Kärlek börjar alltid med bråk. (PRS)

"Gud, du kan ju inte ens prata ordentligt, va' sägs om att gå om lekis så du läre' snacka igen va?" Hela bordet skrattar, Noah ignorerar.
"Herregud, Matt. Lämna tjejen ifred så slipper vi kanske pesten där borta." Säger Noah till honom när han öppnat munnen igen. "Man vill inte ha hit henne igen eller?" Fortsätter han och Matt muttrar ned i sin mat och Noah fnyser åt honom. De andra vid bordet himlar med ögonen eller tittar åt ett annat håll. Noah kanske inte är ledaren, men makt har han.

Hazel ser tacksamt på killen som sade till Matt. Varför gjorde han så? Tycker han inte att det är kul eller? Som alla andra? Nej, tänker Hazel. Bry dig inte om honom. Han är din fiende. Kanske bara trött på alla dom där pikarna dagarna i ända. Som hon. Hon ser försiktigt upp på killen igen. Han har kort brunt hår och illblåa ögon. Dom nästan tränger igenom henne när han möter hennes blick. Hon sänker snabbt blicken igen och återgår till tallriken.

Noah släpper henne med blicken och återgår till maten. Det är så gott som tyst vid bordet och Noah erkänner att han hade tyckt bättre om att de bara låtsas som att Hazel inte varit där och fortsatt som de gjorde, hans kompisar kommer dra till Tristan efter lunch och efter skolan kommer han säkert hitta ett par packade utanför skolområdet. Men spelar ingen roll för honom, han måste skynda sig och hämta syrran, sedan ska han ta ett kvällspass i butiken.