Andra världskriget (privat roll mellan luna99 och AlexZz)

Elise vet varför de är där. William var 17 år och antagligen en fullt duglig soldat. Annars var det ju så att deras mor, innan hon gick bort, höll i tal på torget och demostrerade. Och barn till en sådan kvinna kan ju inte leva fria.
Elise håller sina ögon slutna hela tiden. För annars kommer tårarna att rinna som floder ner för hennes kinder. Det guppar till, ett gupp i vägen. Någon kommer säkert att straffas för det. Det finns alltid en anledning till sraff enligt en del människor.

Jack börjar nynna på en sång han hört hans mor sjunga sedan barnsben. Hans syster lugnar sakta ned sig i mörkret och hennes gråt blir sakta till snyftningar för att ändras till något enstaka hulkande läte.
"Det blir bra." Mumlar han och stryker henne sakta över ryggen för att lugna ned henne ytterligare. Det fungerar inte och hon börja gråta igen.

Det kränger till och Elise öppnar ögonen.
De har stannat vid tågstationen. En man säger åt dem att kliva av. Några hoppar ner själva andra får hjälp. Elise håller sig nära William.
Det är väldigt mycket folk på stationen. Och soldater.
Elise tar Williams hand och kramar den. Han kramar tillbaks. De rör sig med strömmen. Elise för syn på tåget. Det är smutsigt och ser mer ur som ett tåg för djur.

"Jävla missfoster." Säger en av soldaterna... eller vakterna. Jack vet inte vad mannen är han vet bara att han kallar dem missfoster. Isabelle ser ut att vilja ge ett kaxigt svar.
"Inte rätt tidpunkt, Isabelle." Säger Jack och tar tag i hennes handled och drar varsamt med henne och de följer med strömmen. Isabelle ändrar sitt grepp och tar tag om hans hand istället.

"In i vagnarna!" ropar en man och flera dörrar skjuts upp.
Några stycken blir in slängda i en vagn.
Elise håller i Wiliams hand. Det är bara att göra som de säger, annars dör man.
De blir in knuffade i en tom vagn. En gammal dam, en ung man, en medelålders kvinna och tre små barn blir in knuffade i samma. Men det fanns fortfarande plats för fler. Och Elise misstänker att det kommer kunna bli väldigt trångt.

((edit: måste sova nu. Ses imorrn))

De två tvillingarna blir inknuffade i vagnen.
"Akta." Varnar Jack och lyckas hålla uppe sin syster som håller på att falla av den plötsliga stöten. Jack tar ett steg in under tiden som han stödjer den andra. Det är en liten skara människor i vagnen. Han vet att det kommer komma mer. Det skulle inte förvåna honom det minsta om det gjorde det. Jack betraktar de andra i vagnen. Vad han ser är det ett annat syskonpar, en yngre man och en äldre kvinna. Möjligen släkt, men han tvivlar på det. En medelålderskvinna och 3 småbarn också. Snart kommer ett nytt par. Män.
"De är säkert sådär kära i varandra..." viskar hans syster och Jack nickar bara.

((G'night. ))

((Mornin'))

Elise och William sätter sig i ett hörn av vagnen. Den är smutsig och det luktar illa.
Två syskon blir in knufffade, tvillingar.
Och två män. Elise kryper närmare William som kramar hennes hand.
En gammal man stödd av en yngre kommer in i vagnen.

((Murrning. ^^))

Det kommer fler. Stora som små. Vissa gråter, andra skriker och protesterar i panik. En del äldre män försöker slåss. Det fungerar inte och en del skott hörs utanför. Vid varje skott rycker Jack till en aning. Han hatar att höra det. Några skott följs av skrik, dödsskrik.

Elise blundar. Hon vill att det här bara ska vara en hemsk mardröm. Och när hon öppnar ögonen är hon hemma.
Hon öppnade sina ögon. Men hon var kvar i den smutsiga vagnen.
Skrik, gråt och skott hörs. Soldater släpar iväg slappa kroppar. Elise blundar igen för att slippa se allt blod som syns på marken.

Jack ser hur vagnen fylls på mer och mer. Han känner sig instängd och undrar hur illa det kommer bli. Han har tur att Isabelle är här, han skulle aldrig ha klarat det ensam. Han drömmer sig sakta bort, en slags försvarsmekanism, till dagarna som var bättre. Innan kriget.