19 år senare (Roll)

( Hahaha xD )

De sköt in kofferterna i en tom kupe och Fred gick för att leta reda på sina Gryffindor vänner. Det enda som skiljde dem åt var just elevhemmen, Fred hade hamnat i Gryffindor och Roxanne i Slytherin. Dock störde detta dem inte nämvärt även om resten av Potter/Weasleysläktet hade svårt för hennes elevhem. En Slytherin i vår släkt, hade hon hört farmor muttra ett antal gånger liksom hennes mor. Hennes far hade väll inget emot det sålänge hon var sig själv och inte som han sa förvandlades till ett slytherinmonster.
Hon lämnar kupen och söker sig efter någon att tala med.

Jason stod lutad mot dörramen för att få en bättre syn på alla elever som gick av och an, i hopp på att få syn på någon rolig att tala med och inte bara Seth samt Jonas.
"Roxanne!"skrek han så högt han kunde, vilket fick de flesta i närheten att rycka till och hoppa tillbaka av förvåning. Han höjde armarna och vinkade som en galning åt henne. "Kom hit!"

Roxanne ser upp och flinar då hon ser vart den skrikande rösten kommer ifrån. Dock skulle hon känt igen hans röst bland tusen andra. "Hej, Jason ska du göra halva tåget döv eller?" flinar hon och går fram till honom och ger honom en vänskaplig kram. Hon hade saknat honom mer än vad hon ville erkänna. "Och hur har sommarn vart?" ler hon när hon släppt taget om honom.

"Jag funderar på det", flinade Jason innan han flyttade på sig så att de slapp in i kupén till Seth och Jonas som brottades på golvet över något oviktigt.
"Den var okej", svarade han sedan på Roxannes fråga. "Hur var din?"
Han hade befunnit sig för det mesta utanför ett stort shoppingcenter för mugglare, där hade han faktiskt sjungit och spelat gitarr samt dansat streetdance, endast för att få inte lite pengar och för att han älskade det. Inte för att någon i skolan visste om det.

Roxanne tittar roat på killarna viftar med staven och framkallar två hinkar kallvatten över dem och välter dem med en snärt på staven.
"Roxanne" skriker de båda i kör och ruskar av sig vattnet. "Ja vad vill ni?" säger Roxanne med sötsliskig röst och blinkar oskyldigt med ögonfransarna.
Åter vänder hon sig till Jason. "Jo, den var väll bra!" säger hon lätt och ler stort för att dölja lögnen. Hon hade blivit skickad till Kråkboet hela sommaren och hon och farmor hade aldrig dragit jämt.

((Vill Bara säga att ibland är det tråkigt att bara två pratar länge i ett allmänt rollspel))

Lily Potter gick på det rykande tåget. Även det så kunde hon bara urskilja några stycken, den enda av de som inte som inte var från hennes familj var Scorpius. Varför han av alla!? Fjärilarna flög in genom benen varje gång hon tittade på honom. Hon klev in i tåget och gick och satte sig i en ledig kupè.

((Therese91, du vet väl att det är två år mellan Lily Luna och Albus Severus och lika så mellan Albus severus och James Sirius. James är äldst och Albus severus är lika gammal som Scorpius och Rose. Albus borde gå i trean och lika så med Rose och Scorpius. vill inte vara elak.))

Jonas och Seth sätter sig på ena bänken med trumpna miner i ansiktet, ibland var de som tvillingar, förutom att de inte alls liknade på varandra till utseendet...
Jason flinade endast och kastade sig ner på bänken mitt emot bill och bull.
"Sjätte året..."mumlade Jason medan han drog handen igenom sitt hår och rättade till kepsen på huvudet. "Hade du bra G.E.T betyg, Roxanne?"
Han själv hade inte haft så hemskt bra, inte för att han brydde sig eftersom han inte skulle bli något inom det magiska.

Ok, ändrar lite.. Jag är Alice Longbottom, samma bild i Hufflepuff.

( Aja....men så är det inte i detta rollspel xP Och det är bara att försöka komma in i konversationen på nått sätt eller snacka med någon annan C: )

"Hahaha" skrattade Roxanne och kastar sig på bänken mitt emot. "Vi ska få lära oss att transferera oss och vi blir myndiga." ler Roxanne åt det glädjande beskedet och rycker sedan på axlarna.
"Jodå okej, i alla fall i förvandlingskonst, trollformelära och försvar mot svartkonster, där fick jag högsta resten ligger väll på medel." säger hon lätt och ler sedan. "Fast jag ska bli Quidditchstjärna så det går ju bra ändå." ler hon glatt Quidditch var hennes stora nöje och hon var Slytherins slagman, en riktigt lovande en enligt The Daily Prohert som ofta hade ögonen på Weasley/Potter ungarna.

Jason nickade, han hade hört om det och han visst ju hur bra Roxanne var på Quidditch, själv spelade han inte, men han gillade sporten. Ärligt talat så var han inte så mycket för magin, han gillade mer mugglar saker, vilket inte uppskattades i hans värld. Orsaken varför han höll sitt musikaliska sinne hemligt för magiska världen än så länge.
"Transferering ska bli häftigt att prova på", konstaterade Jason. "Då kan jag åka till diagongränden när jag vill!"