Hungerspelen-roll

Det blir super!
Lottar du dödsordning eller?

Ja, jag lottar. så... ska vi starta då?

Visst, men när och var börjar vi?
Eller ja, du kan börja så hakar jag på!

Vi börjar vin ymlighetshornet, när man står på plattorna. Okej, jag taggar alla så att de vet (även om de har glömt att bevaka) :
LaylaCatcher
Skilla Ravenclaw
Muffin
Incendio
isaangel.
så... då börjar jag!

Hjärtat dunkar.
Jag tittar ut över arenan. En skog, med lövträd och gulnat gräs. Det ser ut som om det är höst.
De andra deltagarna tittar sig också omkring, och jag blir medveten om att en robotlik högtalarröst räknar ner från 60.
Jag siktar in mig på en ryggsäck. den ska jag ta.
om jag inte dör först.

Jag står stabilt på min plattform, det här är vad jag är gjord för. Det här har jag väntat på hela mitt liv, och nu står jag här, inför mitt livs äventyr. Jag spanar in ymningshornet och ler när jag ser allt jag behöver, kastknivarna, pilbågen och kogret med pilarna. En stor ryggsäck ligger även nära ymningshornet, nära sakerna jag tänkt plocka på mig. Den robotliknande rösten fortsätter räkna ner och vi är nu nere på 50.
Jag kollar runt för att se vad som finns runtom mig, skog åt ena hållet, högt gräs åt det andra.

Nu är robotrösten nere på 30.
sekunderna tickar iväg. Jag tar djupa andetag.
Jag tänker på min familj. de sitter förmodligen och tittar på mig just nu.
jag sluter ögonen ett ögonblick. sedan så fäster jag min blick på ryggsäcken igen.

15 sekunder kvar till start, jag gör mig redo och steppar lite lätt på plattformen. Vid det här laget släpper jag knappt mina knivar, pilbågen och ryggsäcken med blicken. Snabbt kikar jag runt på de andra spelarna, vissa ser ut att ha planer på att ge sig in i blodbadet, andra ser ut att ha planer på att ge sig iväg.
5 sekunder kvar tills gonggongen stämmer av att detta års Hungerspel har startat.

Gongongen ljuder.
Jag springer.
Människor dör.
Blod spills.
Jag springer, tar ryggsäcken och duckar för en kniv som kommer farande mot mig. Jag plockar snabbt upp en kniv på vägen bort från hornet, och sedan så springer jag ut i skogen. Jag hoppar över en å och nappar åt mig lite blåbär. Jag andas häftigt. Jag överlevde.

Jag drar igång det snabbast jag kan, rätt in i blodbadet för att hämta mina grejer. Först greppar jag min ryggsäck, och sliter upp den och låter säkert 20 knivar slinka ner den. Väskan blir snabbt tung, men det är inget större problem för mig. Jag fortsätter mot pilbågen, tar ett stabilt tag om den och kastar kogret med säkert lika många pilar som jag tog knivar över axeln.
Framför mig tornar den muskulösa killen som jag fruktat hela veckan från Distrikt 1 upp framför mig och utan att tveka spänner jag bågen och släpper den snabbt så att han faller ner död på marken.
Jag fortsätter att titta mig omkring, de flesta har stuckit, men inte alla. Jag vänder mig om och greppar ett spjut, kastar iväg det och låter det glida in i spelare som snabbt fälls av det. Jag skrattar för mig själv och tar ett svärd och börjar jogga mot skogen.
''Jag hittar bundsförvanter sen.'' Tänker jag.

springer och springer.
jag tittar bak. ingen är efter mig.
jag ser något röra sig i ögonvrån. jag vänder mig om.
en kanin tittar nyfiket på mig. jag kastar kniven mot den, men missar.
den hoppar bara skrämt iväg.
jag springer igen.