Angelic problems. (Privat)

((För att vara ärlig skrämmer Bruce mig lite grann, he's such a stalker. X''D))

Bruce kastar hela tiden blickar på henne, för att se reaktioner på pjäsen. Som han läser i hennes huvud. Han känner igen minsta ord - vissa har han ju hört från den store William Shakespeare själv.
"Skall jag likna dig vid en sommardag?" Mumlar flickan och det hade inte Bruce väntat sig och blinkar hastigt för att få tillbaka koncentrationen.

((menneehhh... ska vi typ... träffas? xP))

Lis koncetrerar sig på sig själv och låter sit ande komma ut ur "kroppen", så att hon kan titta på sig själv så som alla andra ser henne. Enligt henne själv är hon väldigt söt, och hennes andeblick fastnar på hennes fräknar och börjar räkna dem. Samtidigt börjar Lis känna en annan, magisk ängelnärvaro, och det oroar henne. Hon tar in anden igen och vänder sig bakåt för att se efter, varför vet hon inte. Hennes blick fastnar på en kille som sitter bredvid en brunhårig tjej med glasögon som verkar läsa en bok vars titel hon inte orkar urskilja.

((Sure.))

Bruce lutar huvudet bakåt och ser ut att sova, innan Echio så stilfullt tar över.
"Visst är det Lisabeth?" Säger Echio snett leende där han svävar över kroppen. Egentligen kan man väl säga att det är Bruce som säger det - men i hans nuvarande läge kan man säga att Echio lämnat Bruce till att vakta kroppen. "Ängeln som trodde man kunde göra allt och lite till som död utan konsekvenser?" Fortsätter Echio leende. "Jag är Echio förresten, något säger mig att jag är rätt okänd för din sort." Fortsätter han med samma kaxiga leende och isiga uppsyn.

Lis, eller som Seji, suckar till.
"Kalla mig inte för Lisabeth eller så drar jag huvudet av dig när du kommer ut ur bussen" morrar hon med en läskigt uppriktig ton. "Och du är inte okänd, jag vet vem, eller snarare vad du är, och vad du är ute efter. Du borde låta henne vara förresten, låt henne vara så att jag kan ta henne" fortsätter Lis/Seji (whatever)

"Åh, Lisabeth. Då borde du även känna till att... jag inte bryr mig om vad du tycker och tänker. Peace!" Säger Echio och blinkar flörtigt mot henne innan han återvänder till Bruce. Tjejen ska av, vilket betyder att det ska även han. Han går ut från bussen någon halvsekund efteråt och inser hur han egentligen inte vill hålla koll på henne. Men med en närgången spelare på andra sidan brädet, måste han tvunget göra det.

Lis känner ilskan bubbla upp, men kontrollerar sig och det slutar med ett försök till att radera ´minnet av att hon heter Lisabeth. Hon har inte den blekaste aningen om ifall det kommer funka eller inte, hon har aldrig gjort det på en annan ängel förut. Sedan försvinner hon in i kroppen igen och försvinner ut ur bussen snabbt, nästan som om hon teleporterade sig. Vilket hon egentligen gjorde, men det kunde ju inte människorna veta.

Bruce måste medge att det är skrattretande när hon försöker manipulera dem. Hon måste väl ändå fatta att oavsett om man gjort bra eller hemska val är änglar och demoner på rätt så lik våglängd i styrka och förmågor. Förutom att Bruce vet att han har mer prylar än demoner. Tjejen verkar faktiskt inte ens ha märkt att han följer efter henne, vilken förtjusande liten flicka och extremt godtrogen.

Lis kommer på sig själv med att tänka en tanke som kanske, kanske skulle fungera. För visst måste väl tjejen ha märkt att han följer efter henne? Sedan inser hon att det antagligen inte kommer att fungera. Killen är ju faktiskt en ängel, och verkar ha varit det längre än Lis själv har varit både ängel ochdemon tillsammans. Hon drar en djup suck utan att tänka sig för, tjejen rycker till, skriker lite skrämt och sedan sringer hon.
"Var du tvungen, Lis" fräser hon till sig själv och hoppas att killen inte tar henne som allt för konstig, trots att de är på olika sidor.

"Klart du var, ni demoner och fallna är bara bra på att misslyckas i vilket fall." Säger Bruce med ett lekfullt leende innan han försvinner. Egentligen så bestämmer han sig bara för att inte kunna upptäckas av varken demon eller änglar innan han teleporterade sig bort för att följa efter flickan ändå. Men den här gången i en lite... mindre synlig form när han byter ut sitt kött och blod mot den mer... andelika sorten.

"Bara för att jag kanske inte är lika erfaren!" skriker Lis efter honom. Ett ungt par frön andra sidan gatan tittat med en konstig blick på henne. Lis gör sig osynlig och raderar deras minnen, hon känner inte den minsta ånger över det. Lis försöker leta upp ängelns närvaro, fast det går inte... Tills hon får upp en doft som mycket väl kan vara den hon söker efter. Trots att det är en risk tar hon den och följer efter doften, eller lukten som hon kanske borde kalla den.