hade stannat i det de gjort och följt honom. Mars var nöjd med det, låt dem vara rädda redan från början.
Resten av träningspasset spenderade Mars på överlevnadsstationerna, lärde sig om ätbara växter och kamouflage. Han råkade ihop med flickan från elvan några gånger, men de talade inte med varann. Mars gillade hennes attityd och gav henne inte av de nedlåtande blickar som han delade ut åt de som redan gett upp.
Det var först på repstationen som de hade ett tillfälle att tala med varann. Tara fnös högljutt åt något så fånigt som att ”knyta rosetter”, som hon sade det, och gick för att kasta spjut. Mars ryckte på axlarna, han behövde inte briljera med de andra vapnen; det fanns inte en deltagare som inte sett honom med svärdet.
Så lugnt satte han sig ner och tog några färdiga knutar för att försöka efterlikna dem.

Vicinia såg efter flickan som gick iväg, helt okej för Vicinia för hon gillade inte henne. Hon satte sig ner vid killen och såg på hanns försök att göra knutar. Hon kunde inte låta bli att flina åt hanns försök, det såg ganska så komiskt ut.
"Du ska göra såhär." sa hon och visade honom hur det skulle gå till, sen gjorde hon det saktare så han skulle hänga med.
Hon kunde inte låta bli att le, här sitter hon och lär en karriärist hur han ska göra för att överleva, som om han behövde bli farligare än vad han var.
Hon hade gått igenom överlevnadsstationerna och upptäckt att hon redan kunde det mesta, så för henne skulle just den delen inte bli något problem.
Fast med vapnena var det en annan sak, hon var kass även om hon var någorlunda bra med pilbågen och hon hade ju självklart undvikit knivarna. Det fick förbli hennes hemlighet, bättre att folk helt enkelt trodde att hon var kass. Även om att det där med att knäa tränaren visade något annat, hon var bra i närkamp.
Hon såg upp på den stora killen och log, "Så vad heter du då?."

Mars såg förvåna tpå flickan från elvan då hon satte sig intill honom. Nog hade hon nerver, det fick han erkänna. De andra, med undantaget för karriäristerna, kunde knappt se honom i ögonen längre.
Han såg ner på bandet och skrattade då flickan visade hur han skulle göra. De lade inte så mycket vikt på såna här saker i tvåan, även om största delen av deltagarna dog på grund av att de inte kunde knutar och liknande.
Så Mars gjorde som flickan visade och log brett då han lyckades. När hon frågade efter hans namn kastade han en misstänksam blick på henne, undrade vad hennes plan var.
"Mars", svarade han slutligen kort. "Efter den romerska krigsguden."

Vicinia flinade åt hanns misstänksamma blick. Vad trodde han egentligen, att hon hade nån plan som skulle få honom dödad? Som om det någonsin skulle hända, tänkte hon lite roat. Nej, hon var bara social till naturen och....ja hon visste inte varför hon hade satt sig vid honom. Han hade ju inte sitt svärd och det var mot reglerna att skada en annan deltagare under träningen, så hon hade inte precis något att frukta ännu..
Hon nickade och log "Fint, det passar dig." sa hon och nickade åt stationen där man tränade svärd och tystnade sedan. Varför försökte hon ens prata med honom, eller någon? De skulle hur som helst alla dö, och hon skulle hålla sig för sig själv för vem skulle vilja va med henne? Ja för utom sin distriktspartner då, men hon tänkte inte vara med honom, hon tänkte hålla sig vid liv så länge som möjligt.
Hon log glatt när han klarade knuten, även om det var en av de mest enklaste så såg han otroligt glad ut för det. "Duktigt, du kan ju." flinade hon roat.

Han log brett åt hennes roade blick. Det störde honom inte så mycket att han var hopplös med knutar, han tänkte ju trots allt inte hänga sina motståndare. Men hon verkade kunna rätt mycket om såna här saker, ty han hade sett henne på de andra överlevnadsstationerna. Dessutom var hon snabb och tyst: det var som om de var två halvor med olika krafter. Tillsammans kunde de göra stor skada och hålla sig vid liv.
Mars skuffade undan de tankarna. Han var ännu inte säker hurdan strategi han ville använda i arenan, men var ganska säker på att Tara krävde att de höll ihop. Det var något av en regel att karriäristerna gjorde en allians. Kanske det blev mer spännande så för publiken.
"Vad heter du då?" Frågade Mars nonchalant och öppnade knuten för att pröva på någon annan.

( Jag bara älskar att du använder ordet "Ty" :3 det är så få människor som gör det nuförtiden. xD)

"Vicinia...det betyder grannskap på latin, om du nu vill veta det." log hon och såg sedan upp när tränaren sa att det var dags för lunch. Vicinia reste sig och väntade tills alla hade gått till det närinliggande rummet intill, där matsalen var. Hon gick fram till knivstationen, tränaren nickade men sa åt henne att låta det gå snabbt. Hon ville se om var bra med knivarna, de knivarna här var inte alls så dåliga som de var i 11an. Här var de blanka, tunna och ytterst vassa, dödliga.
Hon kastar iväg an kniv den hamnar i magtrakten på träningsdockan, inte där hon hade tänkt att den skulle hamna, men skada skulle den göra ändå. Nästa kniv hamnade mitt i hjärttrakten, ett dödligt kast om det vart en människa. Hon log lite roat för sig själv, helt kass var hon inte. Även om hon inte skulle ge sig i kasst med en karriärist så kunde de ändå komma till användning.

