Privat mellan Ripadal och JustMe!

Isis såg killen komma emot henne.
Hon tyckte det var så jobbigt att killarna jämnt skulle springa efter henne för hennes skönhet.
Men hon kunde inte rå för att hon var sjöjungfru och var vacker.
Hon avskydde verkligen killar som sprang efter henne bara för att hon var snygg.
Men denna kille verkade annorlunda.

- Gick det bra ? Frågar Tristan och räcker handen föratt hjälpa henne upp.

Isis tittade blygt upp på honom och nickade och sa lågt.
- Ja, jag är bara så klumpig.

Hon tog sedan tveksamt hans hand och reste sig upp.

- Det är nått mysko med dig. Säger jag och tar tillbaka handen. Är du häxa eller nått ? Säger jag och flinar.

Isis tittade på honom och skakade på huvudet och lite förvirrat.
- Varför skulle det vara något mysko med mig, jag är inget än en helt vanlig människa som har problem med de flesta killar.

Hon tittade ner, hennes hår syntes ju lila nyanser i och det hade ju egentligen ingen vanlig människa, ja inte oftast i alla fall.

Han rycker på axlarna.
- Du får inte problem med mig iallafall. Säger han, och just då ringer det in till lektionen.
-I vilken klass går du förresten ? Jag är ny här och vet inte vart jag ska.

Isis tittade upp och sa lågt.
- Du ska gå i min klass tror jag, vi skulle få en ny idag och du är ju ny.
Och det är Matte nu, rätt kul faktiskt.

- Okej, tack. Då är det säkert jag. Säger han och ler artigt.
Han går till ingången och håller upp dörren för en lärare som bär på nya böcker. Kan inte den där läraren ens säga tack ? Tänker Tristan och blir en aning irriterad.

Isis följde efter.
Var denna kille som lätt kunde misstänka saker eller ta reda på vad hon egentligen är?
Hon hoppades verkligen inte det.
Hon visste ju inte en om han var en skvallerbytta eller inte.

När Tristan går in i klassen står en av killarna som varit ute med tjejen vid dörren och drar krokben på honom så att han snubblar och faller på golvet. Flera av eleverna skrattar åt honom.
Han stiger snabbt upp och säger ingenting. Det gjorde lite ont i benet, men han brydde sig inte föratt de skulle sluta skratta.