Animagus-roll (2-4 pers) c:

Jaha, hihi okej! Stressa inte!

Fullständigt namn: Emilé Christopher Lexington
Ålder: 14
Blodstatus: renblod
Bakgrund: Emilé har alltid levt i skuggan av sina fem systrar och två bröder. Eftersom han är yngst har han varit hackkycklingen i familjen (lite som Ron, fast familjen är rikare. xD). Men när han började på Hogwarts blev det ändring på det; hans betyg och charm fick många på fall.
Familj/husdjur: mamma Janeth, pappa James, systrarna Claire, Sarah, Lucy, Annie och Jessie, samt bröderna Alexander och Anthony. Emilé har också en uggla som heter Meow.
Elevhem: Ravenclaw
Stav: 11 tum pilträd, fenixfjäder som kärna. Oböjlig
Patronus: en räv
Animagus: en kolsvart katt
Personlighet: Emilé är, som sagt, väldigt charmig av sig. Han ger smickrande komplimanger och kvicka svar, vilket gör honom till en tjejfavorit. Men samtidigt är han ödmjuk, men också väldigt klok, och tänker innan han agerar. Emilé har väldigt mycket logik i huvudet, vilket, i vissa fall, kan få honom att verka nonchalant, fast det egentligen är tvärtom, bara att han går runt och tänker.
Utseende: , fast ljusbrunt hår^^
Quidditch: sitter helst i publiken
Övrigt: kallas för antingen Emilé, Em eller Lex

Ska vi börja?

amanda1104, LunaLovegood1 och AlexZz, vi börjar! Hur ska dem mötas? Ska dem mötas vid en kvarsittning eller på tåget, typ? Jag börjar, vi får prata om det under tiden. Ska vi köra jag eller hon/han form? Jag kör på jag-form! C:
----------------------------
"Skynda mamma! Tåget går om 3 min!" Skrek jag allvarligt till min mamma som sprang flåsandes bakom mig.
"Jaja! Vi hinner gumman!" Sa mamma till svars och jag utbytte en allvarlig blick med henne för att visa att hon skulle förstå att detta var viktigt, jag behövde komma till hogwarts.
King's Cross var fyllt med folk som vejade för mig och min mamma och jag brydde mig inte ett dugg om jag puttade ut någon i spåret, jag behövde komma till tåget, plötsligt såg jag väggen till 9 3/4 och jag sken upp i ett leende och skuttade dem sista stegen fram mot vägen.
Mamma kom några sekunder efter, röd i ansiktet och andades som om hon höll på att dö.
"Jag först." Sa jag snabbt och tittade med en fokuserad blick på vägen framför mig och satte fram en fot och sprang rakt igenom vägen medan jag blundade hårt eftersom att jag alltid hade tyckt att det vart läskigt att springa genom vägen och kanske inte komma igenom. Jag skakade av sig tanken och log brett och en värme föll över mitt hjärta när jag såg tåget, den berömda Hogwartsexpressen framför mig, jag började snabbt och raskt gå mot tåget och glömde helt bort min flåsande mamma som kom bakom mig och jag vände mig om för att se henne ögonen, jag glömde att ge henne farväl.
Hennes leede hade alltid varit så vackert enligt mig och ögonen tindrade varenda gång hon log.
"Hejdå mitt lilla sockerplommon! Hoppas du får ett fint år!" Hon omfamnade mig varmt och kysste mig på pannan som hon alltid gjort.
"Mamma..." Sa jag irriterat.
"Ja, juste, skynda dig!"
"Hejdå mamma!" Sa jag och vinkade farväl och klev på vagnen snabbt och jag kände hur tåget började att rulla långsamt och jag gick och sökte upp en hyfsat tom kupé.
---------------------------
Ska dem mötas i en kupé?

LunaLovegood1, kan inte våra chars känna varandra? Iaf lite. De liknar ju varandra lite grann. XD
--------------

"Zacharias! Ta det lugnt, unge man!" Säger Zacks mamma och stoppar honom när han tänkt springa igenom spärren.
"Mamma, jag klarar mig, jag har klarat mig de senaste åren, jag klarar mig nu." Svarar Zack och rusar igenom, tätt följd av sina syskon. Modern kommer efter.
"Respekt! Zack, visa lite respekt iallafall." Skäller mamman.
"Förlåt, mamma. Jag vill bara iväg. Hogwarts är så spännande!" Svarar Zack och kramar om henne, hans syster kramar om modern efter honom.
"Ses till jul, mamma!" Ropar Zack och springer mot tåget. Hans mamma vinkar åt dem alla tre. Zack vinkar inte ens tillbaka. Han är inställd på att komma på tåget.

AlexZz jovisst^^
-----------------------

En uggla flyger in i en kupé, redan nu innan tåget har åkt. Tittar man närmre in i kupén så ser man att där sitter Emilé, och det är Meow som flög in.
'Ta hand om dig! Mamma och pappa saknar dig redan, Sarah och Claire bryr sig inte, men du vet hur de är. Skicka en uggla minst en gång i veckan så vet vi att du har det bra!// Mamma och pappa'
Emilé suckar och viker ihop pappret. Istället tar han upp en bok som han köpt i mugglarvärlden, och börjar läsa.

Yay! *gå och våldgästa*
-----------------

Zack suckar irriterat när han inte hittar någon egen kupé att åka i, men han blir nästan indragen i en full av hufflepufftjejer - vilket han inte var så inresserad av att bli. Istället ser han Emilé sitta i en kupé, ensam och läser en bok. Något säger åt Zack att inte störa, men han tänker inte sitta med tjejerna.
"Får jag sitta här?" Frågar Zack efter att ha knackat och öppnat dörren.

Emilé tittar inte ens upp från boken, men vinkar in Zack. Antagligen sitter han här flr att de känner varandra någorlunda, eller för att han inte vill sitta med tjejer. Emilé förstår honom, känslan har hänt honom själv många gånger. De är faktiskt väldigt lika, han själv och Zack. Det är kanske därför de kommer så bra överens, trots att folk säger att det är tvärtom. Men i vilket fall som helst så tror inte Emilé på sägner, vetenskapen och hans egen tro är det enda som betyder något. I vissa sammanhang alltså.

"Tack." Säger Zack och drar igen dörren, han sätter sig mittemot, av någon sorts vana försöker han till och med stänga ute alla ljud, han har blivit bra på det. Det är så han klarat att plugga de senaste åren.

Hur har sommarlovet varit?" frågar Emilé och låter antagligen helt ointresserad. Men det är väl inte hans fel att han läser, tänker och sånt? Hade han inte varit intresserad hade valt inte frågat. Om han inte bara gjorde det flr att vara trevlig? Nej, han vet bättre än det.