[Du får skylle på 'Mara' från fefo för det, hon har fått det att fastna för mig också ]

Mars reste sig då tränaren meddela att det var dags att äta och nickade adjö åt Vicinia. Tara väntade upp honom vid dörren och kastade ilskna blickar på Vicinia, som inte gjorde någon ansats att följa de andra ut ur träningssalen. Mars stannade undrande i skuggorna bakom dörren, så han kunde se Vicinia gå till knivstationen. Han lyfte lätt på ögonbrynen i förvåning åt hennes kast. Den flickan hade överraskningar.
Han fortsatte till matsalen innan hon lämnade matsalen och satte sig med de andra karriäristerna, nu aktivare i samtalet. Då Vicinia kom in fångade han hennes blick och skrattade åt det Tara sagt. Nonchalant drog han handen genom håret. Han skulle träffa sina mentorer efter det här, kanske kunde han få någonslags beslut på sin taktik i arenan.

(Hahaha xD får gö så, vad är fefo föresten? O.o)

Vicinia besvarade hanns leende och undrade vad han hade i tankarna. Hon slängde en blick på hanns distriktspartner som såg illsket på henne. Härligt, tänkte Vicinia, nu hade hon skaffat sig en fiende. Nog för att alla var hennes fiender, men ändå skulle hon ens klara ymnighetstornet. Hon kastade åter en blick på Mars som verkade helt inne i ett samtal. Inte för att hon förväntade sig något, hade hon vart han skulle hon hållt sig till det gamla och säkra. Vicinia hade inget att erbjuda som de andra karriäristerna inte hade.
Hon tog mat och såg sig om, vart skulle hon sitta? Hennes distriktspartner hade slått sig ihop med flickan från 12an. Hon log lite sorgset mot dem, lika så och lika taniga, det var egentligen grymt att ha så små barn med. Det enda hon kunde hoppas på var att deras död skulle bli snabb och smärtfri. Men hon var glad för hanns skull, att han hittade någon som ville vara med honom när hon inte tänkte det.
Hon märkte att de andra kastade misstänksamma blickar på henne, alla hade tydligen sett henne och Mars. Men vad trodde de egentligen? att han skulle vilja slå sig ihop med henne?, det vore ju otänkbart, så gjorde inte en karriärist.
Hon satte sig ner vid ett ensamt bord och höll ögonen stint på maten. Sådan mat hade de inte i 11an så hon passade på att äta nu, hon behövde allt hon kunde få när hon skulle in på arenan. Efter maten skulle de prata med sina mentorer, om taktiken inne på arenan, men vad skulle hennes bli?

[Fenixforum, ett annat hp-forum ]

Mars följde Vicinia med sidoögat. Pojken från hennes distrikt var väldigt ung och Vicinia valde att sitta ensam. Det var ett gott tecken, för med barnen i släptåg skulle hon aldrig klara sig. En plan hade redan börjat forma sig i Mars huvud, men han beslöt sig att hålla tyst än. De hade tre träningspass kvar till den privata, då de skulle poängsättas.

Mars såg inte myckket av de andra deltagarna den följande veckan, förutom på träningarna. Han talade allt oftare med Vicinia, men inga långa konversationer. Det blev allt tydligare att hon hade kommit för att kämpa, och Mars fann sig räkna henne bland hans tuffare motstånd. Han hade ju trots allt sett henne kasta knivarna, något de andra karriäristerna var sorligt omedvetna om. Och inte tänkte Mars berätta; även de måste dö under Spelen.
Själv jobbade Mars på den taktik han och hans mentor beslutat sig för. Varje träningspass tog han upp ett nytt vapen och presterade dödligt för att skrämma de andra, och koncentrerade sig sedan på överlevnadsstationerna. Det var oftast där han träffade på Vicinia, och hon verkade villig att hjälpa honom.
Det var det sista gemensamma träningspasset. Mars var vid kamouflagestationen. Han försökte måla sin arm lika grönt som ett lövverk, men blev ganska snabbt uttråkad och klottade med färgerna, tills hans arm kunde urskiljas bättre än i sin originella färg.

( Jaha C: )

Vicinia hade gått runt på de resterande träningspassen och övat på lite vapen. Helst så de övriga karriäristerna såg, flickan från Mars distrikt fick många tillfällen att skratta åt henne. Precis vad Vicinia ville, låta dem tro att hon inte var något att räkna med. Även om hon hade tänkt att få bästa möjliga poäng under den privata träningen. Hon visste att sponsorerna gav högre poäng till de som kunde hantera vapen än de som såg skillnad på växter så hon tänkte minsann visa dem sin skicklighet i knivar.
I övrigt höll hon sig till överlevnadsstationerna och gjorde så lite väsen av sig som möjligt, för att visa att hon inte var något hot.
Hon hade även pratat med Mars ett par gånger och det verkade som att han ville sammarbeta med henne. Ja, hur konstigt det än tycktes låta så verkade det som det. Hon hade ingen aning om varför han ville det, eftersom hon tyckte inte att hon hade något att erbjuda, men gärna för henne det betydde att hon skulle klara sig längre. Bättre att vara två än helt ensam.

Nu var det den sista gemensamma träningspasset. Vicinia stod i kön till där man skulle träna närkamp. Hon sneglade en blick på Mars och såg att han kamouflerade eller snarare målade upp hanns arm ännu tydligare. Hon skrattade lite roat åt det, han var allt bra lustig ibland, innan hon vände sig om det var hennes tur.
Vicinia bestämde sig för att överaska de övriga deltagarna, närkamp det var hennes grej. Otaliga gånger hade hon, hennes bror och brodens kompisar brottats hemma i 11an så detta kunde hon allt. Tränaren var ganska lång och muskulös, inte som Mars absolut inte, men ändå. Men Vicinia kunde sina knep och snart låg han nere på marken med henne över sig. Hade hon bara haft en kniv nu hade han vart död, tänkte hon roat. Ställde sig smidigt upp och gick över till Mars och satte sig vid honom med de andras blickar efter sig.