Någon som vill rolla?

Jasså? Vi fick lära oss om andra världskriget i 5:an ^_^
Men visst... hmm... Spanien? XD

Aa men jag bor inte i Sverige sååå -^^-
Spanien blir bra, ska jag börja?

^ Då förstår jag. ^_^
Ja, gör det!

Okej!

Rosie gick långsamt bland skuggorna i ett av de ödsliga kvarteren. Hennes mage skrek av hunger, hon hade inte ätit sen igår kväll och nu närmade det sig skymning. Hon nynnade på något melodiöst fast det aldrig lät särskilt bra.
Rosie var på väg till parken i stan. Där fanns några apelsinträd, så hon brukade nalla några så ofta hon kunde. Men parken var starkt patrullerad så det slutade oftast med att hon hade polisen i hälarna och hon fick gå hungrig. Ibland träffade hon några andra gatubarn, men de var oftast killar som var förvildade och slet i hennes kropp, slog henne och misshandlade på vad sätt de kom på.

Min fantasi suger för tillfället ^^

Zack går längs skuggorna. Han bollar med en plånbok han norpat från en av de rikare i kvarteren. Han tycker det var bra jobbat eftersom han stulit den från någon med rejält tighta kläder. Zack undrar hur mannen ens kunnat andas i dem. Zack har räknat sedlarna och han har flera hundra i sina händer. Det betyder att han borde klara sig ett tag om han inte blir bestulen som senaste gången han lyckats stjäla något. Gänget han hängt ihop med skulle vara här någonstans, men han tänker inte låta de få dela på hans pengar. Han låter plånboken glida ned i hans ficka på de slitna och håliga jeansen. Men han tycker om dem.

När Rosie nästan var framme vid parken kände hon en vidrig stank. Det var antagligen en överfull soptunna som hade vält . Rosie tassade ivrigt mot lukten och fann , mycket riktigt, en vält soptunna. Rosie tittade sig omkring. Hon var på en smal, smutsig återvändsgränd. Runt henne fanns två fina hus med vackra, luxuösa gardiner i fönstrena. Alla fönster pryddes av gröna, prunkande slingerväxter.
Soptunnan hade antagligen varit fylld med god delikatessmat och av erfarenhet visste Rosie att fina familjer ofta slängde mat trots att den var fullt ätbar. Rosie började vant, smått äcklad, snoka i soptunnan. Hon hittade några små, fina bitar torkat kött och några färska lökar. Okej, lök smakar inte jättebra, men det är ju ätbart och det är huvudsaken. Och kött är ju underbart att unna sig, så Rosie stoppade allt i en liten ränsel hon burit med sig ända sen hennes barnmorskas död. Hit skulle hon komma föera gånger, tänkte hon och gick i väg knaprande på en köttbit.

"Zack!" Ropar den välkända rösten som tillhör Josh State. En av hans 'vänner'. Zack flinar snett när han ser att Josh är i sällskap med resten av gänget.
"Tja Josh!" Svarar Zack med höjd hand vilken blir besvarad av en likadan hälsning. Josh kommer ut från skuggorna med ett flin.
"Vad har hänt idag då?" Undrar Josh och Zack tar upp två andra plånböcker, inte den han tagit från den rika spanjoren. Han kastar de båda till Josh som fångar den ena, den andra faller till marken och State får plocka upp den.
"FinFint kap, Zack!" Säger Josh leende.

När Rosie hade gått en bit och hade stillat sin hunger till största del kom hon till ett av de mörkare slumkvarteren. Det var där de äldre killarna oftast var på kvällarna. Trots att Rosie inte var en liten jänta längre var hon inte helt oavskräckt för de andra barnen på gatorna, speciellt för de äldre. Unga, förvildade män. Hon tänkte på deras senaste möte. De hade tagit apelsinerna hon kommit över och sedan skrämt henne där ifrån med våld.
Då hörde hon djupa, diskreta röster.

Zack suckar.
"Ses imorgon va?" Säger han och Josh nickar. De kan inte hänga ihop i ett gäng då de vuxna har en tendens att försöka få tag i gatubarnen. Det är enklare att fånga en grupp än var för sig. Zack lämnar Josh och resten av gruppen när han fått sin del av den sammanlagda vinsten och letar efter någonstans att sova under natten.

Medan hjärtat bultade hårt av spänning försökte Rosie urskilja vad de sa. Bara några enkla saker, något man inte kunde kalla ett samtal. Rosie hörde "ses" och sedan skildes de åt. Hon önskade för allt hon var värd att de inte skulle komma åt hennes håll. Hon kikade försiktigt fram bakom ett hörn och såg några slitna killar, några år äldre än hon, gå åt varsitt håll. Rosie var säker på att de var gatubarn. inga vanliga spanjorer var klädda så där.
Hon började andas igen och fortsatte sin utstakade rutt mot parken. Då märkte hon att hon var trött och gick till en mörk gränd mellan ett par fula och gamla hus för att sova.