Catching the fire

Josephine kan inte titta på dem. Varför gör de så? Hur kan de vara värda det här? Hur kan de vara värda respekt när de förra året satte alla de älskar i stor fara genom att båda två vinna?
Men också, hur kan de bli dem två igen? Huvudstaden har säkert planer på att döda båda två. Men nu när hon tänker efter så kommer ju ändå alla vinnare från tolvan åka till huvudstaden, antingen som deltagare eller handledare.
Så James kommer att vara med. Det gör att hennes mor svävar i en större fara än förut.
Effie står bara och blänger. Men sedan ser Josephine hur hon diskret torkar bort en liten tår. Effie ska ju också med dem igen. Hon verkar ta det lite hårt. Hon grät ju när de kom tillbaka från arenan.

"Ja kom med här" Säger Effie till oss och vi följer efter henne. Jag visste vart vi skulle, jg visste även att ingen skulle komma och hällsa mig lycka till eller säga hejdå. Ingen släkt, inga kompisar bara JJ som jag knappt har pratat med på hela året. Jag släpptes in i ett stort rum och en väcktare sa till mig att jag hade tre minuter. En minut gick men ingen kom, två minuter gick och ingen kom, då plötsligt kom väcktaren in igen. "tiden är slut kom med här" säger han och tar mig i armen. Han för mig till JJ och sen får vi gå på tåget.

Josephine sätter sig på soffan. "Ni har tre minuter"
Hennes mor kom in och de kramade varandra länge utan att säga något. Sedan när det hade gått tre minuter tittade de varandra djupt i ögonen innan de skilldes åt. Josephine kände hur gråten fastnade i halsen. Hon skulle skilljas från sin mor en gång till. Hon skulle till arenan en gång till.
När hon träffar Todd säger hon inget. I stället tittar hon ner på sina fötter när hon går in i tåget. I resturang vagnen sätter hon sig i en fåtölj och väntar på James och Haymitch.

Jag ser på JJ som tittar på sina skor. Sen sätter jag mig i soffan bredvid henne. "vad tycker du om det här?" säger jag lite fundersamt till JJ.

Josephine tittar upp på Todd. Ja, vad tycker hon egentligen?
Hon rycker bara på axlarna.

Jag nickar löst på huvudet och vänder snabbt blicken framåt igen. Hur kunnde det bli såhär igentligen? Varför sa jag inget vettigt till JJ?

Josephine känner den obehagliga känslan av tystnaden. Det kändes så ensamt men ändå inte. Hon kunde inte säga något för att bryta tystnaden heller, det gick bara inte.

Hettan på ina kinder kom och allt vart pinsamt när inget hännde. Jag ser då på klockan oh visste med ens att det var dags för kvällsmat.

Helt plötsligt öppnas dörren och in kliver James, Effie och Haymitch. Josephine ställer sig upp och hon och James kramas snabbt. Syskon som de var. James hade alltid försökt beskydda henne. Men när båda var vinnare i spelen och hon nu skulle dit igen, hade det försvårat hela grejen med att beskydda henne.

Jag ser dem komma intågande. Jag ställer mig som hastigast upp och skakar hand med dem alla.