Keep Calm And Love Festivals [prs The Noble Lion, Bananas och Acciomuffin]

Äntligen kunde Grace andas ut, ren luft fri från sjukhuset. Hon hade fortfarande den där jobbiga känslan i magen, men hon såg det på den ljusa sidan: hon har fått tid att säga adjö. Det var hon evigt tacksam för.
De skildes åt vid tunnelbanan eftersom att Grace skulle söka jobb och hennes mamma och Lucas skulle jobba. Hon hade siktet på BBC radio 1 eller någon annan radiostation i London. Hon hade alltid velat vara en del av något stort och assistent på en radiostation var alltid en början. Precis innan hon skulle gå till tunnelbanan hörde hon höga röster i ett lägenhetskomplex. Hon gick mot rösterna och upp för trapporna tills hon var så nära hon vågade. Hon såg en äldre man som verkade väldigt ilsken och bakom honom stod en yngre kille, kanske i Graces ålder, och såg skräckslagen ut. Grace hörde en tjej röst som grät och skrek.
"Inte ska du lämna din stackars pappa väntandes vid dörren!" sa den ilskna mannen och gick in i lägenheten och smällde igen dörren bakom sig.

Mason stod och tittade paralyserat på när mannen gav den vackra flickan en örfil och sedan började gapa högt. Han smällde upp dörren så hårt att det det blev en stor buckla i dörren. Han stormade in och slängde igen dörren så det ekade i trapphuset. Han stod där i några sekunder och visste inte riktigt vad han skulle göra. Det var ju uppenbarligen något som var på tok. Han stod och kliade sig i huvudet när han kände hur någon stod bredvid honom.

Tårar började sakta rinna ner för Tiffanys kinder när hon såg sin far komma gåendes mot henne. Hans vilda, blåa ögon stirrade in i hennes grönbruna. För varje steg han tog fram, tog hon ett bak. Hon hade inte en aning om vad hon skulle göra, hon ville inte bli slagen igen. Snart stötte hon emot soffan och kunde inte komma längre ifrån sin pappa. Ett skräckinjagande leende spred sig på hans läppar och han höjde handen. Tiffany spärrade ihop sina ögon och väntade på slaget.

Dörren smällde igen och Grace tittade skräckslaget på den unga killens ryggtavla. Hennes ögon granskade hans armar och hur han långsamt kliade sig i håret. Grace fumlade i sin ficka efter sin telefon och tog upp den så snabbt så att den ramlade ner för några trappsteg. "Helvete" sa Grace medan hon gick ner för att hämta sin telefon, som förhoppningsvis inte hade tagit någon större skada. När hon tittade upp igen hade den unga killen vänt sig om och stirrade nu skräckslaget på Grace. Grace kände hur sin underläpp började darra och hur tårarna snart skulle komma. "Vad ska vi göra?" frågade Grace samtidigt som hon torkade bort tåren som hade rymt från sitt ena öga. Vad kunde de göra? Grace hade aldrig varit så rädd i hela sitt liv och då hade hon varit med om ett och annat.

Mason tittade förskräckt på den brunhåriga tjejen som släppte iväg en liten tår. Hon pep fram "Vad ska vi göra?". Mason skakade på huvudet. Han var i chocktillstånd, han hade aldrig varit med om något liknande och hans vardagar såg i stort sett exakt likadana ut. Han hade ingen erfarenhet av sådant här så han hade helt enkelt ingen aning.
Han tittade på henne och nickade åt henne att följa efter. Han gick fram till dörren och kunde se att den var olåst. Tjejen tittade med stora ögon på honom. Masons hand tryckte ner dörrhandtaget och han smög in. Han tog tag i tjejens hand och de gick in tillsammans i farstun. Vad tusan skulle de göra nu?

Den unga killen nickade åt Grace att följa med honom. Med tafatta steg gick Grace mot honom och dörren. Hon tittade med stora ögon på killen, hon undrade vad han hade planerat. Killen öppnade dörren och smög in, han tog tag i Grace's hand och tillsammans gick de in i hallen där skriken hördes högre. Killen vände sig om och höll upp sitt finger framför sin mun som för att visa att hon skulle vara tyst. Killen letade fram ett paraply och tittade sedan runt hörnet in i vardagsrummet. Han vände sig om än en gång och pekade på Grace och sedan hennes telefon. Ville han att hon skulle ringa polisen? Utan att tänka nickade hon på huvudet och smög ut genom dörren, precis innan hon förde telefonen mot örat hörde hon ett hårt slag och sedan tystnad.

Tiffany öppnade långsamt ett öga när hon hörde dunsen. På golvet framför henne låg hennes far på mage och framför henne stod en kille. Antagligen den unge mannen hon hört utanför dörren. Tiffany öppnade sitt andra öga. Killen hade ett triumferande leende på sina läppar. Utan att tänka hoppade hon över sin far och kastade sig i killens famn. Hon kände att han lite tafatt kramade henne tillbaka.
"Tack, tack, tack så jättemycket!" sa hon och tårar började långsamt rinna ner för hennes ögon. "Jag var helt säker på att jag skulle dö, du har antagligen räddat mitt liv!" Plötsligt grymtade högen på golvet till och stönade.