Rektor Frosts trekamp. [privat]

"Varför ska jag hämta din stav? Du kommer ändå inte in hit." Svarar Abbigail, men hämtar ändå staven. "Vad tror du händer om jag pekar på dig och säger "Accio Jacks skjorta"?" Flinar hon och snurrar hans stav mellan fingrarna. Hon vet vad som händer. Men hon bara måste retas nu när hon har hans stav och han troligen inte kommer komma åt den. Själv vet hon inte var hennes stav skulle kunna finnas. Men hon tycker att det kvittar.

Jack tittar sig omkring och ser en sten är precis så stor att ha ett stadigt grepp med en hand.
"Ser du den här stenen? Om du gör det använd accio på den. Okej?" säger Jack och hoppas på att hon gör som han säger.

"Så stenen och du kommer hit, vilket fusk. Undrar om Frost tänkte på det, troligen inte." Säger Abbigail och riktar nonchalant staven mot stenen. Hon är medveten om att det inte är hennes stav, alltså är en icke-verbal formel inte lika verksam. Vilket vore en underdrift i det här sammanhanget.
"Accio sten." Säger hon med full koncentration på stenen som genast börjar röra sig.

Stenen börjar flyga snabbare och med mer fart och kraft än han hade väntat sig och han tar tag med den andra handen också så att han inte ska tappa den. Han flyger förbi fler meter av speglar som alla visar Abbigail innan sten plötsligt svänger rakt in i en spegel. Innan Jack far igenom spegeln ser han till att hålla hårdare om stenen då han inte vet var han kommer hamna. Han hamnar i ett rum fyllt med sniglar och tror att han ser Felix men hinner inte tänka mer på det innan han krasar genom en dörr och in i ett barnrum. Smärtan strålar genom handen när han slår i en gallerdörr och tappar stenen.
"Aj..." säger Jack och tittar på sina händer som är alldeles röda och har stickor i sig, men det struntar han i när han ser att en jättesnigel kryper genom dörren som han nyss flög igenom. Snabbt öppnar han dörren och ser Abbigail. Han stänger dörren och springar fram till henne.
"Abbigail!" ropar han glatt och utan att tänka försöker krama Abbigail.

Abbigail hinner precis vända sig om från att ha sagt: "Accio Reeces skjorta." innan hon blir kramad av någon, ingen mindre än Jack. Det är ovanligt med kramar i hennes kretsar, men det är utrotningshotat när det gäller kramar från mobboffer. Om Jack nu är ett mobboffer.
"Ja, jag. Hej på dig också." Säger hon chockat, tafatt och med gömd lättnad. Sedan får hon syn på dörren, undrar om han stängt den.
"Tänk om han inte gjorde det, då kan vadsomhelst komma igenom där." Tänker hon oroligt och bryter sig försiktigt loss från kramen rusar fram till dörren för att dubbelkolla den. Hon öppnar den någon halvcentimeter och ser snigelslem. Hon stänger ned snabbt och drar två-tre extra gånger i dörren för att den verkligen ska vara stängd. Sedan kommer en söndertrasad skjorta flygande från en dörrspringa.

Jack går fram till skjortan och tar upp den.
"Vems?" säger han anklagande och tittar på Abbigail medan han håller upp skjortan.
"Just det! Ge mig min stav... tack" säger Han och sträcker fram handen.

"Troligen Reece's skjorta." Flinar Abbigail tillbaka innan hon granskar staven. "Meh, jag vet ju inte var min är." Säger hon trumpet innan hon får en idé. "Accio min stav." Säger hon och utifall att håller hon sig något extra steg från Jack. Hon känner hur det ska fungera, med känns i kroppen när man lyckas med en formel. Man behöver bara känna efter.
"Fånga." Säger hon och kastar Jacks stav till dess riktiga ägare och öppnar obevekligt dörren när hon hör ett spjutliknande ljud utanför. Hennes stav far rakt över rummet och in i väggen på andra sidan. Hon smäller igen dörren, med en dubbelkoll och på köpet hugger hon en snigel på mitten. Sedan går hon för att hämta sin stav.

"Ursäkta mig. Jag tror jag glömde berätta reglerna" Frost stämma hörs över hela rummet och det är omöjligt att höra varifrån rummet kommer.
"Regel 1: Hitta utgången. Nu kommer lite viktig information, dörrarna och alla andra utgångar här är förtrollade och kan leda var som helst. Farväl och lycka till. Oj jag glömde nästan hela trollkarlsvärlden kan se er så le!" medelandet slutar med ett poff och det blir tyst.
"Vilken bra information" säger Jack sarkastiskt

"Åh, ja. Visst var det?" Svarar Abbigail precis innan en flicka, som hon inte känner igen, tumlar in i rummet. Inte från dörren hon och Jack kom igenom, utan genom ett av fönsterna. Hon skriker till när hon får syn på Abbigail och Jack. Abbigail ler mot henne. Hon ville ha lite kul.
"Vila e ni?" Säger hon med en fransk brytning och backar snabbt undan.
"Abbigail Williams." Säger Abbigail tonlöst och snurrar betänksamt staven mellan fingrarna. Ska hon, eller ska hon inte?

"Har du träffat någon annan än oss." utropar Jack med en bestämd ton medan han går fram till henne.
"Já min syster." säger hon och verkar vara rädd över att ha ramlat in i ett rum med en massa andra personer "Ská ni döda míg?"
"Nej vi ska inte döda dig" säger Jack och tittar anklagande på Abbigail.