Kidnappningen (Rollspel)

Typ... tills vi e 7-8? kanske 9, om nån annu vill va me senare

är det verkligen smart att vara så många? de är väldigt svårt att få med alla då?

Ok men vi kan no börja då. Vem vill starta upp?

jag kan börja? skall de redan vara kidnappade när vi börjar?

Nee men de kan no start efter kidnappningen, då det gått en tid (fast man kan ju bestämma om man just ha komi dit lr om man ha vari här länge!)

Okej då börjar jag

Sakura blev inslängd i baracken, hennes kläder var inte mer än trasor och hon drog det lilla som var kvar runt sig. hon såg sin säng i det bortre hörnet och stapplade fram till sängen. hon kände sig så smutsig och hela kroppen gjorde ont. Hon la sig försiktigt ner i sängen och drog filten över sig. hon försökte att inte röra sig, han hade varit hårdhänt mer hårdhänt än många andra och hon hatade när hon var tvungen att vara med honom för han ville alltid visa sin dominans och hon kunde inget annat göra än ta emot det. hon la händerna över brösten för att skydda sig själv och hon kände tårarna börja rinna

Millie låtasades sova då dörren öppnades till den lilla trästugan de kallade viloplats. De var de kidnappade, de tagna, som tvingades arbeta dag in och ut. På nätterna fick de vila, men det fanns en vakt vid dörren som låste efter varje som kom in. Som den här flickan.
Millie hörde dova snyftningar från flickans bädd och visste också varför hon grät. Hennes så kallade "arbete" var ett av de värsta här.

Ronja

jag vaknade och gäspade ännu en dag av hårt arbete jag skulle idag tvätta grevens kläder och putsa grevens skor. Jag reste mig och klädde på mig. Det jag satte på mig var ett par slitna jeans och en sliten smutsig tröja som jag hade haft på mig den dagen då jag fördes bort.

Ted tog av sig skorna och stupade i säng. Det hade varit en hård dag och ännu fler döda ansikte han fått se. Hade var inte lika känslig som han var när han nyss blivit kidnappad. Då hade han ryst till varje gång han tvingats lägga blicken på ett lik. Det var som man blev van efter ett tag. Det lät så hemskt när man uttryckte sig så, blev van. Det var som om man inte borde bli det som om man skulle rysa varje gång men Ted brydde sig inte så mycket längre, eller orkade inte bry sig.

Ellie la sig på den hårda sängen, trött efter många timmars hårt arbete. Hon hade varit här i tre dagar nu. De värsta dagarna i hennes liv. De fanns några andra tjejer i rummet hon bodde i men hon hade inte pratat med någon av dem ännu. Kanske skulle det kännas bättre om hon lärde känna någon men hon visste inte riktigt hur hon skulle börja. Hon var rädd för att göra fel, rädd för att såraeller störa någon. Hon slöt ögonen och försökte somna.