In a world far far away from real - Privat Rollspel - AlexZz, Måntass

Theia strök över hennes vassa fjäll, om hennes handskar inte hade skyddat henne skulle de sylvassa plåtarna skära djup in i hennes hud.
Hon visste inte riktigt hur hon skulle reagera, Azura var stark, ung.
Hon visste ju inte äns hur giftigt giftet var, och ännu mindre vad hon kunde göra.
Skulle hon vara arg? Eller ledsen?
Hon nynnade lågt och Azura drog med i klang, men endast i tankarna.
Jävulsdraken närmade sig och Theia reagerade blixtsnabbt.
Hon reste sig elegant upp och drog sitt större svärd.
Hon skulle aldrig få röra hennes drake. Den hon för evigt knutigt band med.
Håll dig borta.

Cressida blåser, man kan inte riktigt kalla det för sprutar ut när det inte är det som händer, ut den nästintill genomskinliga röken som lägger sig runt flickan, och hennes drake. Cressida dyker inte tillräckligt långt ned för att det ska vara farligt. Det ser Xavier till, innan han tvingar iväg henne igen.
"På återseende." Ropar han, det låter sarkastiskt. Han förväntar sig inte att flickan bara kommer stanna där hon är när drakens sår blivit hela igen. För honom skulle det åtminstone vara någorlunda naturligt att följa efter och oskadliggöra honom. Men Cressida flyger upp bland de tjocka molnen för att undvika ännu en strid. Xavier förstår henne, han vill inte strida och inte utsätta sin drake för fara heller. Iallafall inte i krigets namn.

Theia sätter sig förvirrat på en sten. Allt var så omvänt.
Och varför skulle någon först försöka döda, och sedan rädda.
Theia undrade om hon någonsin skulle få se honom igen.
Han var en farlig motståndare. Erkände hon för sig själv.
Undra om han var duktig pånsvärd?
Hon såg på medan Azuras sår läkte, och hur hon glatt gjorde en loop i luften.
Hon drog på munnen.
Vad skulle hända här näst.

"Öka på takten, Cressida." Mumlar Xavier otåligt. Cressida tar några vingslag innan hon saktar av markant. "Fint, fint. Gör som du vill då." Säger Xavier irriterat. Han vill bara bort från området och tacksamt nog ökar Cressida på takten en aning iallafall och flyger lite fortare.
"Försök inte stressa mig, Xavier, du vet mycket väl att jag kommer trötta ut mig tillräckligt." Läxar Cressida upp Xavier och han suckar till svar.
"Ber om ursäkt." Säger han ödmjukt och stryker draken över fjällen. Han har handskar på sig, vilket är tur eftersom Cressidas fjäll skär in till benet om man inte är försiktig.

Azura landar efter ett tag, lite omskakad.
Jag är nog inte helt frisk ändå, hur mår ditt ben?Undrade hon och landade i ett träd som böjde sig efter hennes tyngd, och släppte av henne på marken.
Hon såg på sitt ben, inte en skråma.
Fan, den där draken har läkande eld! utbrast hon och reste sig.
Hade du inte listat ut det? svarade Azura roat. Theia fick lust att svara någonting nedlåtande, men lät bli.
Vad ska vi göra nu? undrade hon.
Vet inte, vi kan följa efter dem. Eller återvända till kriget. Vad vill du?

"Xavier, du måste inte återvända till slagfältet."
"Du vet mycket väl att jag måste." Svarar Xavier till svar. Cressida skakar på huvudet. "Jo, det måste jag! Min familj har alla varit stolta drakryttare, krigare. Vilken sorts son skulle jag vara om jag inte krigade?" Svarar Xavier och gömd under huvan biter han sig i läppen och blinkar några extra gånger. Han har aldrig berättat för någon om varför han gått i krig, men Cressida vet. Cressida har sett det mesta men ändå har hon aldrig varit nedlåtande mot honom. Inte ens i början.
"Du skulle vara den sorten som inte gav efter för traditionernas tyngder." Svarar Cressida innan hon blir tyst, Xavier håller också tyst och koncentrerar sig på luften.

Jag orkar nog inte följa efter dem.. Sade hon tyst och betraktade Azura.
Okej, då återvänder vi till kriget. Svarade hon enkelt.
Theia rynkade på ögonbrynen. Du ska inte kriga, jag ska kriga. Däremot vill jag att du vilar. Du är nog inte helt återställd.
Sade hon bestämt och lyfte hakan högt i vädret.
Men om jag inte vill då? sade hon retsamt och lättade från marken.
Theia log glatt. Då tänker jag tvinga dig! skrattade hon och plockade ihop sina saker.
Hörs, jag kallar på dig. Om med det gav hon sig iväg mot en stig som ledde till toppen av berget, och slutligen till slagfältet.

Cressida landar i skogen längre bort från slagfältet.
"Stanna här, Cressida. Om jag behöver dig så kommer du veta det." Beordrar, eller ber, Xavier moget. Han får en nådig nick från den stora blågröna draken innan han skyndar sig mot slagfältet. Det tar inte lång tid förrän dödsskrin, svärdklang och vissnande pilar hörs. Xavier drar sin sabel och parerar en väntad attack och fortsätter med nästa. Slagfältet, ett riktigt helvete.

Theia slår ned en av männen. Hon skyndar sig till nästa, men han är starkare. Hon parerar ett väntat slag och attackerar snabbt.
Han slår tillbaka, så hårt att hon tvingas backa.
Hon attackerar igen, han viker undan.
Nu börjar hon bli rädd. Om han skulle få ett övergrepp nu, skulle hon vara dödens.

(Okej, fäktas hon mot Xavier... eller använde du bara "ett väntat slag".. liksom. XD I am sorry, jag överanalyserar säkert.)