De fem spetsiga tornen(Rollspel)

Jag skulle villja vara Lucas

Super, vi väntar bara på mallar, sedan kör vi!

Lucas:


Ålder 12-18: 18
Element: jord
Personlighet: lite stödig,l,modig,och hård pressis som sitt element
Utseende:
Tornet: hittade ingen bättre bild
Övrigt: är från Kina.

Börjar vi nu! *jätteglad min*

Ja, det gör vi, men Oli123, din karaktär är en kille
Så Miss Black, vill du få äran att börja?

Självfallet! Tackar så ödmjukast

-------------------------------------------------------------

(Har inte rollat så mkt förut... Man skriver i "hon" perspektiv va?)

Jessie sitter muren och dinglar med benen. Precis som hon alltid gör. Precis som hon alltid gjort. Precis som hon alltid kommer att göra.
I sin hand har hon en liten blå eldslåga. Den dansar mellan fingrarna. Slukar linjerna i handen och kastar spöklika skuggor över handflatan. Helt utan att bränna henne.
Plötsligt ropar någon hennes namn.
"Vad nu då?" muttrar hon och hoppar ner från muren.



(Gör man så?)

(Perfekt, bättre en mig tillochmed
Och Sam kan läsa tankar)

---------------------------------------
Sam suckar när äntligen Jessie kommer.
"Vi ska öva nu" säger hon otåligt. Den som hade elememtet ande var ledaren över hela klanen, men det hade sina nackdelar.
((Bra?))

^Jätte! Får jag fortsetta? I såfall:

Öva? Nu? Nej. Tänker Jessie. Orkar inte.
"Nej!" stönar hon. "Inte nu igen! Kan vi inte få ha lite kul någon gång? Du suger som ledare..."
Jessie ångrar med en gång att hon sagt det. Varför slinker sådant ur henne hela tiden? Varför kan hon inte bara hålla tyst? Hon vill ju inte förolämpa någon. Särskilt inte Samantha. Hon är så snäll.

"Jessie..." suckar Samatha.
"Du vet ju varför vi övar" Sam ler medlidamt.
"Så att vi vet vad vi ska göra om tornen rasar..."

"De kommer inte rasa!" suckar jag. Tvekar. "Okejdå, vi övar. Var är de andra?"