Gadge rollspel för två.

Effie Trinket, den fula eskorten från den löjliga Huvudstaden, tog upp en lapp. Gale upprepade "Inte Katta, inte Katta" i tankarna när hon vecklade upp den. Men resultatet blev värre.
"Primrose Everdeen" var det namnet hon ropade upp, och i det ögonblicket visste han att Katniss skulle anmäla sig som frivillig. Och mycket riktigt, det gjorde hon också.
En liten konversation skedde mellan syskonen Everdeen när han insåg att han skulle vara tvungen att släpa bort Prim. Så han gick fram och lyfte upp den skrikande Prim och sa:
"Gå upp på scenen, Katta" innan han vände och gick bort emot Everdeen syskonens mamma, som naturligtvis grät.

Den mörkhåriga killen som Katniss alltid höll ihop med, Gale vet hon ju naturligtvis att han heter, lyfte bort Prim medans Katniss gick mot scenen.
"Vad är ditt namn?", sa Effie med en överdriven röst.
"Katniss Everdeen", svarade Katniss lågt.
"Jag svär på min hatt att det där var din syster, inte sant?"
"Ja.."
Effie gick mot det andra stora glasklotet för att lotta ut en pojke.
"Peeta Mellark", var namnet som kom fram på hennes läppar. Peeta gick förskräckt fram till scenen och ställde sig bredvid Katniss.
"Flickor och pojkar. En applåd för våra tävlande i det 75 hu ger spelen"
Det var alldeles tyst. Ingen applåderade.

(74* )

Gale blev bara lättad när det inte var hans namn som blev uppropat, utan bagarens son. Inte för att det var positivt att någon skulle skickas till Hungerspelen, det var det ju inte såklart. Han hatade den idén. Han ville ha en tidsmaskin så han kunde mörda personen som kom på det. Men om hans namn hade ropats upp hade deras familjer inte

När han skulle säga adjö till Katta så skulle han få se henne efter resterande delen av Everdeen familljen. Den tiden gick alldeles för snabbt, tyckte han. När han blev insläppt fick han snabbt en kram av Katta, sedan började de snacka allvar. Hon kunde jaga, vilket var en stor fördel. Om hon bara visade vad hon kunde göra med en pilbåge så skulle hon säkert få en i arenan, för det skulle bli den bästa showen då. För det var ju det allting var. En show för att underhålla Huvudstadsinvånarna.

När de fick chansen att prata en sista gång med Katniss och Peeta gick hon in till Katniss. Inte så att de var bästa vänner men hon ville säga adjö. Hon kramade om henne och räckte fram handen och la hennes brosch i form av en härmskrika i handen på Katniss.
"Något från vårt disktrikt" sa hon och log.
"Tack", sa kantonen och så gav madge henne en sista kram innan hon var tvungen att gå ut. Utanför såg hon Gale sitta på en bänk för sig själv och hon övervägde att gå fram till honom.


(Hehe wööps)

Gale såg upp för att se Madge, borgmästarens dotter som de brukade sälja jordgubbar till, där. Hon såg på honom, så han vände snabbt ner blicken igen och började tänka på hur han skulle kunna få ihop så mycket mat så han skulle kunna försörja båda familjerna, för Katta skulle ju gjort det åt hans familj, och därför ska han göra det åt henne också.

Han vände på huvudet och såg henne då tittade han genast ner. Hon gick närmare och sa
"Hej"

(Kört.)

Gale tittade upp på henne igen.
"Hej Madge" sa han. Egentligen kände han inte för att prata med någon, men han kunde inte bara fräsa åt Madge att han ville vara ensam eller något sådant.

"Jag gav min brosch till Katniss."
Egentligen visste hon inte varför hon berättade det. Hon kände att det inte direkt kändes rätt egentligen men hon satte sig ändå ner bredvid honom. Hon såg att han helst skulle vilja vara ensam.

"Den där guldbroschen du hade imorse?" frågade han. Varför skulle hon vilja ge Katta en brosch?
Trots att han inte ville ha henne där, så ingav det en trygghet. Att det fortfarande fanns någon som kunde snacka med honom, inte som Katta gjorde, men det var i alla fall något.

"Ja.", svarade hon.
"Som något från vårt distrikt..", sa hon och kliade sig i pannan. Hon kände att allt hon sa bara lät dumt.