Rollspel

När det var dags att gå till sällskapsrummet så gick jag ut och följde efter prefektern som ledde oss. Diana kom springande till mig.
- Jag glömde att jag inte vet var sällskapsrummet är viskade hon till mig.
Vi gick och gick till sist kom vi fram till en tavla nära köket.
- Ärtgula sa prefekten.
Tavlang svängde runt och en öppning visade sig.
- Välkomna till Hufflepuffs sällskapsrum sa prefekten och svepte armen över rummet. Det var ett runt stort rum med stora fönster. Det påminde mig om hemma.

Jag tittade runt i rummet en stund och tittde sedan på Katrin. Jag är en Huffelpuffare mumlade jag. Sedan log jag, det min familj sa spelade ingen roll jag, Diana Malfoy var en Huffelpuffare

Jag log tillbaks mot Diana.
- Flickorna er sovsal ligger uppför den trappan sen längst bort till höger. Diana, jag och 3 andra flickor gick till vårt sovsal sa prefekten.
Det var vackra sängar med förhängen. Jag drog för mitt förhänge och bytte om sen sa jag godnatt till alla, gick och la mig. Jag tror att den svart hårige flickan hette Olga, den gul blonda flickan med barnslig röst hette Sissi och bruneten med vackra kristall klara ögon hette Lucia.

Jag byte om och lyssnade på Katrin och Olga som pratade om deras familjer. När alla hade bytt om kom Lucia fram till mig.
-Hej, jag är Lucia. Sa Lucia och räckte fram sin hand till mig.
-Diana, sa jag och tog i mot hennes hand.
Vi pratade lite sedan gick alla till sina sängar.
Men när jag la mig på min säng upptäckte jag något hårt i min madras. Jag tittade på dom andra men ingen annan värkade ha något i sina madraser. Jag tittade under madrasen och där låg en sten, en rosa lätt genomskinlig sten. Den var inte så stor men otroligt vacker.
-Katrin? Viskade jag till Katrin

- Jaaah svarade jag sömnigt.
- Jag hitta en slaks sten i min madras? sa Diana.
- Hur ser den ut? sa jag upphätsagt.
- Rosa genomskinlig väldigt vacker.
- Hm... Jag har läst om det har jag för mig sa jag. Jo nu vet jag det är en lyckosten. Man kan få extra lycka om man gnider den. Den är säkert jättegammal så dens verkan är nog inte så stark med ändå. Om den lyckas så känner man sig lite extra glad. Spara den.
- Okej viskade Diana.
Nästa dag så vaknade jag av Diana som hoppade ner från sängen. Vi bytte om sen gick vi för att äta frukost. När ugglorna kom med post så kom ett hemskt hemskt brev till Diana. Ett illvrål....

Jag tittade ner på brevet då en snabb tanke träffade mig, pappa...
- Diana, här är ett till. Sa Katrin till mig.
Jag tittade på brevet och såg att det var ifrån Ossian. Jag ville värkligen inte öppna dom här så alla hörde, så jag tog breven och sprang det fortaste jag kunde upp till sällskapsrummet.
Jag satt mig på sängen och öppnade försiktigt det första brevet som genast började prata med min pappas röst.
- Hufflepuff? HUFFLEPUFF!? Jag är riktigt besviken på dig, Diana. Hufflepuff, där alla kommer som inte har någon talang. Ha en trevlig jul, PÅ HOGWARTS!
Jag satt tyst en stund. Jag hade förväntat mig att inte få komma hem till jul men det hörde hårt att få höra det av pappa. Jag skulle just öppna andra brevet då Katrin kom in.

- Hur illa är det? frågade jag.
- Vet inte riktigt ännu jag har kvar brevet från Ossion svarade Diana sorgset.
PANG! Brevet öppnades med en smäll.
- HUR **************** KAN DU KOMMA I HUFFLEPUFF!? DU ÄR INTE MIN SYSTER JAG KÄNNER INTE DIG! DIN BLODSFÖRÄDARE! DU ÄR LIKA DÅLIG SOM EN SMUTSSKALLE! JAG HATAR DIG!!! Hörde man tydligen Dianas bror skrika.
Jag kände mig ledsen och sur hur en familj kan vara så idiotiska och elaka. Dianas ögon fylldes av tårar. Hon drog för förhängena till sängen. Jag hörde hur hon snyftade och försökte kväva sina skrik av sorg. Jag satte mig på min säng för att vänta på henne. Men hon kom inte ut på en timme och då började lektionerna. Så jag behövde gå.
- Proffesor Sprout Diana mår inte så bra hon behöver inte gå till Sjukhus flygeln men hon kan inte gå till lektionerna ljög jag för proffesor Sprout.
När alla lektioner var klara för dagen sprang jag upp till sällskapsrummet.
- Hävraseri sa jag till tavlan.
Tavlan svängde och jag sprang in i sovsalen. Men Diana var inte där? Jag sprang då ner till matsalen där middagen höll på. Men hon var inte där heller?

Jag sprang, utan att veta exakt vart så sprang jag. Min bror hade varigt som en bästis för mig och utan honom så kändes allt hopplöst. Jag stannade tillsslut vid en bäck där jag satte mig på en sten och började gråta.
Pappa.. Pappa som hade varigt en så stor förebild hade överget mig. Jag gick inte upp på slottet på hela dagen och tillslut började solen gå ner, jag la mig ner och blundade.

Jag gick raka vägen till Proffesor Sprout som var föreståndare för Hufflepuff. Jag berätta för henne om vad som hade hänt. Proffesor Spout skickade ut två lärare för att leta efter Diana. Efter 1,5 timmar kom dom tillbaks med stor lättnad med Diana. Jag gav henne en kram. Hon var alldeles kall och ögonen var fortfarande svullna och röda. Vi blev av med 10 poäng. Sen gick Diana och jag in till sovsalen. Ingen var där. Vi började prata.
- Jag önska att din familj kunde bara ta det att du kom med Hufflepuff vi är ju bäst? sa jag efter ett tag.
- Jag med... sa Diana sorgset.

Jag frös, att vara ute en hel dag var inte så smart.
Jag tänkte på vad lärarna skulle säga imorgon.
-Förlåt, sa jag till Katrin
-Förlåt för vad? Sa Katrin chokat
-För att jag varigt ett sådant ego, sa jag tyst.
-Men.. Mer hann Katrin inte säga förren jag frågade om hon ville spela trollkarlschak